Jan-Erik, 61, lever med diagnosen ARFID: ”Människor blir kränkta när man inte äter”

Efter reklamen: Så blir du lyckligare i vardagen – psykologen tipsar

Lukten av fisk har fått honom att kräkas. Han har blivit trakasserad av tjatande lärare i skolmatsalen och blir, fortfarande, ständigt uppmanad av omgivningen att äta livsmedel han inte gillar.

– Jag skulle vilja ha någon form av ökad förståelse för ARFID i samhället. Om man är allergisk finns det förståelse. Men för detta finns ingen acceptans, säger han.

Han äter sådant som korv, köttbullar, kött och smörgåsar. Men inte kletiga saker som smör, mos och röror, inte fisk, potatis, tomat, kokta grönsaker eller vitlök – bara doften av det sistnämnda gör att Jan-Erik måste lämna rummet.

– Jag förstår inte varför de måste stoppa i vitlök i precis allting. Lite salt räcker ju gott?

Sökte ofta vård

Under barndomen tog familjen den magre lille pojken upprepade gånger till sjukhus, eftersom han inte ville äta.

– Men det fanns inget fel, läkaren ansåg att jag var överkänslig.

Och än idag, vart han än går, måste han förklara att nej, jag kan inte äta, tyvärr.

– Människor blir kränkta när man inte äter deras mat. Men jag kan inte. Jag hade gärna velat, men det bara växer i munnen. Jag tror att detta är en anledning till att jag varit singel mestadels i livet. Jag orkar inte förklara en gång till för någon som inte förstår och sedan blir sårad när jag inte kan äta maten.

Anna Bennich: ”Hur kunde jag missa min dotters ätstörning”

Vännerna visar förståelse

Men de närmaste vännerna förstår och kan till och med varna Jan-Erik om till exempel gatuköket stoppat i något i korven som han troligen inte gillar. Men någon aning om varför mat var så komplicerat hade inte Jan-Erik. Tills han en dag på jobbet, för omkring tusende gången, berättade att han bara äter vissa livsmedel. Varpå hans kollega nickade och sa att hennes barn också hade diagnosen ARFID.

– Jag blev helt tagen. Jag hade aldrig hört talas om det tidigare. Det var obeskrivligt skönt att höra att det fanns en diagnos, att få förstå varför. Det gjorde en enorm skillnad. Jag är så tacksam mot min kollega för detta.

Jan-Erik startade så småningom en Facebookgrupp.

– Det tillkommer ungefär ett par nya medlemmar varje vecka och det är toppen att man kan träffa likasinnade. Människor som förstår vad detta är, för det gör inte övriga samhället.