Instagramprofilen om sina många olika ”jag” och åldrande
Under namnet ”En pantertant i leopard” skriver Anna Perlestam, 59, förutom personligt om privatlivet, även pricksäkra och slagkraftiga inlägg om skeva kropps- och skönhetsideal, psykisk ohälsa – och vårt syn på åldrande. Ett anslag som genererat stor uppskattning och följarskara.
Annas hyllade Instagram-inlägg om åldrande
Varför valde du att skriva just det här inlägget?
– Jag skriver ofta inlägg om åldrandet. Dels personliga, men också sådana som är kritiska mot skönhetsideal och skönhetsindustrin. Jag tycker att det behövs. Jag behöver det, för att påminna mig själv att tänka om. På så många ställen möts vi av att det är fult att åldras synligt och att vi ska göra allt för att förhindra det; med hjälp av krämer, injektioner, behandlingar, ingrepp och så vidare. Det är dags att vi blir mer bekväma i vårt åldrande, och lägger tid och energi på att leva. Om fler skriver om det, pratar om det och visar sig som vi ser ut, så bör det ju hända något till slut.
Inlägget är också en hyllning till olika versioner av dig själv genom åren. Vilken är den gemensamma nämnaren du ser när du blickar tillbaka på att åldras genom olika perioder i livet?
– Vi är så mycket mer än bara det vi är just nu, man har liksom alla sina åldrar i sig. När jag möter någon jag inte har sett på länge så ser jag ju först personen där den är nu, Men sen när man pratar så ser man alla de episoder i den människan som man följt genom livet. Det finns liksom inte ”ett jag”. Vi är många olika jag, med många olika utseenden.
Att åldras är så naturligt men det är få som pratar om det på det ärliga sätt du gjorde. Om du skulle sammanfatta några punkter kring åldrande som du vill att fler kvinnor ska bära med sig, vad skulle det vara?
- Gilla läget. Om du har tur så blir du äldre. Alla blir inte det. Och låt det då få synas.
Försök att vända dina tankar om att gammal skulle vara ful. Det är inte fult att det syns att vi blir äldre. Det är livet som syns i ditt ansikte. Livet som pågår.
Det är bara en kropp. Ett ansikte. Ett skal. Det viktiga är ändå insidan. Det är ju den som spelar roll när du tänker på andra människor. Inte utsidan. Då måste man ju tänka likadant om sig själv.
- Det finns en gigantisk skönhetsindustri som vill att du ska vara missnöjd. Som vill ha dina pengar. Låt dem inte vinna.
Vad önskar du att du sagt till dig själv genom åren?
- Att det är okej att ansikte och kropp förändras. Att se ut som man är 25 hela livet funkar inte. Och det är inte meningen heller.
- Att jag är så mycket mer än mitt utseende. Och att det finns så mycket annat att lägga sin tid och sin energi på.
- Jag kan också titta tillbaka på gamla foton och bilder och minnas hur missnöjd jag var med mig själv vid den där stunden. Att istället försöka komma ihåg och lägga fokus på hur jag kände när bilden togs, inte hur jag tänkte när jag såg den efteråt. Och var med på foto! Radera inte så mycket bilder, för då försvinner lite grann av minnena också. Jag har gjort mycket så förr och det är jag jätteledsen över idag. Att ha alla de där bilderna med sina barn, men sin familj, olika situationer i livet, de betyder så otroligt mycket nu.
Hur har din syn på åldrande förändrats genom åren då?
– När jag tänker tillbaka så kunde man ju redan som tonåring läsa i tidningar om till exempel hur man skulle klappa sig under hakan så att man inte fick slapp hud och liknande. Vi kvinnor får ju så tidigt lära oss att vårt utseende spelar roll. Att vi ska vara söta små flickor som barn, snygga och smala tonåringar och så vidare. Så det här med att försöka stoppa det synliga åldrandet har funnits med mig hela tiden, men min egen syn på det har förändrats.
– När jag var väldigt ung tänkte jag inte så mycket på det, då ser man ju sig själv som odödlig på något sätt. Då tyckte man ju att man var väldigt gammal när man var 50. Nu är ju inte jag jättegammal ännu förvisso, men någonstans har det där ju förflyttats, när är man gammal? Vad är det att vara gammal och är det så farligt? Sen finns det ju sådant som är väldigt jobbigt med åldrandet; sjukdomar, saker som gör att man inte kan vara med. Men vad det gäller det synliga åldrandet i kropp och ansikte så har det ju ändrats jättemycket. Jag tycker det är jättefint att se rynkiga ansikten. Man ser mer själen i människor på något vis.
Foto: en.pantertant.i.leopard
