Får jag bättre kvinnovård om jag är man?

"Vården i Sverige är inte jämställd. Det betyder att det finns omotiverade skillnader i vårdtillgång, vårdkvalitet och hälsa mellan kvinnor och män."

Detta ärliga citat kommer från Sveriges sjukvårdsupplysning, 1177. Så trots att vi lever i ett av världens mest jämställda länder har vår vårdapparat lite att jobba på.

Att svensk vård ska vara jämlik är inskrivet i lagen. Varken ålder, kön, utbildning eller nationalitet ska påverka vår möjlighet att få vård. Hur kommer det då sig att landets halva befolkning startar i uppförsbacke när hälsan sviktar?

Därför är kvinnor fortfarande förlorare i vården

Vi ber om hjälp – men får vi den?

I en kommande undersökning från Aller media, She Report, framgår att 4 av 10 kvinnor har sökt hjälp via sjukvården för besvär kopplade till kvinnohälsa. Men skrämmande 30 procent uppger att de bara fick delvis eller ingen hjälp.

En färsk Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Ester Care visar samma mönster. Där framgår det också att vi söker återkommande vård i högre utsträckning än män, 25 % svarar att de sökt upprepade gånger för sina besvär.

Den dystra trenden syns i flera rapporter. Kvinnor får helt enkelt anstränga sig mer än män för att få samma vård. Och när vi väl får den håller den inte samma kvalitet. Varför är det så?

Kvinnor är... små män?

En förklaring ligger i forskningen, där man historiskt sett har fokuserat på män, med mannens anatomi och biologi som utgångspunkt. Och mannens prioriteringar. Oavsett vem du är så är chansen stor att både slutsatser och insatser (och substanser!) kopplade till din hälsa utgår från en 30-årig vit snubbe. Och det är lite trist för alla som inte riktigt känner igen sig i den beskrivningen.

Kanske är det därför preventivmedlen ser ut som de gör? Och att åkommor som drabbar kvinnor i högre utsträckning är snudd på outforskade. Som exempelvis benskörhet eller klimakteriet.

Vi gnäller mindre

Vi har också en förmåga att bita ihop. Enligt Ester Cares undersökning har en av fem kvinnor valt att inte sjukanmäla sig trots hälsobesvär under det senaste halvåret. Den främsta anledningen är att många ser sina besvär som en naturlig del av livet. Är det kanske därför vi behöver överdriva våra symtom, till exempel smärta, som enligt en avhandling från Jämställdhetsmyndigheten både upplevs och beskrivs olika av män och kvinnor.

... men kostar ju mer

Men om man slår ut det på kostnaderna så kanske det blir rättvist? Kvinnor kostar ju faktiskt mer! Helt korrekt, 2,4 miljoner blir prislappen i snitt under en livstid, mot männens prick 2 miljoner. Förvisso föder vi ju barn, vilket tillför värde i samhällsekvationen jämfört med exempelvis en korsbandsoperation.

Men skrapar man i siffrorna lite till så syns ytterligare orättvisor. Här tycks vår förmåga att syssla med obetalt arbete även skvätta över på sjukvården. Vi har nämligen en tendens att vårda våra män hemma, så vi hjälper till att hålla deras vårdkostnader nere.

Parallellt fortsätter vi söka återkommande hjälp i jakten på rätt vård för våra egna åkommor, så vår egen nota boostas.

Forskningens framsteg – med kvinnan i fokus

När händer det, när vänder det?

Om det ska ske en förändring krävs både satsningar och samverkan i denna rostiga genusfråga. Från vårdgivare till vårdtagare, från läkemedelsbransch till forskare och från beslutsfattare till medborgare. Lyssnar man noga hör man hur förändringsarbetet malt igång, på vissa ställen lite snabbt och gnissligt medan andra tröskar tungt och metodiskt.

Ja, det kommer dröja innan vi är framme vid målet och 1177 kan uppdatera sin statustext. Men vi kan enas om att vi får huvudvärk av hela situationen. Låt oss stilla den med en tablett – perfekt kalibrerad för en grupp medelålders trikåmän i Enskede padelhall.