Läsarberättelse: Vårt hem brann ner – och allt förändrades
"Tur att ingen skadades.” ”Det var ju bara saker och de kan ersättas.” ”Ni hade ju så bra försäkring.” ”Det är bara världsliga saker.” ”Så länge ingen människa var hemma och brann inne får man inte klaga.” ”Vilken tur ni hade att ni inte var hemma.” ”Det hade kunnat gå mycket värre.” ”Ni kan ju bo hos din syster så länge.” ”Vi är alla så glada att det slutade så lyckligt för er.”
Så här sa våra vänner och släktingar. Och visst hade det varit så mycket värre om någon i familjen skadats eller till och med brunnit inne den natt då vårt hus brann ner till grunden. Men branden har påverkat vårt liv, allt har förändrats.
Vi miste alla våra ägodelar, allt vi sparat till och köpt under de 15 år vi bott i huset och allt vi ärvt. Min mormors fina sekretär går inte att ersätta. De fina gamla stolarna vi hade som Kristers farfar tillverkat finns inte mer. Servisen vi fick i lysningspresent och som alltid användes när vi hade fest blev också lågornas rov liksom gungstolen som en gång var farfars. Jag minns hur han satt och gungade i den och läste tidningen när jag var barn.
Vårt hem finns inte mer, inga tavlor, inga kort, inga dukar som jag själv eller min mamma sytt, inga hemvävda mattor eller gardiner. De saker som barnen tillverkat i slöjden och så stolt kommit hem med, de är också borta.
Vi hade före branden renoverat vårt sovrum och fått det precis som vi ville ha det. Många kvällar hade vi tillsammans hjälpts åt att tapetsera med gammaldags tapeter och lagt ner mycket arbete på att slipa golvet.
Tog hårt på krafterna
Ibland tycker jag att det känns som om branden tagit allt ifrån oss, även vår livskraft. Då måste jag lugna mig och titta på min man och våra två pojkar. Jag älskar min familj och jag måste hitta livsmod och energi för deras skull. Livet finns ju trots allt kvar.
Praktiskt blev det ett inferno trots att vi fick hjälp. Det var så mycket som måste ordnas. Vi hade inga identitetshandlingar, vilket ställde till med mycket problem. Körkort och pass brann upp.
Att försöka ordna upp livet efter den svåra chocken tog hårt på krafterna. Vi bodde hos min syster den första veckan, men sedan måste vi ordna eget boende. Min syster bodde trångt redan i sin lilla lägenhet. Med hjälp av snälla vänner lyckades vi få hyra ett litet hus. Det var viktigt för oss att få bo kvar på orten där vi hade vänner och där barnen gick i skolan.
Förutom allt praktiskt som att köpa möbler, husgeråd och kläder var vi också tvungna att föra dialog med försäkringsbolaget. Det tog mycket tid och kraft. Brandorsaken fastställdes till ett elfel i källaren. Vi fick ut alla pengar på försäkringen eftersom vi inte vållat skadan. Det var ju en olyckshändelse, men det tog tid innan allt var klart och vi kunde börja tänka på att bygga ett nytt hus.
Byggde ett nytt hus
Vi valde att bygga där det gamla stått. Det nya huset är nu på plats. Det är nytt och fint och vi har själva valt hur vi ville ha det. Det är inte så stort, vi ville inte ta ytterligare lån. Försäkringspengarna fick räcka plus en mindre summa kontanter. Men det känns inte som vårt hem. Inte ännu, det saknar historia.
Det gamla huset hade vinklar och vrår. Väggarna var inte alldeles raka, men det var charmigt och mysigt. Vårt nya hus har räta väggar och saknar vrår. Det finns ingen liten skrubb under trappan och ingen gammal vind som man kan klättra upp till via en stege inifrån hallen.
Det har nu gått fyra år sedan branden. Fortfarande drömmer jag nästan varje natt om elden som förändrade våra liv. Det finns brandvarnare i alla rum och vi kontrollerar med jämna mellanrum att de fungerar.
Varje gång vi har varit borta och är på väg hem igen känner jag en ilande skräck. Har det hänt något? Står vårt hem fortfarande kvar?
/Freja
Foto: TT