Barnen räknar med att vi alltid ställer upp för dem!

Efter reklamen: Föreläsaren Micke Gunnarsson: ”Spara en peng så att barnen kan gå i terapi”

Fråga: Jag känner att jag blir utnyttjad av mina vuxna barn och vet inte vad jag ska göra åt det. Jag och min man har två vuxna döttrar och en son. Alla tre har familj och barn så vi har flera barnbarn mellan två och 12 år. Vi älskar förstås dem allihop och med de äldsta barnbarnen har vi haft mycket kontakt och ställt upp mycket. Hämtat och lämnat på förskola, passat över helger och så vidare.

Men nu börjar åldern ta ut sin rätt och både min man och jag är tröttare och har dessutom en del fysiska problem med smärtor. Våra barn tycks ha svårt att ta in det trots att vi har förklarat hur det är. De förväntar sig fortfarande att vi ska ställa upp och hjälpa till med allt möjligt så fort de frågar. Det är inte bara barnbarnen utan det kan också vara att klippa häckar i trädgården, hjälpa till med renovering och annat ganska tungt. De bjuder också gärna in sig själva till middag på helgerna. De kan ringa dagen innan och säga: Vi tänkte komma över på middag imorgon.

Visst är det trevligt och mysigt att träffa dem men det är inte alltid det passar. Ibland vill min man och jag åka iväg på något trevligt men då kan de uttrycka att vi kan ju åka när som helt i veckan och varför kan vi inte ses på helgen?

Sedan vill de med små barn gärna ha hjälp med barnen för att slippa VAB. Men vi tycker det är ganska slitigt att passa små barn en hel dag. Vi har kanske oss själva att skylla för att vi skämt bort barnen med att alltid ställa upp och aldrig säga nej till dem. Men nu orkar vi inte riktigt längre och hur ska vi få barnen att förstå det? Vi vill ju inte att det ska bli osämja och att de ska bli arga på oss. Jag skulle verkligen behöva ett råd angående detta.

/Anja

Barnbarnet vill inte hälsa på – vi vill inte mista henne!

Relationsexperten Maria Jacqueline Bratt svarar: "Sätt gränser mot barnen"

Jag kan verkligen förstå er frustration för det låter onekligen som att era barn tar er hjälp för given. Kanske ligger det något i att ni ”skämt bort” dem genom att alltid ställa upp, men de borde ändå ha fantasi nog att kunna förstå er. Jag tror knappast att de bjuder hem sig själva till andra på samma sätt eller säger åt andra att ändra sina planer för deras skull. Men tyvärr är det nog så att barn har lite för lätt att ta sina föräldrar för givet.

Självklart är det trevligt och härligt att de vill umgås men de måste också lära sig att ta hänsyn till era begränsningar. Speciellt som ni ändå tycks ha signalerat till dem genom att berätta. Detta har ändå inte gett önskad effekt utan de tycks fortfarande utnyttja er välvilja. Jag vet att det är väldigt svårt att säga nej och som förälder vill man gärna ställa upp på sina barn. Men du och din man måste också vara snälla mot er själva och sätta de gränser ni behöver för att orka och må bra. Ingen är förtjänt av att ni tar på er för mycket så att ni till sist inte orkar alls.

Jag tycker att du och din man ska börja med att lista upp vad ni tycker är det jobbiga och skriva ner hur ni skulle vilja ha det i stället. När det gäller VAB kan jag tycka att föräldrarna själva till största delen ska ta hand om det. Att ta hand om sjuka små barn en hel dag är inte det lättaste. När du och din man har kommit fram till hur NI vill ha det tycker jag ni ska sätta er ner med era barn, utan barnbarn och säga hur ni vill ha det. Föreslå till exempel middagar efter planering eller att de bjuder på middag om de vill ses spontant.

Jag tror det är lättare att acceptera begränsningar när de läggs fram tydligt på detta sätt än att det sägs i stunden. Kommer de ändå med sina förfrågningar om hjälp så kan ni hänvisa till det ni sagt. Skriv gärna ner vad ni kommit fram till, med ett exemplar till alla, om ni tror att det skulle kunna underlätta. Lycka till!