Lenas hosta var äggstockscancer – nu springer hon för livet!
…
Äggstockscancer är en lömsk och aggressiv sjukdom. Symtomen är ofta så diffusa att sjukdomen upptäcks sent och därför är svår att behandla. Det har Lena Wäppling, 51, lärt sig av sin egen sjukdomsresa. För hennes del började allt med en ovanligt envis hosta hösten 2017.
– Jag var frisk i övrigt, och det har jag alltid varit. Jag hade ett fantastiskt liv med ett roligt jobb, en fin familj och jag närmade mig 50. Livet var bra och jag hade inte en tanke på att jag kunde vara sjuk. Jag trodde bara att jag behövde lite hostmedicin, berättar hon.
Fick diagnosen två dagar före jul
Men det skulle visa sig att hon var sjukare än någon kunde ana. Först upptäckte läkarna att hon hade vätska i lungan och man misstänkte en blodpropp. Man tömde lungan på motsvarande två mjölkpaket vätska. Lena fick en tid för återbesök en vecka senare – och hon ombads att ta med sin man.
– Fram tills det hade jag inte känt någon större oro men nu förstod jag att det var allvar. Men att det var cancer kunde jag inte ens föreställa mig.
I vätskan man tappade ur lungan hade man hittat cancerceller. Och cancercellerna triggades av östrogen. Förenklat betyder det att det antingen rör sig om bröstcancer eller gynekologisk cancer.
– Två dagar före jul fick jag veta att jag hade äggstockscancer och att tumören var stor som en knytnäve. Det var helt overkligt, jag hade ju bara hosta! Inte kunde det vara cancer. Läkaren måste ha tagit fel!
Cancern hade spridit sig
Läkaren pekade dock ut tumören på ett ultraljud så att Lena tydligt kunde se den. Då föll poletten ner.
– Det enda jag tänkte var: Ta bort den! Det var som att ha en alien i kroppen.
Prover visade att cancerceller tagit sig upp även i lungan. Operationen blev komplicerad och Lena låg på sjukhuset i två veckor. Läkaren hade uppmanat henne att inte googla äggstockscancer. Lena lydde.
– Jag grävde inte mer i det. Jag tänkte att nu är det så här det är och nu gäller det att överleva. Jag har alltid varit handlingsinriktad och nu fokuserade på att ta mig från punkt A till B, berättar Lena.
Fem veckor senare började cellgiftsbehandlingen. Lena skulle behandlas i sex omgångar, fem timmar per gång.
– Efter varje behandling kändes det som jag hade blivit överkörd av en lastbil. Värst var tröttheten.
Lärde sig spela saxofon
När behandlingen nästan var över kom verkligheten i kapp Lena.
– Jag googlade äggstockscancer och det var det dummaste jag kunde göra. Det kändes hopplöst och jag tänkte för första gången att jag kunde dö.
Tack vare en psykolog specialiserad på cancer tog hon sig ut svackan och började tänka framåt igen. Lena funderade på saker hon faktiskt kunde och ville göra, trots sin sjukdom.
– Det ledde till att jag skrev in mig på den lokala musikskolan för att lära mig spela saxofon. Jag började också blogga om mitt liv, jag ville visa att jag tror på livet.
Vid den uppföljning som gjordes efter att behandlingen avslutats kunde man inte se några synliga cancerceller i Lenas kropp. Men hon vet att risken för återfall är hög. Var tredje månad görs en ny kontroll – och varje gång kastas Lena tillbaka in i den oro och ovisshet det innebär.
Loppet där alla springer för livet
Men mellan kontrollerna ser hon till att göra saker som känns meningsfulla för henne. Bland annat har hon dragit nytta av de 25 år hon arbetat som ledare inom näringslivet och startat en stiftelse vars syfte är att samla in pengar till forskning om äggstockscancer. Det görs bland annat via Lenas Lopp för Livet, som är ett lopp där varje avverkad kilometer ger mer pengar till forskningen. Loppet går i Västerås den 5 september.
– Hittills har mer än 300 personer anmält sig för att springa eller gå loppet. Det bör ge åtminstone 50 000 kronor till forskningen, säger Lena.
Vill du delta i loppet, kan du anmäla dig här:
Du kan även stötta stiftelsen genom att skänka pengar på Swish: 123 360 7058 eller Bankgiro: 341-7284
Mer information om stiftelsen finns här
Lenas blogg hittar du här
…
Läs mer:
Så känner du igen äggstockscancer
10 frågor och svar om cancer i underlivet
Hela Sverige springer – för att hedra Terese Alvén