Mammans oro – dotterns nya bästis är som Pippi Långstrump

Efter reklamen: Min hälsa #4 – Så mycket påverkas barn av föräldrarnas bråk

Nu skriver jag till dig för att ventilera lite tankar som har väckts hos mig. Jag lever med min man och våra två barn som går på förskola. Vi lever nog ett ganska traditionellt liv och det gör även våra vänner. Jag är också uppvuxen på detta vis och har alltid tänkt att det är bra och tryggt. För några månader sedan började en ny flicka på min dotters förskola och det var som om Pippi Långstrumps dotter seglade in. Flickan är jättegullig, fin och rar och min dotter och hon blev genast bästa vänner. Det har gjort att flickans mamma och jag haft en del kontakt då tjejerna ibland vill leka utanför förskolan.

Mamman är ensamstående, snygg och härlig. Hon är som en virvelvind hela hon, skrattar ofta och verkar ta lätt på det mesta. Hon är lite slarvig och glömmer emellanåt att ta med saker till förskolan men då bara skrattar hon och säger att det ordnar sig. Vilket det ju faktiskt gör. Mamman är väldigt charmig och tycks ha ett stort umgänge och hennes flicka följer med henne på allt.

Däremot verkar det inte finnas så mycket rutiner när det gäller mat och sänggående utan flickan somnar tydligen borta på en soffa och ber om mat när hon är hungrig. Deras hem är väldigt bohemiskt och ganska stökigt med massa annorlunda grejer. Flickorna leker vilda lekar där. Jag tycker detta känns tokigt men ser ju samtidigt att flickan verkar må bra och att relationen mellan henne och mamman är fantastisk. De kelar och gosar och älskar varandra.

Allt detta är så annorlunda för mig och jag känner att jag står bredvid och liksom förvånas över denna mamma. Jag gillar henne och dottern väldigt mycket men häpnar också över hennes sätt. Vad tänker du om detta?

/"Katrine"

Döttrar får mer positiv behandling

Forskare: Barnet i syskonskaran som är föräldrarnas favorit

Maria J Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

Tack för att du skriver om detta till mig. Jag tycker att det är viktigt att visa på hur vi kan reagera på det som är annorlunda och lite främmande för oss. Jag älskar din beskrivning av den här mamman som Pippi Långstrump, som vi väl nästan alla älskar. Den här mamman tycks ha en livfull och positiv livsinställning och lever utan att bry sig så mycket om vad omgivningen tycker och tänker. Att det inte på något sätt är skadligt visar sig tydligt i hennes lilla flicka som verkar må bra, är social, pigg och glad. Jag skulle vilja säga ett stort grattis till både dig och din dotter för att ni får göra bekantskap med en person som bryter av på detta sätt. Jag tror att det vidgar ert sätt att se på världen och andra människor. Som du själv skriver omger vi oss ofta med människor som lever ungefär som vi själva gör.

Vi känner igen oss i dem och det känns tryggt och förutsägbart. Men så kommer någon som helt avviker från detta och det rör om inom oss. Vi fascineras men kan samtidigt känna en viss oro. Kan man verkligen göra så här? Är det okej att leva med barn på det här viset? Det är utmanande men också nyttigt. Jag tror det är väldigt bra för din dotter att få en vän vars värld ser annorlunda ut än hennes. Barn är ännu inte formade i hur det ”ska” vara utan för dem är det naturligt med olika sätt. Det ser jag bara som en tillgång.

Tänk så härligt med ett hem där man kan leka vilt och lite fritt. Det viktigaste i allt det här är att flickan och mamman tycks ha en varm och kärleksfull relation och att flickan mår bra. Var man då somnar eller när man äter sin mat är av mindre betydelse. Så jag skulle vilja säga att ni ska hålla hårt i den här nya bekantskapen och odla den vänskapen. Den kan ge er ett nytt härligt perspektiv på livet och hur man kan leva det. Kanske kommer du ta efter något som du finner bra och kul eller så fortsätter du precis som förut. Ingenting av det är fel men jag tror definitivt ditt liv blir lite härligare med en Pippi Långstrump som vän.

Foto: TT/Shutterstock