Hon tröttnade på hetsen: "Därför valde jag att inte amma"

Det finns få frågor som är så kontroversiella i Sverige idag som frågan om att amma – eller inte amma. För mammor som av någon anledning inte kan, eller vill amma, finns det inte mycket information att få. Många upplever dessutom att de blir skuldbelagda för valet att inte amma – både av omgivning och vård.

Andrea Nord, ordförande för Föreningen Flaskmatning i Sverige, var helt inställd på att amma när hon fick sitt första barn 1998. Hon var oförberedd på att det kunde uppstå problem, och visste inte heller att det kunde göra väldigt ont eller att hon skulle känna att uppgiften var henne övermäktig.

– Ersättning var räddningen för vår familj. Min son kunde äntligen få i sig mat och vi kunde komma ifrån cirkusen av skrik och pumpning och tårar. När vi började flaskmata kunde vi äntligen börja njuta av vår första tid som föräldrar, berättar hon.

När nästa barn kom 2003 ville paret flaskmata från start på grund av den tidigare erfarenheten, men fick snabbt veta vårdens och omgivningens högljudda intolerans på den punkten.

– Barnmorskan sa till mig att valet visst var mitt, precis som mödrar som väljer att röka under sin graviditet. Från en kollega fick jag höra att mammor som inte vill amma sina barn inte borde skaffa barn överhuvudtaget.

– Jag tyckte det var mycket märkligt att folk la sig i en så intim fråga som huruvida jag matade mitt barn från mitt bröst. Jag var väldigt arg över att bli ifrågasatt som förälder och ledsen att jag inte kunde få stöd för mitt val, inte ens hos vården.

Hon började att läsa på om de studier som fanns kring amning, och insåg att skillnaderna mellan ammade och icke-ammade barn var mycket små.

För sju år sedan startade Andrea därför Facebook-gruppen ”Rätten att Välja Flaskmatning”, och två år efter bildade hon Föreningen Flaskmatning i Sverige vars syfte är att motverka amningspress och ge stöd till flaskmatande föräldrar.

– Tyvärr finns det en kvinnosyn i Sverige som gör att folk känner sig berättigade att lägga sig i kvinnors intima val, förklädd till omsorg om barnet. Finns det en minsta liten fördel för barnet ska kvinnorna självklart amma, oavsett vad det kan kosta dem i fysisk eller psykisk ohälsa.

Uppfattningen om att amning är det bästa för både barn och mamma är fortfarande utbredd. Världshälsoförsamlingen och Världshälsoorganisationen rekommenderar idag sina medlemsländer att främja enbart amning i sex månader och därefter främja fortsatt amning och samtidigt komplettera med lämplig tilläggskost i två år eller längre.

Amning påverkar både barn och mamma på ett positivt sätt enligt forskning, framhäver Åsa Mörner, legitimerad barnmorska och sjuksköterska. Framförallt när det gäller anknytningsprocessen och även rent fysiologiskt då amning bland annat bidrar till att livmodern drar ihop sig efter förlossningen.

– Bröstmjölken har också en unik sammansättning som är optimal för barnets mag- och tarmsystem vilket gör att barnet oftast inte får lika mycket besvär med magen.

Men det finns också stora fördelar med att flaskmata, menar Mörner. Bland annat att det går att fördela ansvaret mellan föräldrarna vilket gör att det inte läggs lika stor börda på den ena parten som det ofta gör vid amning – både gällande tidsaspekt men också när det handlar om att få amning att fungera.

– Barnets hälsa handlar om så mycket mer än amning! Man kan skapa närhet och hud-mot hudkontakt även vid flaskmatning. Det finns så mycket krav från samhället om hur vi ska vara som föräldrar för att få den perfekta familjen, men i slutändan så handlar det om att finnas där för sitt barn, inte om barnet ammats eller inte, avslutar Åsa Mörner.