Ska jag erkänna för svärmor att jag inte är troende?
Fråga: Min svärmor är strikt kristen och jag har inte kommit mig för att erkänna att jag inte är troende. Min man tror på gud men är inte särskilt religiös, och vi accepterar båda två vår olika syn på världen. Men det är viktigt för både honom och mig att komma väl överens med hans mamma.
Till saken hör att jag tycker att det är ganska jobbigt att ”tvingas” med på olika religiösa riter som hans mamma gärna vill att vi utför när vi är på besök, som att be. Nu senast fick jag även höra att orsaken till min egen mammas hälsoproblem var att jag inte bett tillräckligt… Ska jag för min egen skull bara erkänna att jag inte är troende, eller ska jag fortsätta att låtsas för husfridens skull? /Jonna
KBT-terapeuten Nathalie Siljerud Joo svarar: "Berätta att du inte är troende"
Detta är inte en helt enkel fråga. Å ena sidan har vi den relationella aspekten att ta hänsyn till, å andra sidan rätten till sina egna värderingar och tro. Men jag tänker ändå att det måste vara oerhört kämpigt att sitta hos din svärmor och låtsas att du är religiös. Möjligtvis ger det dig känslor av skam och skuld? Det går också att tänka sig att just det gör det ännu svårare att utföra de riter som hon tar initiativ till.
Du skriver att det är viktigt för er att relationen är god till henne. Nu känner jag inte din svärmor, men jag funderar över om en ärlighet automatiskt innebär att ni får dålig relation? Möjligtvis kommer det väcka en del frågor och oro hos henne, men i de flesta fall går det att prata om. Jag tänker att du ändå på ett lugnt sätt bör berätta att du respekterar hennes tro, men att du själv inte är troende. Det kan vara bra att göra i ett neutralt läge och inte just när hon ska börja be. Förhoppningsvis förstår hon detta och relationen kan fortskrida utan större mankemang. En stor andel av vår befolkning är inte troende och självklart vet hon det. Därför borde det inte bli en stor överraskning.
Ärlighet borde bidra till att er relation växer sig starkare. Om detta har legat mellan er kan det hända att du har signalerat en distans och tveksamhet när ni har träffats, som nu försvinner. Ni kan då tillsammans tala om hur ni ska förhålla er till religiösa riter.
För relationens skull kan det vara fint att respektera att hon vill be bordsbön och sitta med under de stunderna. Om det vållar för jobbiga känslor för dig så berätta det för henne.
I ert eget hem kan ni själva skapa de traditioner som är viktiga för er och där kan helt andra saker gälla.
Det svåra blir om ni vet att hon skulle gå i taket av att du inte är troende och att det var omöjligt att prata om detta. Det skulle vara ett väldigt okristet beteende och hör inte till vanligheterna, tänker jag. Men ja, då kanske det ibland är bättre att ”spela med”, utan att aktivt ljuga för den delen. Då får du i stället förhålla dig till situationen på ett annat sätt och tänka att du kan vara tydligare med dina åsikter i andra sammanhang, men att du nu inte behöver välja att vara lika rak.
Foto: TT/Shutterstock