Mercedes, 27, amputerade benet: "Ett av de bästa beslut jag tagit"
När Mercedes Sjunnesson, 27, kom till världen upptäckte läkarna att hennes båda fötter låg med ovansidan tryckta mot smalbenen och att höften inte var fullt utvecklad. Följden blev att Mercedes fick tillbringa de första månaderna av sitt liv med en skena som skulle vinkla ner fötterna i en mer normal position.
– Läkarna visste inte om jag någonsin skulle kunna gå, eller om jag skulle sitta i rullstol resten av livet, säger Mercedes.
Men visst gick hon – redan vid ett års ålder tog hon sina första steg. Sedan dess har hon gått, men hon har fått betala ett högt pris för sin rörlighet. Specialskor, särskilda inlägg och skenor har alltid varit en del av hennes vardag precis som en ständigt återkommande smärta i framför allt högerfoten. Genom åren har hon genomgått flera stora operationer med veckor av rehabilitering som följd.
– Det här har påverkat mig väldigt mycket, jag har mått jättedåligt. Jag har varit sjukskriven flera gånger på grund av depression och smärtan har varit en stor del av det. Förutom foten har jag haft ont i höften, axlarna och ryggen men också i vänster fot och knä som har fått avlasta mycket. Det har varit, och är, jättetufft.
”Gjorde mer ont än att föda barn”
Trots all smärta har Mercedes ändå stått ut och bitit ihop. Men så i maj förra året, drabbades hon plötsligt av en fruktansvärd smärta och det visade sig att hon fått en blodpropp i foten. En medfödd genetisk åkomma gör att Mercedes har lätt för att drabbas av blodproppar och sjukhusbesöket slutade med att hon blev inlagd i tre veckor med blodförtunnande dropp.
– Sedan började jag jobba igen, men under sommaren fick jag akut ischemi som innebär att foten inte får något blod eller syre. Det blir som kallbrand och det var den värsta känslan jag varit med om. Det gjorde mer ont än att föda barn.
Efter flera vändor till sjukhuset och mängder av stark smärtstillande medicin ställdes Mercedes till sist inför ett val.
– Läkarna frågade om jag hade övervägt amputation. Jag sa bara ”snälla ta bort den”, jag bestämde mig på en gång. Jag orkade inte ha det så där längre, säger Mercedes som var rädd för att blodproppen skulle sätta sig i hjärtat nästa gång.
Läs också: Pamela knäckte tumören: ”Läkarna säger att det är ett mirakel”
Fantomsmärtor
Den 15 november förra året var det dags för operation. Mercedes mamma körde henne till sjukhuset och på vägen övervägde de flera gånger att vända om.
– Jag var väldigt ledsen och fundera mycket över vem jag skulle vara när jag vaknade upp.
Men Mercedes stod trots allt fast vid sitt beslut och det sista hon sa till sin mamma innan hon sjönk in i narkosen var ”jag älskar dig också”. När hon vaknade upp fanns hennes fot inte längre kvar.
– När jag hade täcket över benet kändes det som om foten fanns kvar, och så kan det kännas fortfarande. Innan operationen pratade läkarna om fantomsmärtor och då skrattade jag bara åt det, men jag har verkligen känt av det också.
Tabubelagt med proteser
Nu har det gått två månader sedan operationen. Mercedes börjar långsamt vänja sig vid sitt nya liv. Operationssåret börjar läka och tre dagar i veckan är hon i Växjö för rehabilitering. Där får hon träffa såväl psykologer som sjukgymnaster och andra som också har amputerat en kroppsdel.
Mercedes börjar lära sig att använda sin protes och sakta med säkert närmar hon sig en vardag där hon klarar sig utan hjälp från omgivningen.
– Jag har träffat så många andra med protes, jag visste inte att det fanns så många. Det är skönt, man känner sig inte ensam utan vet att det finns någon man kan vända sig till om man behöver prata. Proteser känns annars som något som är tabubelagt. Jag vet inte varför, men det känns nästan som ett större tabu att prata om än sex.
Amputationen har hon hittills inte ångrat.
– Nej, absolut inte. Det är ett av de bästa beslut jag tagit. Det är tufft nu men sen kommer det att bli hundra gånger bättre. Jag kommer att kunna gå ut i skogen med mina barn och busa, klättra och hoppa – allt sådant som jag inte har kunnat tidigare. Jag vet att det kommer bli så mycket bättre.
Vill hjälpa andra med bloggen
Innan operationen sökte Mercedes efter information om vad det innebär att vara amputerad och ville gärna ta del av erfarenheter från andra personer i hennes sits. Men internet ekade tomt och Mercedes hittade inga svar på de frågor hon funderade kring. Därför startade hon en egen kanal på Youtube där hon videobloggar om sin vardag – ”Livet som amputerad 3 barnsmamma”.
– Det var ingenting jag gjort tidigare och jag känner mig inte så bekväm med det så jag bara filmar, lägger upp det och sen tittar jag inte på det, säger hon och skrattar.
Läs mer från aller.se: Sandra fick en stroke – bara 24 år gammal
Men syftet med videobloggen är i högsta grad allvarlig.
– Jag vill kunna hjälpa andra. Kan jag hjälpa en människa genom bloggen har jag gjort något bra av det här. Då har jag inte förlorat min fot förgäves.
Kämpar för sina barn
Även om vardagen fortfarande är kämpig, ser Mercedes positivt på framtiden.
– Jag räknas som handikappad nu, men jag känner mig inte så. Jag är precis samma människa nu, men är mycket mer positiv till livet. Jag har fortfarande ont, men det är en annan typ av smärta som jag vet kommer att gå över när allt är helt läkt.
De tre barnen – Ollie, 10, Lea, 7 och Emmett, 3 – är Mercedes största drivkraft.
– Jag kämpar för mina barn, för att jag ska kunna ha ett normalt liv med dem. Hade jag inte tagit bort foten hade jag kanske dött och jag vill ju vara med och se dem växa upp.
Kvällsposten och Smålänningen har tidigare berättat om Mercedes.
Camilla 26: ”Doktorn sa att jag bara hade ont i själen”
