Andrea: Jag stammar – tänk på det här när du pratar med mig!
25-åriga Andrea Stéen från Göteborg har länge varit en stark röst för personer som stammar. Via egna bloggen andreasays.se jobbar hon aktivt med kunskapsspridning för att kunna göra ta bort oro, okunskap och stigma kopplat till stamning.
Nu är hon aktuell med #Projektprata, som startade i slutet av augusti, ett initiativ i större skala med målet att normalisera stamning och ge de cirka 90 000 svenskar som stammar en gemensam plattform.
– Jag har själv stammat sedan jag började prata. Det var aldrig något som det pratades om, vilket gjorde att jag kände mig väldigt ensam i det och trodde att stamning var något fel, berättar hon.
I tonåren blev det ännu värre. Andrea upplevde sin stamning som ett hinder och valde, som många andra som stammar, att välja tystnad i sociala sammanhang. Den påtvingade tystnaden och rädslan för att bli retad skapade snabbt en negativ spiral med social ångest.
– Efter gymnasiet ville jag inte plugga vidare. Jag sökte jobb som inte krävde kundkontakt och kände att stamningen kontrollerade mitt liv, förklarar hon.
Det var först när Andrea kom i kontakt med andra som stammade som hon kunde skapa ett positivt förhållningssätt till sin egen stamning och idag tycket hon att hon kommit till en punkt där hon accepterar sitt sätt att prata fullt ut.
– Det finns så oerhört mycket okunskap om stamning som gör att människor inte bemöter de som stammar på bra sätt. Det gör att människor ofta försöker gömma stamningen för att bli accepterade i samhället, säger Andrea.
Varför stammar man?
Det finns ingen direkt orsak till stamning, men forskning tyder på att det kan vara en kombination av neurobiologiska, psykosociala och genetiska faktorer. Stamning kan se olika ut hos olika personer. Graden av stamning varierar även hos en och samma person och kan gå upp och ner i perioder. Man tror att 1 procent av befolkningen stammar och det sägs vara fler män än kvinnor. 5 % av alla barn stammar under någon period, men hos 4/5 växer den bort – varför det sker hos vissa men inte hos andra vet man inte.
”Nej, jag stammar inte för att jag är nervös”
– Den vanligaste föreställningen som finns om stamning är att det beror på nervositet. Detta är inte sant. Många tror också att det är något som kan försvinna och tränas bort. I media framställs stamning ofta som något roligt och många människor kan bli hånade och utskrattade när de stammar, säger Andrea.
Precis som hos många andra som stammar upplever Andrea att stamningen går upp och ner. Vissa dagar stammar hon mer än andra. Att då få beröm av omgivningen för att man ”har en bättre dag” är oerhört tröttsamt, menar hon.
– Att uppmuntra stamningsfritt tal säger indirekt att mitt tal utan stamning värdesätts högre än när jag stammar. Det måste vi komma ifrån!, säger hon.
Att upplysa omgivningen hur en person som stammar vill och inte vill att du hanterar stamningen är viktigt för att få fler att våga prata. Och fler att lyssna.
Ta del av Andrea Stéens tips: