Elaine Ekvärd vill sudda ut bilden av den "härligt virriga" adhd-personen

Det har nu gått ett par månader sedan Elaine Eksvärd fick sin adhd-diagnos. Elaine, tidigare full av energi och ork på jobbet, men en blöt fläck: trött, orkeslös och irriterad, hemma. Som var tvungen att gå från middagsbordet och ”vila hjärnan” när det blev för stojigt, som somnade i soffan på släktmiddagar, inte hade tålamod att leka med barnen. Som kunde slänga ur sig lite vad som helst till vem som helst, som hade humörsvängningar och hetsåt mellan varven …

Att få en förklaring till allt detta blev en enorm lättnad.

Efter reklamen: 7 tips för att hantera perfektionism och prestationsångest

– Då fattade jag plötsligt att jag inte är dum i huvudet utan att jag har en funktionsnedsättning som gör vissa saker väldigt, väldigt svårt, säger Elaine Eksvärd, föreläsare, författare och MåBra:s bloggare.

Hon beskriver frustrationen som hon så ofta har känt: viljan att ta tag i saker men hur hon har saknat förmågan att sätta igång. Hur hon som en extrovert person velat umgås med familj och vänner, men batteriet var slut, hjärnan orkade inte.

Ta tillbaka makten över ditt liv — om att hantera adhd som vuxen

Elaine vill därför sudda ut bilden av den lite härligt virriga adhd-personen som charmigt ”bara” glömmer saker och inte riktigt lyssnar när någon pratar.

– Adhd är mycket allvarligare än så. Jag tycker att det blir missvisande. Varför ska man ge sin adhd credden för sina eventuellt charmiga egenskaper.

Elaine Eksvärd om att inte förväxla diagnosen med sin personlighet

Lika fel tycker hon att det blir när kända personer går ut med sin adhd, identifierar sig med den och kallar den sin ”superkraft”. Då, menar Elaine, har man fått allt om bakfoten. Man förväxlar adhd med sin kreativitet och personlighet.

– Folk frågar mig: men är det inte tack vare din adhd du har klarat av allt det här!? Nej, säger jag då, jag har klarat det här trots min adhd. Ge inte diagnosen credden för dina grymma egenskaper eller det man har åstadkommit.

Därmed inte sagt att man ska dölja eller skämmas för sin diagnos. Tvärtom, menar Elaine, som förvånas över det stigma som fortfarande finns kring diagnosen.

– Det är så många kvinnor som har hört av sig till mig och menar att jag är modig som vågar berätta. Jag bara; vadå modig? Men det är så många fördomar kring adhd. Många är rädda att få en stämpel, att man blir sin diagnos.

Att tänka tillbaka på erfarenheter och händelser med facit i hand känns tufft för Elaine. En barndom och tidiga vuxenår som har präglats av känslan att leva i motvind.

– Jag vill bara ge flickan, den lilla tjejen i mig som har kämpat i alla år, en tröstkram och säga till henne: Det var inte ditt fel!

Idag har Elaine en helt annan ork, ett fokus och inte minst ett lugn. Behandlingen består av rutiner, bra mat och träning – varje dag. Inte för att få en ”slimmad kropp” som Elaine säger, utan för att må bra.

Därtill äter hon tabletter. Elaine tvekade inte en sekund på att ta adhd-medicinen som läkaren ordinerade i samband med diagnosen. Hon har aldrig känt att medicinen på något sätt skulle trubba av den som är hon. Snarare tvärtom: tack vare medicinen så blir hon den hon egentligen är.

– Min läkare berättade att medicinen ger effekt nästan direkt. Och på en timme kände jag skillnad. Att bara kunna sitta på en stol och vara tillfreds. Det är magi!

Elaine drar ett roligt exempel från vardagen.

– Häromkvällen bråkade jag och min man Gustav om något, jag minns inte ens om vad nu… Då såg jag plötsligt hur Gustav sneglade på klockan och jag insåg att han kollade om den var efter åtta, för då vet han att min adhd-medicin har slutat verka. Han ville dubbelkolla om det var min adhd som var i farten, säger hon och skrattar.

– Medicinen har fått mig att bråka snyggare. Istället för att gorma så muttrar jag lite sparsmakat. Det är inga fyrverkerier av ilska längre.

Även vännerna märker skillnad på Elaine. En del saknar säkert den gamla Elaine, misstänker hon.

– Nu är jag inte längre det där yrvädret som spontan-ses och rastlöst ringer stup i kvarten utan jag vill träna, jag vill sova mina åtta timmar och framförallt: jag vill inte låta mina symtom komma i vägen för mitt liv. Så jag prioriterar mig själv på ett helt annat sätt.

De tre barnen och maken har fått tillbaka sin fru och mamma.

– Min familj tycker att jag kommit in i matchen igen. Framför allt så mår jag bra. Det är en process att ömsa skinn. Dra bort skinnet som är adhd, och få vara den man egentligen är.

Foto: Peter Assarsson