Min lilla flicka har redan förlorat sin pappa – nu ska även jag dö

Efter reklamen: Så stöttar du någon i sorg

Det här är den jobbigaste frågan jag någonsin behövt hjälp med och det tar verkligen emot att skriva. Jag är en ensamstående mamma till en tjej på snart sex år. Hennes pappa dog när hon var två år gammal och det var en stor sorg för både henne och mig. Men jag har kämpat på för att vara en bra mamma för henne och har stöd av mina föräldrar och min syster och hennes familj. Men så kom dråpslaget för en tid sedan då jag fick en cancerdiagnos och att cancern inte var behandlingsbar. Det innebär att jag också kommer att dö från min lilla flicka och det skär i hjärtat på mig. Jag känner mig så maktlös och vet inte hur jag ska göra.

Mina föräldrar är för gamla för att ta hand om henne men min syster och hennes man har lovat att de kommer att ta hand om henne. Det känns förstås skönt att veta men hur ska vi agera fram tills dessa att jag är borta? Jag vet att det är en hemsk fråga men jag behöver få veta. Ibland tänker jag att min dotter borde få flytta till min syster nu snart och att vi sedan inte träffas mer. Detta för att hon inte ska se mig bli sämre och sämre och ”tyna bort”. Eller är det bättre att hon får bo hos mig tills jag är borta?

Jag har inte berättat någonting för min dotter och vet inte heller om jag ska säga att jag kommer att försvinna och dö. Kanske känner hon ändå någonting för jag märker att hon blivit mer kelig och kryper nära mig oftare och har börjat komma till mig i sängen på nätterna igen. Det har hon inte gjort på länge. Snälla, du måste hjälpa mig att reda ut vad som blir bäst för min lilla tjej. Hon är en så snäll, glad och fin flicka som trivs i sin förskoleklass. Varför ska hon behöva drabbas så här?

/"Diya"

LÄS OCKSÅ: Annikas man dog på Drottninggatan: "Traumat satt i vägen för sorgen"

Maria J Bratt, socionom och familjerättsexpert, svarar:

En sådan förfärlig situation du befinner dig i. Jag förstår verkligen att detta är oerhört svårt och tungt för dig. Både du och din lilla flicka har drabbats ovanligt hårt i livet. Jag tycker det är bra att du mitt i allt ändå funderar över hur du ska planera och ordna för din dotter. Barn har en oerhörd förmåga att uppfatta stämningar och skiftningar i sin omgivning och hos de vuxna. Därför tror jag du har helt rätt i att din dotter känner av din oro och sorg och att det påverkar henne på det sätt du beskriver. Därför tror jag inte heller på att försöka dölja någonting för barnet i denna situation. Det bästa är att försöka vara så rak och ärlig som möjligt, även om sanningen är tuff.

Jag tänker att det är bra att berätta för din dotter att du är sjuk och att du kanske inte blir frisk igen. Berätta att sjukdomen gör dig trött och får dig att må dåligt. Till en början behöver du inte berätta så mycket mer än det men besvara de frågor detta väcker hos henne. På biblioteket kan ni hitta barnböcker att läsa om sorg och död, fråga bibliotekarien.

När det gäller var flickan ska bo så tänker jag att det bästa för henne ändå är att bo hos dig så länge du orkar. Det är viktig för henne att få följa ditt förlopp, även om det är tungt och svårt. Ju längre tid hon bor hos dig ju fler minnen av dig får hon också att bära med sig. Ingen vet väl exakt hur länge du finns kvar och kanske dröjer det ändå en tid, vilken är värdefull för er båda. Allt beror ju också mycket på hur du själv orkar att ta hand om både henne och dig själv. En bra övergång kan vara om din syster och hennes man kan bo lite med er och hjälpa till både med dig och flickan. Då och då kan flickan också följa med hem till dem och bo några dagar för att vänja sig. När du eller läkarna känner att slutet börjar närma sig så prata med din dotter om var hon ska bo sedan om hon inte frågat om det tidigare. Det är en svår och tuff tid ni alla har framför er men jag hoppas den kan bli så bra som möjligt. Jag tror din flicka kommer blir väl omhändertagen och älskad av dina närmaste.

LÄS OCKSÅ: Jag vill inte mista mamma – hur ska jag hantera förväntanssorgen?

Foto: TT/Shutterstock