Jag ångrar att jag aldrig skaffade barn – nu är jag 58 år och ensam

Fråga: Jag ångrar mitt val att inte skaffa barn. Jag var i en relation när jag var i 30-årsåldern och jag och min partner var överens om att vi ville ha barn, men vi separerade innan det hann bli något. Sedan dess har jag varit singel i längre perioder mellan kortare förhållanden. Nu är jag 58 år och lever ensam sedan sju år tillbaka.

Längtan efter barn följde henne långt upp i åldern – liksom tankarna på aborten hon gjorde som 18-åring.

Pia Johansson ärlig om barnlösheten: "Ett trauma"

Mina väninnor har stora familjer och får barnbarn efter barnbarn, medan jag känner mig mer och mer ensam. Jag har egentligen ett bra liv med ett jobb som jag trivs på, fina kollegor och många vänner, men längtan efter en egen familj och undran över ”hur det hade kunnat vara” kastar en skugga över allt. Det går ju tyvärr inte att spola tillbaka tiden, så hur kommer jag över sorgen att jag aldrig skaffade barn? /Ledsen och familjelös

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Hur kan du hantera sorgen?"

Det klart att det innebär en smärta för dig att känna en längtan efter något som aldrig blev. Jag tänker att du också kontinuerligt blir påmind om det svåra. Dina väninnor berättar om barnbarnen medan du ser det där glappet, glappet mellan hur du vill att det ska vara och hur det blev.

Jag hör också att du har mycket annat att vara glad över, som jobbet och ett rikt socialt liv. Men sorgen finns där runt allt detta. Och visst är det så med sorg, att den varken är logisk eller snäll? Den tränger sig på när vi minst anar det.

Hade en person dött som stod dig nära hade det också inneburit en sorg, men kanske hade den sorgen varit tydligare? Kanske hade det kastat dig mer in i sorgeprocessen med en kraft? Självklart är det inte alltid så, men jag tänker att sorgen ibland är mer avgränsad till tid och rum. Här är det en sorgeprocess som kanske är svårare att veta var den ska börja och sluta, om det var vid separationen i 30-årsåldern, vid en annan relation eller när klimakteriet startade?

Sofia satte deadlinen att bestämma sig senast som 40-åring

Sofia, 45: Så försäkrade jag mig om beslutet att inte skaffa egna barn

Du frågar hur du kommer över sorgen. Jag tänker att frågan är att ställa lite för höga krav på sig själv. I stället kanske vi skulle ställa frågan ”hur kan du hantera sorgen?”

Jag tänker att det är viktigt att våga gå in i det svåra. Ett sätt skulle kunna vara att skriva om det. Tillåt dig att gråta, och försök hitta andra i din situation att tala med.

Efter reklamen: Det här är ofrivillig barnlöshet

Att både vara i det, men att sedan då och då byta ben och göra något som får dig att bli glad och utvecklas, som att testa en ny hobby eller resa. Jag förstår att det inte är samma sak, men jag tänker att det kanske även skulle hjälpa om du skapade relationer med barn på andra sätt. Genom vänners eller syskons barn, eller genom ideellt arbete som innefattar barn. För jag tänker att sorgen är en sak, men ensamheten är en annan. Sorgen kan du inte bara radera, men du kan hantera ensamheten och skapa fler band som kan vara betydelsefulla för dig.

Foto: TT/Shutterstock