Därför kan fästingbett ge köttallergi
Här är allt du behöver veta om sambandet.
Redan 2009 upptäcktes ett samband mellan fästingbett och köttallergi. Då räknades inte köttallergi som en etablerad sjukdom, men den gör det nu.
En ny svensk studie visar nu att risken att drabbas av köttallergi vid fästingbett verkar vara förhöjd om man redan är allergisk mot katt, björk och gräs.
Se också – Insektsbett? Så vet du vad du blivit biten av!
Det är Marianne van Hage, överläkare och professor i klinisk immunologi vid Karolinska institutet som tillsammans med Maria Starkhammar, överläkare på Södersjukhuset, driver ett forskningsprojekt om köttallergi.
Hon har tidigare berättat mer om det i tidningen Medicinsk Vetenskap och nu för Astma och Allergiförbundet.
Vad är köttallergi?
Vid köttallergi reagerar kroppen mot en kolhydrat som kallas alfa-Gal. Den finns framför allt i rött kött men kan även finnas i mejeriprodukter och gelatin.
Däremot innehåller inte fisk eller fågelkött denna kolhydrat, så det kan man äta vid köttallergi.
Varför får man köttallergi av fästingbett?
I vanliga fall när vi äter kött får vi också i oss alfa-Gal. Men då svarar kroppen genom att bilda antikroppar som kallas IgG när köttet nått mag-tarmkanalen. Denna process ger inte allergi.
– Fästingbett är det som utlöser allergin, eftersom fästingen har alfa-Gal i saliv och mage. När man blir biten överförs kolhydraten genom huden och hos vissa individer bildas då IgE-antikroppar mot alfa-Gal, säger Marianne van Hage, till tidningen Medicinsk Vetenskap.
Kroppen bildar alltså helt andra antikroppar när fästingar biter oss och tillför alfa-Gal rakt ut i blodet istället för när vi äter det och det hamnar i mag-tarmkanalen.
Symtom vid köttallergi
Ofta är symtomen fördröjda. De kan dyka upp 2-7 timmar efter att man ätit rött kött.
- Klåda, ibland vid fästingbettet
- Nässelutslag
- Svullnad i hud eller slemhinnor
- Magbesvär som kramper och diarré
- Lågt blodtryck
- Allergisk chock
Källa: Internetmedicin
Hur vanligt är det med köttallergi av fästingbett?
Enligt Marianne van Hage är det inte jättevanligt, men inte heller alldeles ovanligt. Omkring 300 har diagnostiserats med allergin bara i Stockholm.
– Men vi tror att det finns ett stort mörkertal, säger hon.
Ett bekymmer är nämligen att symtomen är fördröjda. Det är ibland svårt att koppla ihop den allergiska reaktionen med kött eftersom det kan ha intagits flera timmar tidigare.
Ännu krångligare blir det då alkohol, fysisk ansträngning och inflammationshämmande läkemedel verkar förvärra symtomen.
Vem drabbas av köttallergi?
Det är fortfarande en gåta varför bara vissa personer utvecklar allergi och varför det oftast sker först i medelåldern.
Men i den nya studien framkommer att man verkar löpa högre risk om man är allergisk mot katt, björk- eller gräspollen.
– Det är inte förvånande, eftersom atopi innebär att man har en ökad benägenhet att bilda allergiantikroppar mot vanligt förekommande ämnen i vår miljö, säger Marianne van Hage till Astma och Allergiförbundet.
Nästa mål är att hitta en markör som mer exakt kan förutsäga vilka som har störst risk för svårare reaktioner.
Hur kan man skydda sig?
Man skyddar sig genom att undvika fästingbett, precis som man vill göra även för att slippa fästingburna sjukdomar. Detta kan man till exempel göra med heltäckande klädsel och gärna mörka kläder, då de skyddar bättre mot fästingar än ljusa.
Se också – Nya taigafästingen hittas alltmer i Sverige och så tar du bort en fästing.
– Personer med blodgrupp B eller A/B verkar dock vara mer skyddade, men inte helt. Det beror på att blodgrupp Bantigenet har en kolhydrat som liknar alfa-Gal, vilket gör att dessa personer är mindre benägna att reagera, säger Marianne van Hage till Medicinsk Vetenskap.
Hur är det att leva med köttallergi?
Har man väl fått köttallergi får man helt enkelt undvika rött kött och inälvsmat. En del kan även behöva undvika mejeriprodukter, gelatin och vissa läkemedel. Det finns inget botemedel mot allergin.
– Det går inte att tillaga bort alfaGal utan äter man rött kött så exponeras man, säger Marianne van Hage.
Källa: Medicinsk Vetenskap, Astma och allergiförbundet
Foto: TT