"Jag är rädd för konstiga saker"

Fråga:
Jag blir ofta rädd, för larviga saker, påhittade saker, allt möjligt. Det kan vara ett ljud jag hör, och så börjar jag fantisera om att det är en mördare som smyger omkring utanför huset. Men ibland blir jag rädd utan att jag ens vet varför, känslan bara anfaller mig.

Jag blir spänd och andas snabbt, pulsen ökar. Jag vet inte var jag ska göra av mig själv och gungar fram och tillbaka, eller gnider händerna mot varandra.

Jag skriver dagbok och har ett par gånger skrivit vid tillfällen då jag känner mig så här. När jag läser texterna senare är det bara osammanhängande meningar och ord. Mina frågor till dig är alltså: Vad kan detta vara? Och vad kan jag göra?

Orolig

Svar:
Att vi har förmågan att kunna bli rädda hör till en viktig del av vår överlevnad. Annars skulle vi ju vi inte kunna veta vad som är farligt. Så orsaken till att vi är rädda är helt normal. Däremot blir vi ibland rädda för onödiga saker eller situationer.

Du skrämmer upp dig själv när du är på din vakt för att något oförutsett kan hända, ett ljud sätter i gång fantasierna och hjärnan tänker att nu, nu händer det något. Detta gör att du får en rädsleattack, för att i nästa stund kunna fly. Men eftersom du inte kan fly från det inbillade farliga försöker du kompensera med att gunga eller gnida händerna.

Mitt förslag är att du funderar igenom i vilka situationer detta händer och vad du brukar tänka och göra. Se hur ofta du blir rädd, och hur sällan, kanske aldrig, något verkligen har hänt. Bestäm dig för att göra på ett annat sätt än du brukar. När du till exempel tror dig höra något, så sitt kvar, avvakta, säg till dig själv att det här är dina fantasier som lurar dig, gunga inte, låt händerna vara stilla.

Kanske är det också så att du i förväg tänker på vad som kan hända och att du sedan tar med dig de här tankarna i rädsleattacken. Var uppmärksam och reagera så fort du får minsta antydan till en ”tänk om det händer något”-tanke. Och fråga dig hur den här rädslan påverkar ditt liv på kort och lång sikt.

Det kan fungera att bryta det här själv, men oftast går det snabbare med kbt-terapi. För det är faktiskt lätt att bryta de här tankemönstren med lite vägledning.

Kerstin