Varför har jag så svårt för fysisk närhet?

Fråga: Jag är en kvinna på 34 år som tycker att fysisk närhet är obehagligt. Det är som att min kropp sparkar bakut med stort stresspåslag. Jag har vad jag vet inte varit med om någon negativ händelse som skulle kunna ha utlöst detta, utan jag har haft det så här sedan tonåren.

Det är främst i början av en relation när jag dejtar eller precis har börjat träffa någon, som jag egentligen bara får lust att springa därifrån när det blir tal om kramar eller närhet.

Jag VILL vara nära, men min kropp behöver tid att vänja sig. Jag har berättat om mina svårigheter för de jag träffat och vid ett par tillfällen har jag blivit avvisad. Andra har haft mer tålamod med mig och då har det känts okej efter en tid. Hur jobbar jag bäst på detta? Jag vill vara bekväm med närhet.

/Mathilda

Efter reklamen: Gör ingenting i 20 sekunder – det är du värd

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Vi är alla olika"

För vissa människor är närhet väldigt naturligt. De kan släppa in någon i den privata sfären utan att känna det minsta motstånd. För andra blir det otryggt, svårt och till och med obehagligt. I ditt fall blir det krångligt med nya personer.

Du frågar dig själv om det har skett något traumatiskt bakåt i tiden. Jag tänker att det inte alls behöver ligga ett svårt minne i grunden och spöka. Det kan dels handla om saker som hur vi ser på vår kropp och hur närhet har behandlats inom ursprungsfamiljen, men jag tänker att det även finns biologiska förklaringar och att vi helt enkelt är olika som individer. Därför tänker jag att det är viktigt att inte vara för hård mot sig själv i frågan.

Du skriver också att det är lugnare när du känner partnern. Det kan vara att samhällsbilden om hur det ska vara; ”lätt, glatt och underbart, med världens bästa förspel, fantastiskt samlag med härlig orgasm”, i sig blir problematisk för dig. Jag tänker att ibland måste närhet få ta lite tid och om den du träffar är trygg kommer du mötas av förståelse. Ett sätt att förhålla sig till detta är alltså med acceptans.

Du kan även fundera över hur dina tankar påverkar dig i situationen. Det är vanligt att det kommer självhat mot kroppen, men det kan också vara prestationstankar, såsom ”tänk om jag gör fel, tänk om jag inte får den andra personen att njuta”. Om du får sådana tankar kan du observera dem, utan att agera på dem. Fokusera tillbaka på stunden och känslan i din kropp, i stället för att sluta vara fysisk.

Det är ett förhållningssätt som tar tid att arbeta med och jag vill att du är snäll mot dig själv i detta. Kom ihåg att det är naturligt att det är svårare för vissa med närhet.

Jag tänker också att det kan vara bra att prata med den du träffar och berätta om att det tar lite extra tid för dig, men att du vill kunna vara nära. Det i sig kan göra att du känner dig lite lugnare.

Jag vill träffa kärleken – men har så svårt för att dejta!

Foto: TT/Shutterstock