Karin Adelsköld: ”Det räcker inte att sluta dricka”

När alkoholismen kickade in? Det är svårt att säga, jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket. Men jag brukade dra i handbromsen och säga till mig själv att ”nu får du inte dricka mer”, säger Karin Adelsköld, 50.

Det var när hon släppte handbromsen som drickandet accelererade och det tog en ände med förskräckelse.

Efter reklamen: Här är 8 tecken på att du dricker för mycket alkohol

– Jag vaknade på golvet en morgon, blåslagen och blodig, och jag kom inte ihåg vad som hänt. Visst hade jag haft minnesluckor förr, men det här var något annat.

Karin Adelsköld började dricka som 15-åring och drack ”som alla andra” fram till 35-årsåldern, när hon slog igenom som komiker.

– Det fanns alltid vin i logen och jag drack vin efter mina gig för att komma ner i varv. När min dåvarande partner undrade om jag inte drack för mycket reagerade jag med ilska. Jag skulle bevisa för honom och för mig själv att jag inte hade några problem och slutade helt med alkohol i flera år.

Började tänja på gränserna

När Karin några år senare separerade och flyttade till Stockholm började hon dricka igen. Hon hade ju bevisat att hon inte hade några problem!

– Jag drack återigen med handbromsen påslagen och var alltid den duktiga flickan. Jag har aldrig tagit en återställare och alltid skött mina åtaganden. 2016 gick jag in i väggen och även om jag försökte hantera min stress med terapi och träning så hjälpte inte det hela vägen. Några glas vin blev till sist räddningen.

Karin började tänja på gränserna. Från början tillät hon sig bara att dricka fredag och lördag. Sen blev det torsdag också och sen onsdag. I början drack hon inte när barnen var hos henne, så småningom smygdrack hon vin i temuggar för att inte barnen skulle märka något och gick och la sig så fort hon blev berusad och skyllde på utmattningen.

– Under pandemin släppte jag handbromsen helt. Jag hade precis fått kontroll på ekonomin när allt rasade. Artister fick i princip näringsförbud. Det var tufft. Jag var jättestressad, orolig för framtiden och orkade inte kämpa mer och drickandet accelererade.

Till slut hjälpte inte alkoholen längre mot stressen. Karin fick i stället ont i ma­gen och sömnproblem. Ångesten växte men hon såg sig inte som alkoholist.

– Jag drack inte så mycket som ”riktiga” alkoholister. Jag såg mig bara som en riskdrickare. Tills den där morgonen när jag vaknade upp bakfull på golvet. Jag hittade tre tomma flaskor glögg och förstod att det var jag som tömt dem. Det var oerhört alkoholistiskt gjort och nu föll polletten ned.

Det här kunde bli den första gången av tusen som hon försatte sig i en liknande situation. Eller så var det den sista gången.

– Jag slutade dricka direkt, men mådde väldigt dåligt. Jag hade ångest och mådde sämre än tidigare. Det var vidrigt. En kompis sa att jag kanske var alkoholist och då räcker det inte med att sluta dricka. Jag måste ta hand om mitt mående eftersom alkoholism faktiskt är en beroendesjukdom som handlar om så mycket mer än att bara ta bort alkoholen.

Trodde att hon kunde lära sig dricka "normalt"

En sökning på google ledde Karin till My Skarsgårds helgkurs och det förändrade hela hennes liv.

– När jag åkte dit trodde jag att jag kunde lära mig att dricka normalt. När jag åkte hem visste jag att jag var alkoholist. Jag gick med i ett tolvstegsprogram och där träffade jag många likasinnade kvinnor. Det var högfungerande kvinnor i min ålder som också hade börjat dricka mer under pandemin.

Karin säger att hon aldrig mått så bra som nu. Hon har lärt sig att ”deala” med stressen och sina känslor.

– I dag är jag både nykter från alkohol och känslomässigt nykter sedan tre år. Jag har inte ont i magen längre och sover gott. Ja, jag har nog inte mått så här bra sedan jag var barn. Sedan jag blev nykter har jag också utbildat mig till stresspedagog och jag föreläser om bland annat stress och beroende.