Kan man lära sig att mingla – och faktiskt tycka om det?

Fråga: Jag är en vuxen kvinna som fullkomligt avskyr mingel. Tycker att det känns helt meningslöst att stå och prata vind och väder med främmande personer. Tyvärr kräver mitt jobb att jag gör det ganska ofta.

När jag kommer in i en sal full av okända människor blir jag stel och obekväm. Skulle jag däremot ha en grupp kompisar med mig hade det inte varit några problem. Jag är inte på något sätt osocial, har många vänner jag älskar prata men jag förstår inte varför jag reagerar så konstigt med okända. Hur ska jag bli kvitt obehaget?/ ”Mingelhataren”

Se också: Knepen som vässar din sociala talang

Efter reklamen: Knepen som gör dig till en social superstjärna

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Hantera rädslan"

Jag tänker att mingla är en onaturlig situation för alla människor. Om vi ser till hur vi har umgåtts tillbaka i tiden är det i grupper med individer som vi vuxit upp med. Det var sällan som vi träffade okända. När du kommer in i ett rum fullt med nya ansikten är det alltså inte konstigt att du reagerar med att bli stel och obekväm. Det är fullt förståeligt.

Men jag skulle vilja veta mer om hur stort problemet är för dig. Du beskriver det som ett obehag. Skapar det också en oro inför situationerna och en rädsla att du ska säga något fel? Om nervositeten blir ett hinder i vardagen kan det handla om social ångest, som det finns bra behandling för. Oavsett om du har social ångest eller inte går det ofta att använda några av de verktyg som kognitiv beteendeterapi, KBT, erbjuder. Jag får känslan av att du går på tillställningarna och att du inte undviker dem. Det är jättebra tänker jag. Om du i stället börjar välja bort dem kommer oron inför liknande event troligtvis växa.

Men fundera på om du ägnar dig åt det som kallas för säkerhetsbeteenden. Det är beteenden som gör att obehaget går ner för stunden, men som gör att du aldrig lär dig att hantera din känsla. Ett säkerhetsbeteende skulle exempelvis kunna vara att du håller dig till en person att prata med på minglet, eller att du alltid ställer samma frågor. Det skulle också kunna vara att du alltid har en kollega vid din sida eller att du inte ser människor i ögonen. Jag funderar på om att ”prata om väder och vind” är ett sådant beteende?

Säg att du har en tanke som ”jag är dålig på att mingla”. Om du alltid tar säkra ämnen på minglet kan du hantera ditt obehag något bättre där och då, men du får aldrig utmana dina tankar om dig själv. Du lär dig inte heller att själva obehaget varar en stund om du inte går in i säkerhetsbeteendet, men att det går över. Jag skulle vilja att du funderar på om det finns sådana beteenden och i sådana fall att du börjar utmana dem. Kanske kan det vara att tala om något som engagerar dig och inte det som du tror förväntas av dig?

Foto: TT