MåBra-psykologen: Vi kommer alla att hamna i sorg och oro
Det har varit en annorlunda månad för MåBra:s psykolog Anna Bennich. Hon syns på många ställen, i tidningar och på TV, där hon ger råd om hur man hanterar coronakrisen. Men hon har ändå inte närkontakt med många människor.
Vanligtvis träffar hon folk hela tiden: Far runt på föreläsningar, har patientmöten, gör intervjuer. Nu är hon i sin lägenhet en stor del av tiden. Inte för att hon är sjuk, utan för att hon arbetar hemifrån. Och precis som för de flesta andra i samma situation blir det stundtals lite hemmabekvämt.
– Jag har gett tips och intervjuer till tidningar där jag sagt att det är viktigt att hålla på rutinerna när jag själv suttit i köket, fortfarande i min morgonrock kl 11 på förmiddagen, säger hon och ler åt ironin.
Att skrota runt kan vara bra
Sedan skyndar hon sig att förklara varför bristande rutiner ibland kan vara en varningssignal.
– Det jag menar är att det är viktigt att hålla på rutinerna om man inte mår bra och börjat slå ut dem för att man är låg och ledsen, om man till exempel börjat äta på konstiga tider eller bara orkar bre mackor
– Men så länge man fungerar hyfsat normalt, sover och äter okej och rör lite på sig varje dag, kan jag tycka att vi i under den här konstiga perioden kan få unna oss att vara lite skrotande, skolkiga, sunkiga icke-effektiva typer.
Det kanske till och med kan vara positivt?
– Kanske kan det finnas någon slags positiv sak för vissa personer att få träna sig på att inte alltid fylla sin dag och sin tid med supereffektivitet. Att skrota kan vara en bra färdighet att ha. Och det tycker många är svårt i det här snabbt snurrande effektivitets-romantiska samhället.
Det är med andra ord ett bra tillfälle att släppa alla krav på att ständigt prestera bättre och vara på topp.
Anna Bennich hjälper många oroliga
Paradoxalt nog har Anna Bennich fler patienter nu än hon brukar ha, eftersom det är en del av hennes jobb som inte förutsätter direkta möten utan kan göras via videosamtal. Två på förmiddagen och två på eftermiddagen brukar hon ”träffa” i sitt kök. En hel del av dem är väldigt oroliga så här i coronatider.
– Ja, jag har patienter som är oroliga. Som är i kris och sorg, efter att ha blivit av med jobbet eller för att de förlorat någon anhörig. Så viruset ställer till det, säger hon.
– Den känns lite nyckfull den här influensan, kanske mer nyckfull än vi först kunde ana. Det känns lite oroligt.
Även om Anna själv inte är en särskilt ängslig person i vardagen så är hon inte helt fri från oro. Särskilt den sista tiden tycker hon att pandemin har krupit så nära. Hon nämner Adam Alsings bortgång och hur hon ser i Facebookflödet att allt fler förlorar föräldrar i sjukdomen.
– Det har skakat mig lite mer den sista tiden eftersom det kommit fler konkreta exempel på människor som försvinner. Ingen sitter säkert. Alla är vi i samma båt. Vi kommer att hamna i sorg och oro på olika sätt under den här tiden.
Rädd för att dö ifrån barnen
Själv har hon en 73-årig mamma som tillhör riskgrupperna som hon tänker mycket på och pratar med på distans. Men det händer också att tankarna far iväg åt annat håll.
– Jag är också rädd för att förlora någon vän plötsligt som man inte tänkte sig skulle kunna drabbas. Ibland är jag också rädd att jag själv plötsligt ska få svårt att andas och inte komma hem något mer. För jag kan inte dö just nu. Mina barn behöver mig.
Men hon ser också att det kan komma något positivt ur coronakrisen. Själva har hon haft åtminstone en aha-insikt.
– Jag tror jag fått någon slags insikt att jag klarar av den här vardagen och tristessen bättre än jag skulle ha gissat innan. Jag är ganska rastlös och i stort behov av socialt umgänge och fyller rätt mycket med min tid av sociala sammanhang. Men hittills klarar jag av det över förväntan.
Större omtänksamhet efter krisen
Anna Bennich har också märkt att en känsla av gemenskap har sprungit fram under krisen – det är vi mot viruset – och ur den en stor omtänksamhet.
– Det finns mycket empati när allt är så krisartat. Jag ser Facebookgrupper där man erbjuder folk i riskgrupper hjälp att handla, lappar i trappuppgångar där man frågar om grannarna behöver hjälp, det finns studenter på KTH som hjälper till med läxläsning på distans… massor med goda initiativ och det tror jag att vi mår väldigt bra av att se.
Förhoppningsvis kan det leda till något gott som varar länge, tror hon. Och kanske väcka ett större engagemang för en grupp som hon brinner speciellt för: De ensamma.
– Jag hoppas att vi ska komma ihåg de 300 000 svenskar som alltid är socialt isolerade när det här är över. Det finns de som inte har någon enda att vända sig till. Om vi blir så påverkade av några månader med distansering och isolering kanske vi bättre kan förstå hur de här människorna har det – och ta itu med den problematiken.
Läs mer:
Adam Alsings egna ord om sjukdomen: Jag tar mitt ansvar
MåBra-doktorn Gunilla Hasselgren: Jag är rädd för att hamna i respirator
Hela familjen drabbades av corona – alla fick olika symtom
Senaste nytt om corona och covid-19
Hur sprider sig coronaviruset i världen, hur ser siffrorna ut hittills och vad är det för skillnad mellan en vanlig influensa och covid-19? Här har vi samlat alla våra artiklar om coronaviruset.
Läs allt om coronaviruset här