Min nioåring pratar illa om sin kropp – hur kan jag hjälpa henne?

Fråga: Jag har ett barn på nio år som börjat prata illa om sin kropp och mår dåligt över den. Hon kan säga att hon har tjock mage, att byxorna inte sitter bra och att hon är ful. Det gör så ont i mig!

Jag har alltid varit noga med att inte prata nedsättande om varken min egen eller andras kroppar och utseende, och har alltid fokuserat på kroppens funktion, till exempel ”Vilka snabba ben du har!”.

Efter reklamen: 12 kroppspositiva ledord vi alla borde leva efter

Jag vet inte vad jag ska säga när min dotter pratar illa om sig själv och sin kropp, ”Du är inte alls ful”, biter inte. Våra barn matas ju av bilder av ”perfekta” kroppar, det är svårt att komma ifrån, men hur hjälper jag som mamma henne att navigera i det? Vad kan jag göra för att stärka och stötta henne? Det är hemskt att en nioåring ska behöva må dåligt och jag har sådan ångest över att inte räcka till i det här. /Hannah

KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Lägg en trygg grund"

Det är såklart väldigt smärtsamt för dig att höra din dotter tala om sin kropp på det sättet. När ett barn är nio år vill vi att barnet ska vara i sin fantasivärld och inte vara bekant med begreppen tjock och ful. Samtidigt får allt yngre barn ätstörningar och problem med att förhålla sig till sitt utseende. En förklaring till det är antagligen alla klipp som barn matas med genom sociala medier. Ditt barn kanske inte ser på sådana videor. Däremot kan det vara andra barn i er närhet som gör det och som skapar en kultur i gruppen.

Jag funderar över hur barnet har det för övrigt i skola och bland vänner. Är det en schysst stämning eller finns det någon risk att barnet har fått ta emot kommentarer om sin kropp? Ett sätt kan vara att tala med lärarna om detta, både för att få mer kännedom om hur din flicka har det men också för att undersöka hur de arbetar med värderingar.

7 böcker för din tonåring om kropp, kärlek, sex och relationer

Du kan också fundera över hur du förhåller dig när hon kommer med kommentarerna. Risken är att du för över din egen oro på henne. Det är viktigt att lyssna in henne, bekräfta henne och vara i det svåra en stund, men att vara uppmärksam på att du inte är den som sedan vidmakthåller situationen. Kanske kan du säga något i stil med ”jag hör att du tänker så, men vet du vännen, du är fantastisk precis som du är”. Efter det är det viktigt att inte fastna i det i timmar, utan att avleda.

Med det inte sagt att du inte ska ta det på allvar och skulle det exempelvis vara så att hon har det tufft i skolan, då måste du självklart slå på stora trumman. Men de negativa kommentarerna hon uttalar nu behöver inte vara avgörande för hur hon kommer förhålla sig till kroppen längre fram. Nio år är en känslig ålder. Hon börjar få allt mer begrepp om ”jag och andra” och skamkänslor är inte ovanliga.

Då är det ännu viktigare att vara närvarande som förälder. Engagera dig i din dotter, gör saker ihop och lyssna till det som hon vill säga. Visa att hon är viktig och förmedla de varma känslorna du får för henne. Då lägger du en trygg grund till att hon kommer tycka om sig själv längre fram.

Foto: TT/Shutterstock