"Jag blir förtvivlad av allt våld"

Fråga:

Jag klarar inte av filmer med det minsta våld i och kriminalserier är bara att glömma. Jag blir utom mig av förtvivlan över all grymhet som finns i världen, och jag kan nästan känna i min egen kropp hur fruktansvärt det måste vara för de som utsätts. Det värsta är när jag råkar läsa i tidningen om övergrepp mot barn. På kvällarna när jag inte kan sova kommer jag att tänka på det jag läst, och otäcka bilder på övergreppet spelas upp i mitt huvud. Jag har aldrig själv utsatts för övergrepp. Så långt det är möjligt försöker jag undvika alla sådana här intryck, men det går ju inte helt.

Fia

Svar:

När vi tänker på obehagligheter väcker det sorg och uppgivenhet hos oss. Det är en naturlig reaktion som motiverar oss att försöka förändra saker och ting i världen. Det är det vi kallar empati, att kunna sätta sig in i andra levande varelsers känslor och upplevelser. En del människor har större empatisk förmåga än andra och det är du ett bevis på. Många som känner så här starkt upplever oftast att de mår bättre av att låta bli att utsätta sig för intryck. Men obehaget återkommer ändå hela tiden. Jag tycker att man kan likna det vid en typ av fobi, där man på alla sätt försöker fly. Det minskar obehaget, men bara tillfälligt.

När du läser och ser bilder sätter din fantasi i gång och gör det mycket större än det du egentligen ser. Försök att låta känslan av obehag vara kvar. Gå sedan vidare och gör eller läs något annat. Oftast är man rädd för att obehaget ska bli så starkt att man inte står ut. Men du kommer att märka att du klarar av det.

Din förmåga att känna med andra är en del av din personlighet och kommer inte att försvinna. Däremot kan du lära dig hantera dina känslor så att du inte mår dåligt. Kanske kan du också fundera över vad du faktiskt kan göra? Som att gå med i en förening för att förändra sådant du tycker är fel. Då kan du också säga till dig själv: ”Jag kan inte förändra allt men jag kan dra mitt strå till stacken.”

Christel