Se Min hälsa Sömn Stress Klimakteriet Tarmflora Huvudvärk Ergonomi Fråga experterna Om MåBra

Ida Kjos om livsförändringen och att färdigställa boken om Elin

08 nov, 2024
author Kristina Axelsson Lager
Kristina Axelsson Lager
Elin och Ida Kjos
Med sin starka livsglädje, sitt mod och sin förmåga att välja det ljusa och vackra trots sin svåra sjukdom inspirerade Elin Kjos sina följare och poddlyssnare ända fram till sin bortgång i mars 2023. Nu har Elins tvillingsyster Ida avslutat boken som de började skriva tillsammans.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto kostnadsfritt
Annons
Här är de vanligaste formerna av cancer i SverigeBrand logo
Här är de vanligaste formerna av cancer i Sverige

Elin Kjos hade nyligen fyllt 33 år när hon fick diagnosen obotlig lungcancer. ”Jag vill bara få leva.” Fem viktiga ord som Elin sa många gånger under sin sjukdomstid, ord många av oss inte riktigt känt innebörden av, men som betydde allt. Elin såg verkligen till att LEVA de år hon hade kvar. Hon berörde och påminde oss om livets skörhet. Men framför allt visade hon oss vikten av att leva här och nu.

Skrev bok om livet och sjukdomen tillsammans

Tillsammans med sin tvillingsyster Ida Kjos började Elin skriva en bok om sin sjukdom. Veckan innan Elin gick bort lovade Ida att slutföra deras gemensamma projekt. Boken fick namnet Jag vill bara få leva!

– När Elin dog visste jag inte längre vad som var upp och vad som var ner. Hur skulle jag förhålla mig till livet? Att skriva boken och inte längre kunna fråga syrran vad hon tycker, att inte kunna bolla med henne, det var övermäktigt och förenat med ett otroligt motstånd. Det tog ungefär ett halvår innan jag kunde sätta mig och börja skriva.

Annons

Ida berättar att skrivprocessen både blev underbar och fruktansvärd. Det var skönt att få vara nära Elin igen, men oerhört tungt att medvetet gå in i det jobbiga och återuppleva allt som hade hänt.

Lyssna på Elins starka TED-talk om hur cancern fick henne att börja älska sig själv på riktigt.

"Hostan kan vara cancer"

Första gången Elin sökte hjälp för den envisa hosta som irriterat henne det senaste året, var i oktober 2019. Allmänläkaren på vårdcentralen hittade inget avvikande och menade att det inte fanns något skäl för oro. Elin var ju dessutom så ung och stark. Men hostan gav inte med sig. De kommande månaderna gjordes flera undersökningar och i mars 2020 tydde allt på att Elin hade ett förstadium till cancer. ”Det kan vara cancer, men troligtvis inte” sa läkaren.

Elin skriver på Instagram:

”Hur mycket man än vill styra och kontrollera allt som sker i livet så är det ibland omöjligt. Just nu har jag ingen kontroll över det som sker inuti min kropp och det gör mig så jäkla arg, rädd och maktlös. Ni som följt mig länge vet att jag har haft problem med mina lungor och förra veckan så kom ett besked som jag länge fruktat. Jag är inte helt frisk.”

Annons

Cancerbehandling mitt i pandemin

Bara några dagar senare var det dags för operation. Det är den 3 april och pandemin har slagit klorna i världen. Nya restriktioner gör att Elin inte får ha med sig någon av sina nära och kära när hon åker till sjukhuset. Hon är därför helt ensam när hon får beskedet att hon har en 18 cm stor aggressiv tumör i lungan och att i princip hela lungan ska opereras bort. Hon skriver på Instagram:

”TACK alla underbara för det stöd och den kraft ni ger mig just nu. Jag har tyvärr ingen energi att svara på allt, men jag ser det ni skriver och jag är för evigt tacksam för all kärlek och pepp. Operationen gick bra, men jag har väldigt ont & försöker bara ta en dag i taget nu.”

För många var Elin en äkta powerwoman, full av kraft och energi, nu visade hon även upp en sårbar ung kvinna.

– Initialt fanns det nog en liten rädsla i att inte få vara den där starka personen hon så länge varit utåt, men att hon vågade visa sig sårbar gjorde henne på många sätt ännu starkare. Människors stöd kom att betyda mycket för henne.

Före (och även under cancerbehandlingen) var träning en stor del av Elins liv, och hon inspirerade många.

Annons

I boken kan vi följa både Elins och Idas tankar kring viktiga händelser under Elins sjukdomsperiod. Det blir tydligt hur hon kämpade mot mörkret och sorgen. Men ännu tydligare blir hennes både mentala och fysiska kraft.

I slutet av september 2020 skriver hon i boken:

”Oavsett vad som händer nu, så vet jag att jag aldrig kommer sluta kämpa och aldrig sluta hoppas. Jag kommer försöka fortsätta träna, uppleva, skratta, leva och älska. Så länge det bara går. Men nu börjar den riktiga kampen. Kampen för att få leva.”

Varifrån fick Elin den här styrkan?

– Jag tror att alla vi syskon har fått den från våra föräldrar. Pappa förlorade sin syster i cancer när hon var 35. Mamma och pappa har varit duktiga på att förmedla att vi ska ta för oss av livet och inte låta det passera förbi. Vi har alltid smakat på livet och har nog hörts och synts rätt mycket. Det sättet att leva på blev ännu tydligare för Elin när hon blev sjuk.

Hjälpt av en mental coach

Men självklart var det en ständig kamp för Elin att hantera de svåra tankarna. I januari 2021 fick hon kontakt med coachen Jimmy Tjärnlund. Hon fick hjälp att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till sin sjukdom – och att inse att hon inte var sin sjukdom.

Annons

– Jimmy hade en stor del i hur hon lärde sig att hantera vissa känslor. Tidigare kände hon en ilska att hon hamnat i det här, och det handlade främst om att hon skulle kämpa. Nu fick hon ett lugn. Det blev lugnare att vara med henne, hon fick en annan harmoni. När Elin förstod att hon inte skulle dö idag, då blev det dags att göra något med livet här och nu.

Elin levde medan hon kunde

Och som hon levde. Elin besteg Åreskutan, ställde sig på toppen, sträckte ut armarna och skrek JAG LEVER. Hon styrketränade ofta och tungt, övertygad om att det skulle underlätta för henne i kampen mot cancern. Hon tog långa skogspromenader med sin mamma, åkte på yoga- och meditationsretreat med Ida och vännerna. Och hon börjar podda.

Elin Kjos med händer från olika håll.
”Jag vill att kärleken ska synas på bilden. Den från och till dig. Du bär många genom allt du delar och blir samtidigt också buren. Det vore fint att visa på något sätt”, sa vännen och fotografen Sophie Odelberg innan hon tog den här bilden på Elin. Elin levde bara två veckor efter det att bilden togs.

– Vår podd blev superviktig för Elin. Mot slutet när hon inte orkade så mycket annat var det den hon hade att se fram emot. Folks kommentarer och feedback gjorde att hon fick känna att hon bidrog till något även om hon var på väg bort.

Annons

Men livet som cancerpatient var oerhört tungt. Hon genomgick strålning, fick cellgifter och deltog i studier med hopp om att läkarna skulle hitta något som kunde hjälpa henne. Det var en tid där både Elin och familjen kastades mellan hopp och förtvivlan.

Så tog Elin hand om sin kropp under sjukdomstiden

Hon höll sig stark!

Elin var i otroligt god fysisk form när hon blev sjuk. Hon fortsatte också att träna styrketräning under hela sin sjukdomstid. Det var en mission för henne att behålla styrkan som en beredskap för de tuffa behandlingar hon genomgick.

Hon gjorde förändringar i kosten

Att påverka kosten var ett sätt att känna att hon hade viss kontroll över det som hände henne. Hon åt ekologiskt och oprocessat samt en kost utan socker och mjöl. Hon la till stora mängder blåbär och andra anticancerogena livsmedel som gurkmeja som innehåller kurkubin.

Hon jobbade med sina tankar

Elin tog hjälp av en livscoach för att kunna släppa oron och lära sig att leva mer här och nu.

Hon badade i infraröd bastu

Elin köpte en infraröd bastu som hon satt i flera gånger i veckan. Infraröd bastu och värmebehandling sägs vara bra för immunförsvaret. Elin tillbringade också ett par veckor i på ett alternativt behandlingshem i Tyskland.

Rakade av håret som stöd

Familjen betydde oerhört mycket för Elin. Under stora delar av sjukdomstiden bodde hon hemma hos föräldrarna som fanns där för henne dag och natt. Relationen med tvillingsystern Ida stärktes mer och mer under den här tiden. Och den dagen Ida rakade av sig sitt långa hår i sympati med Elin blev kärleken mellan dem extra tydlig.

Annons

– Även om vi var tvillingar hade vi som vuxna levt väldigt olika liv. Den här handlingen förenade oss. Jag tyckte om den känslan. Att gå på stan med henne och att folk såg att vi hörde ihop, det var fint. Det betydde mer för mig än jag trodde initialt.

Elin själv blev chockad och euforisk när hon förstod att Ida också skulle raka av sig håret. Så här skrev hon på Instagram:

“The power of Love. Det finns knappt ord som beskriver det som min fantastiska tvillingsyster gjorde igår. ”Där du går, går jag” sa hon och rakade av sig allt hår. Oändlig kärlek och ett band starkare än något annat. Tillsammans genom allt min älskade syster. Nu och för alltid.”

Den sista tiden

Elins sista månader kantades av ständig feber, svåra smärtor och många sjukhusbesök, alltid med familjen nära. Ida postar en bild från sjukhuset på tre leende systrar Kjos på Instagram och skriver:

Annons

”Hon är enastående vår syster. Det är tungt nu. Och ord känns små. Men ack så viktiga och stora. Vi älskar dig evinnerligt. Du fantastiska, envisa och sprudlande syster. Jag vet att ni är många som känner med Elin. Låt vågen av kärlek lyfta henne idag. Gärna här under så att hon får se. Det behövs nu, mer än någonsin. Kärlek och mod.”

Inlägget får närmare 30 000 kommentarer och en våg av kärlek och värmande ord sänds vidare till Elin. Fyra dagar senare får Elin hjärtstopp. Efter det kommer hon inte till medvetande. Den 21 mars 2023 drar Elin sitt sista andetag med hela sin stora familj vakandes vid sin sida.

18 månader senare är boken om Elin färdigskriven.

– Elins sätt att fånga livet har påverkat mig jättemycket. Jag har alltid haft ganska bråttom i livet och velat uppåt och framåt utan att riktigt veta varför. Min kalender var uppbokad till minsta kvart, det var helt galet. När Elin blev sjuk jobbade jag som chefsjurist. Elin och jag hade många viktiga samtal om hur vi ville leva våra liv. Hon ifrågasatte hur jag levde, och det blev tydligt för mig att jag faktiskt inte levde som jag ville. Till slut sa jag upp mig och bestämde mig för att försöka förverkliga en gammal dröm om att föreläsa. På ett sätt är jag väldigt tacksam över det Elin lärde mig, jag tror inte att jag hade vågat lämna tryggheten och allt jag byggt upp om det inte varit för henne.

Annons