Ensamstående mamma: Hur släpper jag min ständiga oro?

Efter reklamen: Se 8 kändisar som vägrar anlita barnvakt

Fråga: Jag är ensamstående mamma till en tjej som är sex år. Hennes pappa finns inte med i bilden alls, men det gör mig ingenting. Min dotter är mitt allt och hon och jag har ett mysigt liv tillsammans. Hon går på en bra förskola där hon trivs och har flera kompisar. Jag känner mig väldigt trygg när hon är där. Själv har jag ett bra arbete där jag kan jobba hemma en hel del, så jag kan arbeta heltid utan att min dotter behöver vara långa dagar på förskolan.

Vi bor i en lägenhet på en gård där det bor många andra barnfamiljer och där min dotter har flera kompisar att leka med. Tyvärr har jag inte så mycket avlastning men det gör mig egentligen ingenting. Själv hade jag en ganska jobbig uppväxt med mycket otrygghet och det är därför viktigt för mig att min dotter har det tryggt och bra.

Hon är en väldigt pigg, glad och nyfiken tjej så nu kanske du undrar vad mitt problem är eftersom allt verkar så bra. Jo, det är att jag är så orolig och rädd för vad som kan hända min dotter. Jag förstår att alla föräldrar är oroliga men jag tror att min oro kanske är mer än vanlig. Alla känner väl till flickan som försvann i Portugal och i Sverige har det hänt att små flickor blivit mördade på väg hem. Jag har också hört om många försök att få med sig barn från lekplatser. Allt detta ältar jag i mitt huvud och det vore min värsta mardröm. Det gör att jag inte vågar låta min dotter gå ut själv på gården fast hon själv vill. Hon vill också prova att gå till sin kompis i nästa hus själv men jag följer alltid med henne. Jag vill förstås inte hämma min dotter men kan inte bli av med denna skräck. Kan du säga vad jag ska göra? /Mimmi

Föreläsaren: Finns stor press på föräldrar att vara ”perfekta”

Maria Jacqueline Bratt: "Du behöver hjälp att hantera din oro"

Svar: Ja, visst är varje förälders värsta mardröm att det ska hända våra barn någonting. Som tur är blir de flesta av oss förskonade från det värsta tänkbara. Men tyvärr kan livet vara riskfyllt i form av sjukdom, olyckor och annat hemskt som vi helst inte vill tänka på. När vi blir föräldrar blir dessa tankar och dessa rädslor mer påtagliga och närgångna även om de flesta av oss kan hantera dem i vardagen.

Jag förstår på dig att du tycker att dina rädslor känns värre än för många andra. Vi har alla olika förutsättningar att hantera våra rädslor och tankar. Att du är ensam med din flicka tänker jag kan spela stor roll. Du har ingen i vardagen att dela din oro med eller någon som utmanar dig när det gäller att våga släppa din flicka. Jag tycker att du är insiktsfull som inser att din rädsla och oro kan riskera att hämma din flickas naturliga utveckling att bli självständig. Men att du har denna insikt är bra och med den har du kommit en bit på vägen.

Jag tror att det vore bra för dig att ha någon att prata med om detta och få hjälp att hantera din oro. Jag tycker att du ska kontakta BVC och be att få prata med en kurator och kanske har de också någon föräldragrupp du kan vara med i.

Du verkar medveten och tycks klara din roll som ensamstående förälder väldigt bra, men vi är inte alltid starkast ensamma utan ibland behöver vi stöd från omgivningen. Jag tänker att du också kan prata med föräldrar på din förskola med barn i samma ålder och kolla hur de gör. Även personalen brukar ha bra kunskap om barn och hur man hjälper dem på väg att bli självständiga.

5 saker jag önskar att mina föräldrar lärt mig om känslor

Jag tycker inte det är så bråttom att släppa din flicka helt ensam utan uppsikt. Hon är fortfarande så liten. Men hon signalerar att hon vill vilket kan vara bra att uppmuntra. Ni kan komma överens om att hon får gå själv men att du finns bakom henne och hela tiden har uppsikt, det blir en bra träning för er båda.

Att bli förälder är att oroa sig hela livet, trots att barnen blivit vuxna. Men oron får inte ta över utan måste vara hanterbar. Lycka till!

Foto: TT/Shutterstock