15 tidiga tecken på utbrändhet eller depression
Det är vanligt, när man är stressad, att drabbas av tunnelseende. Tankeverksamheten fungerar helt enkelt inte optimalt. I stället för att fokusera på hur vi mår, och vad vi kan göra för att få ner stressen – är det lätt att börja tänka mycket på huruvida man är farligt stressad, eller inte. Man blir stressad över att man är stressad. Och ökar i och med det stresspåslaget ännu mer.
Tänk i stället igenom vad som är viktigast för dig, i livet. Är det din mentala hälsa? Är den viktigare för dig än att vara stressad? Då bör du ta ansvar för det. Och på allvar dra ner på stressen, genom att jobba med tankar, känslor, beteenden och (om det behövs) yttre omständigheter. Knepet är att lära sig stresshantering INNAN man blir farligt stressad.
För att slippa känna oro för att man är på väg att bli utbränd – utan att man gör något åt stressen i sig – är det viktigt att känna till vanliga varningstecken på att stressen gått alldeles för långt. Då är det dags att söka läkarhjälp.
Även om du känner igen dig i flera av symtomen nedan, så behöver du inte drabbas av panik. Se det som din kropps sätt att tala om för dig att du måste tänka om och dra ner på takten. Det är högst mänskligt att inte orka med en ständig alarmberedskap.
Det är också viktigt att inte drabbas av skuldkänslor, om man nu skulle bli utbränd. Att kämpa på fast vi inte orkar är högst mänskligt.
15 vanliga tecken på utbrändhet eller depression:
Symtomen ska ha pågått i minst två veckor. Även om du har ett eller flera symtom så behöver det inte betyda att du håller på att bli deprimerad eller utmattad. Men se det som en fingervisning om att det är dags att dra ner rejält på tempot.
Viktigt: Har du tankar på att ta ditt liv så sök genast läkarhjälp. Och berätta om dina tankar för någon i din närhet som du har förtroende för. Håll det aldrig för dig själv. När vi är deprimerade får vi tankar som vi aldrig skulle ha annars – när vi är friska. De är ett symtom på depressionen, och inget annat. Det finns hjälp att få.
1. Du känner dig inte utvilad, även om du sover på natten.
2. Du känner dig ständigt trött. Det är ingen vanlig trötthet, utan du känner dig utsugen, urlakad, domnad.
3. Du blir extremt trött eller får ångest av intryck, som miljöljud, rörelser (till exempel folk som går på en gata) och starkt ljus. Du känner dig belamrad, överbelastad. Och samtidigt avstängd.
4. Du har en känsla av att du håller på att bli galen.
5. Du har svårt att hitta ord när du pratar, även ord som du vet att du egentligen kan.
6. Du har svårt att hålla en röd tråd när du ska berätta något. Du tappar fokus.
7. Du glömmer saker, som ditt personnummer, hur du ska ta dig till jobbet och så vidare.
8. Du känner dig rädd, bräcklig och utsatt. Världen känns hotfull. Och du gråter för allt och ingenting.
9. Du oroar dig mer än vanligt; för att något ska hända nära och kära, att du själv ska bli sjuk och så vidare.
10. Du har tappat livslusten. Och tänker kanske mycket på döden.
11. Du känner dig värdelös, och kan få tankar om att andra skulle ha det bättre om du inte fanns.
12. Du har svårt att sova, och/eller vaknar tidigt och kan inte somna om.
13. Du har svår ångest.
14. Du känner dig paranoid och vill helst inte vistas ute bland folk. Det kan kännas som om folk stirrar konstigt, att de skrattar åt dig eller vill åt dig.
15. Du känner dig avdomnad, både fysiskt och mentalt. Det kan kännas som om benen inte bär, att man inte orkar lyfta armarna, att man inte orkar någonting. Att vattna blommorna kan kännas som en omöjlighet.