IVA-sjuksköterskan Matilda: "Vi bedriver krigsvård"
Detta reportage har vi gjort tillsammans med våra systertidningar allas.se och Femina. För att göra så bra journalistik som möjligt nu under corona-krisen har vi utökat vårt samarbete och har tillsammans startat en gemensam corona-redaktion.
…
Hon spritar händerna ännu en gång. Vätskan är tillverkad i källaren på Nya Karolinska där Matilda Nygren jobbar, den vanliga reserven med handsprit är slut. Specialistsjuksköterskan har varit på jobbet mer än åtta timmar och ska gå in på ytterligare ett fyratimmarspass till salen där de sjukaste covid-19-patienterna intensivvårdas.
De som ligger här inne har extremt sjuka lungor. Till deras kroppar har det kopplats mängder av infarter och till var och en av dem kan upp till tjugo olika slangar vara anslutna som går till pumpar och apparater.
Alla är sövda och andas i respirator för viruset har övermannat deras lungor till den grad att de varken kan syresätta kroppen, eller transportera ut den använda luften. De högteknologiska apparaterna gör konstgjord andning med hjälp av en tub som stuckits ned till lungorna via luftstrupen. Som vaken är det alldeles för obehagligt att känna tuben sitta där, därav patienternas medicinska koma.
Matilda Nygren och hennes kollegor är redan för få och vill inte tänka på hur det ska bli när coronapeaken kommer.
– Vi bedriver krigssjukvård, vi är i krig. Det är så jag ser det, vi är soldater i krig men fienden är osynlig, säger hon.
Tio kilometer söderut har Region Stockholm ställt upp ett sjukhus i en stor sal på Stockholmsmässan och i Göteborg har militären bara på några dagar rest ett fältsjukhus utanför Östra sjukhuset. I Malmö har man lagt budgeten för en stor militärövning på vårdinsatser istället.
Matilda Nygren har rätt, det här är ingen övning.
”Som att ha skidställ och springa maraton”
Sedan några dagar tillbaka har Matilda, 29, börjat jobba skift som är tolv och en halv timme långa. Hon bor själv i Bromma och är ledig den här dagen. Hon är utmattad och går fortfarande i pyjamas när klockan är 17.
– Jag är i vanliga fall specialistsjuksköterska på neurointensiven men flyttades till intensivvården för covid-19-patienter nyligen. Sjukhuset har slagit ihop alla intensivvårdsavdelningar så vi jobbar med kollegor man aldrig träffat innan, jag blandar läkemedel jag aldrig innan har hanterat och får lära mig nya högteknologiska hjälpmedel väldigt snabbt. Plötsligt ska jag vårda väldigt sjuka lungor när det jag kan bäst är att hantera väldigt sjuka hjärnor. Så det är mycket nytt.
Hon beskriver att hon måste dricka mycket resorb innan ett pass börjar för när hon väl har gått in till patienterna i salen ska hon helst stanna där inne i fyra timmar. Det är så länge munskydden och de övriga skyddskläderna är säkra, och med det överhängande hotet att hygienartiklar kan ta slut måste de hålla på varenda slang och skyddsattiralj som kan besparas.
Så fort rasten börjar måste hon dricka mycket vatten snabbt, så att hon hinner gå på toaletten innan det är dags att gå in i salen igen.
– Man kan inte lyfta på några kläder och dricka när man väl är där inne. Man andas in sin egen luft igen och igen och igen i masken så hjärnan funkar sämre. Man kan få svimningskänslor och kan inte jobba i samma takt som man är van vid, man måste ta det lugnare, säger hon och fortsätter:
– Och det är jättejättejättevarmt, som att ha skidställ på sig och springa maraton. Man får skavsår i ansiktet av visiret, man kan inte klia sig på näsan och inte röra sitt ansikte. Jag fick russinhud i pannan härom natten och var helt skrynklig och svullen.
På en vanlig infektionsavdelning finns en sluss där man byter om, men den säkerheten saknas nu på många avdelningar där man vårdar covid-19 patienter. När vårdpersonalen ska gå in i salen där Matilda jobbar tar de istället på sig skyddskläderna utanför salen och när de går ut därifrån måste de ta av sig översta lagret redan inne i salen.
Det finns såklart risker med det, säger hon.
Hinner inte borsta tänderna på patienterna
Patienterna behöver uppsikt av Matilda och hennes kollegor varje sekund. Hela tiden kan det vara någon som behöver påfyllning av läkemedel, justerat sömnmedel eller ändrade inställningar i respiratorn.
Där hon jobbar kommer läkarna bara in i rummet när större ingrepp behöver göras, som intuberingar eller inläggning av infarter. I övrigt får specialistsjuksköterskorna instruktioner av läkarna via högtalartelefon, eftersom det är för farligt att hålla en lur där inne mot örat.
I veckan har Matilda jobbat 39 timmar på tre dygn.
– När jag skulle byta av mina kollegor häromnatten stod de och knackade på glaset och sa släpp ut oss, vi måste få komma ut härifrån nu.
Hur känns det att se sina kollegor så och veta att man ska in där själv i tolv och en halv timme?
– Det är ju jättejobbigt men man kan inte tänka att jag ska in där så länge, utan först fyra timmar och sen får jag gå ut och dricka vatten. Men jag tänker på att om det blir värre kanske man inte hinner med det heller.
Hon försöker att inte tänka på att kulmen antagligen inte nåtts än. Just nu expressutbildas personer med vårdbakgrund på flera håll i landet i intensivvård och förhoppningsvis hinner de personerna komma in i salarna tills dess att peaken kommer, resonerar Matilda.
– Men tyvärr är det också så att det tar lång tid att bli en kunnig intensivvårdssjuksköterska. Vi behöver verkligen deras extra händer och är jättetacksamma för det, men samtidigt ersätter det inte allt vi gör. En operationssjuksköterska jag fick assistans av igår var helt otrolig och jättebra avlastning, men hon jobbar ju i vanliga fall med helt andra saker och hade inte blandat läkemedel på över tio år.
Så skulle du säga att ni är underbemannade?
– Vi är definitivt för få men vad ska man göra liksom. Man får försöka acceptera att vi inte kan jobba på samma noggranna sätt som innan.
– Jag är bedrövad att man nedmonterat sjukvården och intensivvården i så många år innan. Det gör att det är extremt mycket tuffare nu än vad det skulle kunna vara.
Vad behöver ni strunta i att göra för covid-19-patienterna nu?
– Mycket av den basala omvårdnaden, som att exempelvis vända på, eller att borsta tänderna på en patient.
Kan det komma ett läge där ni behöver prioritera mellan vilka som kan ens kan få intensivvård?
– Jag kan inte svara på det utifrån ett större perspektiv eftersom jag inte arbetar där man behöver göra den prioriteringen. Men jag pratade med en läkare för några nätter sedan som sa att vi kommer behöva prioritera, och att de patienter likt de som kom den här helgen inte ens kommer få en plats på intensivvården om en vecka när det är högre tryck, för att de har så liten chans att överleva. Det är så brutalt det är.
– Och redan nu är det så, att så fort vi hade någon som dog så hann sängplatsen knappt kallna innan de ringer och säger ”ni måste städa platsen för det kommer en till”.
”Man läser om sjukvårdspersonal som dör”
I Matildas fikarum på Nya Karolinska svämmar det över av godis, kakor, energidryck och efterrätter som donerats. Många människor vill hjälpa de som jobbar i vården just nu och det uppskattas verkligen, berättar Matilda.
– Men det man kan göra själv vilket egentligen är det viktigaste är att stoppa smittspridningen. Ju mer det sprids, desto mer och desto längre får vi jobba såhär.
Vad vill du säga till personer som inte följer restriktioner och rekommendationer?
– Det här låter väldigt dramatiskt, men det var en tonårstjej som satt och hostade och snörvlade med sitt kompisgäng på tunnelbanan häromdagen och då kände jag nästan att hon var en mördare för jag ser de här patienterna som drabbas av covid-19 varje dag. Många kommer att klara sig, men många dör och många kommer att dö. Man måste definitivt ta detta på allvar, det är klart att riskgrupperna är mest utsatta men det är verkligen inte bara riskgrupper hos oss.
Hon vill inte själv bedöma huruvida medierapporteringen är snedvriden, som ofta säger att det mest är riskgrupper som drabbas hårt av sjukdomen. Men hon konstaterar att det absolut finns yngre patienter som ligger nedsövda med respirator på avdelningen. Någon är i 30-årsåldern, en annan i 40-årsåldern och många i 50- till 80-årsåldern.
– Patienterna är jättejättesjuka. Man blir rädd för man ser att vissa av dem är unga och friska i ens egen ålder även om majoriteten är äldre.
Det som är speciellt med den här sjukdomen, säger Matilda, verkar vara att även de unga och friska kan behöva intensivvård väldigt länge. De kanske klarar sig med livet i behåll oftare än äldre men de kan behöva ta upp en vårdplats som är väldigt mycket värd, under en lång tid. Det är också just därför som alla måste bidra till att minska smittspridningen, säger hon.
En risk med att åka till sommarstugan över påsk är inte bara att smittas eller sprida smitta på en plats där sjukhusen är mindre. Man riskerar också få en hjärtattack där, eller vara med i en bilolycka på vägen dig. Allt sådant är onödig belastning på vården nu, resonerar Matilda.
Vad tänker du om att du själv exponeras mycket för viruset?
– Man läser om sjukvårdspersonal som dör och att den extra exponeringen är en faktor, men man kan inte tänka på det när man jobbar. I fikarummet säger vi till varandra att vi inte kan prata om det, för då orkar man inte jobba. Och det här kan pågå i tre-fyra månader och det kan blir en till våg i höst. Men inte heller det kan vi tänka på nu.
Patienter skräckslagna
Matilda är van vid att patienter avlider från sitt jobb på intensiven men det som känns chockartat nu, säger hon, är att behöva lägga kroppar i vita säckar och försluta dem med tejp med texten ”biohazard” – ungefär ”biologisk risk”. En av hennes kollegor har berättat att det var likadant under AIDS-epidemin med enda skillnaden att säckarna var svarta.
En del av patienterna är fortfarande vakna när de kommer in i salen där Matilda jobbar, och de ser rädda ut. Hon minns ögonen hos en av dem.
– Vi i personalen har ju nästan som rymdkläder på oss, vi ser ut som astronauter. Och så hade jag den här patienten som inte var nedsövd än och såg ångesten i blicken. Just det här, när han också ser alla de andra patienterna liggande i de här sängarna. Vi sa att det är ingen fara, vi tar hand om dig, men man vet ju egentligen inte hur det går.
Vad var det för person?
– Det var en ung patient.
Foto: Privat, TT
Senaste nytt om Corona i Sverige, och i världen:
Mer om hur corona-spridningen ser ut i världen, varför fler män än kvinnor drabbas av covid-19 och om symtom, skydd och riskgrupper hittar du i vår samling av artiklar om coronaviruset.