Shama Persson: ”Jag fick en dickpic till frukost i söndags”

Shama Persson bloggar på MåBra och är verksam som modell och influencer. Det här är en krönika och skribentens egna ord.

Jag fick en chock. Normalt om jag får foton så är det hundar, folks lantställen eller bilder på deras barn. Jag har aldrig tidigare varit rädd att öppna ett DM med ett foto men nu kommer jag inte att våga öppna fler. Så skicka inga fler bilder till mig är du snäll.

Se också: Så gör du om du utsätts för sexuella trakasserier på jobbet

Efter reklamen: Så gör du om du utsätts för sexuella trakasserier på jobbet

Jag vaknade upp i söndags som jag gör, med Charlie som kommer krypandes över täcket för att gosa. Vi har en rutin, när jag vaknar så gör han sin lilla morgon ”shake” och sen går han från sin korg som står vid mina fötter upp till mitt ansikte och vi gosar. Jag är big spoon och han är mini spoon. Den lilla hunden är mitt allt. Sen lyfter jag på täcket och han kryper ned och lägger sig under täcket. Vi har samma rutin varje morgon med ett undantag, söndagar. Då gör jag ofta frukost och äter den i sängen.

Jag går upp, gör min frukost och går tillbaka till sängen och sätter mig försiktigt, så jag inte plattar Charlie. En klunk kaffe, sen tar jag upp min mobil. Jag scrollar genom notiser och meddelande och ser att någon har skickat mig ett DM på instagram.

Jag går dit och öppnar meddelanden och BAM så har jag en mans penis i mitt ansikte. Jag får en chock. Jag svara direkt och instinktivt ”So sorry but this not ok.” Sen fortsätter jag ”At all. I’m blocking you now.” Det var mina första meddelanden, och sen skriver jag ”Please tell what the fuck you were thinking? You know this is really wrong? I want your answer.” Jag får inget svar men ser att han har läst det. Jag skriver ”I can’t make this unseen. It’s abusive to do so. I did NOT ask for this. Never ever do this again to a woman. EVER.” Sen blockerade jag och rapporterade honom för nakenhet och sexuella handlingar, det första valet i listan av problem att välja från.

Efter det la jag upp säkert tio inlägg på min story på instagram om detta beteende och hur fel jag tycker att det är och vad jag kommer att göra med alla som gör såhär och att det aldrig någonsin får hända igen. Bam. Jag försökte tömma mig på all negativ energi i dessa texter och återfå min sinnesro.

Kallt kaffe och het ilska

Sen försökte jag att äta min frukost. Det gick ganska dåligt. Kaffet var kallt, rostmackan var kall och jag var upprörd. Och fast jag vet att jag inte gjort något fel så känns det inte så. Jag känner mig ful, äcklig, smutsig och känslor från mitt förflutna väller upp. Påminner inte hans penis om någon annans, jo, helt klart, fy fan, orkar inte tänka på det, snälla Shama, släpp det. Men känslan är kvar, Känslan av övergrepp. Känslan av att inte kunna säga nej. Och jag inser att jag fick inte ens chansen att säga nej till detta. Jag är tvungen att ha den här bilden på min näthinna för evigt, jag kan inte radera den från min hjärna.

Jag var visst inte ensam om detta

Samtidigt som jag sitter med en stigande ångest börjar kommentarer och meddelanden att strömma in. ”Det här har hänt mig också många gånger” och ”Det här händer mig varje vecka” och det här hände mig hela tiden tills jag började posta bilder på mig och min pojkvän” till ”jag har blockat säkert 100 män som gjort såhär.”

Min dag är nu helt förstörd. Jag hade planer på mysiga saker och att måla klart i min hall, men luften har gått ur mig redan före klockan tio. Jag går ut med hundarna och funderar.

Tänker på sexuella övergrepp, på gränser, på rätt och fel. Minns åren då jag levde i en relation och blev våldtagen varje vecka i tron att jag behövde ställa upp. Jag är en av dem som aldrig rapporterat någon, som dolt allt för barnens skull. Jag är en av dem som blev full och gick hem med en 20 år äldre man när jag var 17 och inte förstod att det var fel. Jag är en av dem som inte har sett ett eget värde i mig själv och tacksamt tagit emot mäns uppmärksamhet för att må bättre en stund. Jag är en av dem som har betalat för kärlek med sex mot min vilja. Tankarna far i mitt huvud och ångesten är där hela tiden.

När jag kommer hem tar jag ett snack med mig själv. En verklighetscheck. Ja, jag talar ofta med mig själv. ”Shama, du är trygg, du är säker, ingen kan skada dig på djupet. Du vet vem du är, du har vänner, familj, du tycker om dig själv. Allt det där var igår, var för länge sedan och du är fri nu. Använd den här energin till något bättre än att gå ned. Transformera, skapa, gär något.”

Jag spelar in en video. Jag tar all min negativa energi och spelar in en film där jag berättar vad jag tycker, hur det påverkar mig och oss kvinnor, och att ingen någonsin igen kommer in i mitt sovrum utan att han är inbjuden. Varken i verkliga livet eller via sociala medier eller på annat sätt. Och jag delar videon på Instagram och YouTube och svar och kommentarer väller in och jag inser att detta är vardagsmat för oss kvinnor. Och för männen. Detta är ett vedertaget beteende som män har och som vi kvinnor accepterar.

Jag skriver en blogg, gör ett inlägg på LinkedIn och även här vittnar kvinnor och denna typ av övergrepp. För det är ett övergrepp.

Jag lär mig av en vän att detta är straffbart, att det är sexuellt ofredande och ett brott. Under alla dessa år har jag trott att detta är något jag som kvinna får acceptera för att män är så.

Jag känner mig ledsen och stark. Och stolt att jag idag vågar säga ifrån, göra det rätta. En nära vän till mig frågar ”Shama, varför skrev du So sorry, varför bad du om ursäkt?” Jag vet inte svarar jag, kanske är det den yngre versionen av mig som fortfarande vill bli omtyckt av mannen, hon med låg självkänsla som tror att det är hennes fel som var den som svarade först, instinktivt. Kanske är det hon som reagerar, som dras tillbaka ned i skit varje gång detta händer.

Jag inser hur mycket detta skadar mig, skadar oss kvinnor. Mannen som skickade denna bild hade inte en tanke på de konsekvenser han skapade i mitt liv i söndags. Och jag hade inte en aning om att konsekvenserna skulle bli så stora för mig. Det var ju bara en bild, en av många som passerat genom åren. Varför blev reaktionen så stor i mig nu?

Jag tror att det är för att jag inte är rädd längre och att jag inte accepterar att bli kränkt och nedvärderad. För det är inte bara extremt kränkande, smaklöst och respektlöst. Det är också olagligt.

Text: Shama Persson