Mervi: Min hund hjälpte mig ur utbrändheten
Mervi Kärki pusslade som många andra med jobb, familj och ett nytt hus. Dessutom hade hon höga krav på sig själv.
– Hemmet skulle vara välstädat och perfekt och jag skulle ha kontroll över min kropp och hur jag såg ut. Hela livet kändes som en prestation. Även när jag mådde dåligt höll jag mig krampaktigt kvar i det där, säger hon.
Med tiden började hon känna sig konstant trött. Och hon fick stora stresspåslag av oväntade ljud.
– Jag drabbades av panik när telefonen ringde eller när inte barnen kom hem i exakt den tid de skulle. I övrigt gick jag runt i en grå dimma. Att gå till bilen var som att bestiga ett berg med betongklumpar runt fötterna.
Hon drabbades också av social fobi.
– Jag ville inte synas. Ville inte möta folks blickar. Jag som älskat att umgås med människor klarade plötsligt inte av det.
Tappade håret
Utan att hon tänkte på det började hon dela in vardagen i etapper för att härda ut.
– Jag tänkte att jag måste orka med ”bara den här dagen” eller ”bara den här veckan”, fram till helgen eller semestern. Undermedvetet levde jag med tanken på att snart, snart få vila, berättar hon.
Under tiden började kroppen säga ifrån:
– Jag fick problem med håravfall och urinvägsinfektioner. Och jag sov väldigt dåligt, trots att jag var så trött.
Så blev hon plötsligt av med sitt jobb som sekreterare.
– Först tänkte jag att jag skulle söka ett nytt jobb, att det här skulle kunna bli en nystart. Så jag åkte till Arbetsförmedlingen och ställde mig vid en dator för att söka i Platsbanken.
Med ens började marken gunga. Mervi blev livrädd. Vad var det som höll på att hända?
Jag var en våt fläck
Först då uppsökte hon läkare och blev sjukskriven i tre månader för utmattningsdepression – en sjukskrivning som i slutändan skulle bli fyra år lång.
– Läkaren förklarade att om jag inte stoppar den onda stresspiralen så kommer kroppen att göra det. Och det hade den ju redan gjort. Jag var trasig, säger Mervi.
Den första tiden satt hon mest hemma på golvet, oförmögen att göra någonting.
– Jag sa hej och hej då till barnen på dagarna och sedan var krafterna slut. Jag satt där som en våt fläck och undrade vad jag skulle göra av mitt liv. Och jag var så orolig, var hela tiden rädd för att något hemskt skulle hända mina barn.
Mervi insåg också att hon varken hade någon självkänsla eller något självförtroende kvar.
– Jag var noll värd inför mig själv, säger hon.
Det tog henne ett halvår att acceptera att hon var utbränd. Insikten kom bland annat efter att hon läst boken Tillbaka – utbränd inte utdömd av Meta Alm.
– Då kunde jag ändå känna att det fanns hopp. Och jag tvingade mig ut på promenader för att få frisk luft. Resten av tiden sov jag mest. Jag provade på olika terapier, allt från psykodrama till kurator och KBT. Jag fick även antidepressiv medicin.
Medicinerna var som kryckor för mig
I början var jag emot medicinerna, men när de började verka var de som kryckor för mig.
Att det skulle vara en hund som hjälpte Mervi tillbaka till livet hade hon aldrig kunnat ana.
– En dag kände jag bara att jag ville skaffa hund. Jag hade en romantisk bild av hur det skulle vara att gå runt med en snäll söt hund vid min sida.
Å andra sidan ville hon inte ha en valp.
– Det skulle kräva för mycket energi. En fullvuxen hund skulle det vara.
Via en förening kom Mervi i kontakt med blandrasen Kenzo, 11 månader.
– När jag var och hälsade på honom på föreningen blev jag rejält utskälld. Och han drog hårt i kopplet när vi gick på promenad. Men trots varningsklockor i bakhuvet kände jag mig ändå väldigt optimistisk och tänkte att det inte skulle bli några problem.
Två veckor senare flyttade Kenzo in hos Mervi och hennes barn.
– Nu skulle allting ordna sig, tänkte jag. Nu skulle jag få lugn och ro och kunna börja kunna njuta av mina promenader.
Men ingenting kunde vara mer fel.
Stressad matte fick stressad hund
– Hunden gick inte att gå med. Han var för stressad. Fast det förstod jag inte då. Han drog i kopplet och skällde konstant på hundar vi mötte. Jag var stressjuk och nu hade vi även en hund som var stressjuk. Och när stress möter stress kan det aldrig bli bra…
Mervi hade fastnat i en ny fälla, en fälla hon så väl kände igen med prestationsångest och press.
– Jag gick på kurser och försökte träna hunden i lydnad. Men där jobbade man bara med symtom och inte orsak. Vi gick långpromenader, för det hade jag lärt mig att man måste göra. Men det var inga trevliga promenader, utan de slet bara ut oss båda.
Och redan efter några dagar rymde Kenzo hemifrån. När Mervi väl hittade honom var han omöjlig att få tag på.
– Jag blev ännu mer stressad än jag varit tidigare, hade ju inte kontroll över min hund. Jag rasade ihop totalt, tillbaka på ruta ett. Mitt sköra självförtroende blev totalt nerbankat av den där hopplösa hunden.
Mervi skämdes över sin hund och hon skämdes över sig själv.
– Vad var det för fel på mig? Varför kunde jag inte ta hand om en hund? Jag kände mig så misslyckad! Och vad jag avundades alla som hade snälla och lugna hundar.
Vändningen kom när hon läste boken Förstå din hund av engelskan Jan Fennel. Den handlar om hundens naturliga kommunikation. När författaren kom till Sverige gick Mervi och lyssnade på hennes föreläsning.
– Efteråt läste jag mina anteckningar. Och det fanns bara två ord: desperation och inspiration. Där och då bestämde jag mig för att jag skulle rädda oss båda. Vi skulle lösa det här.
Mervi åkte till England för att lära sig mer om hundkommunikation.
– Mitt i allt växte ett jävlar anamma inom mig. Och den känslan drev mig och gav mig kraft. Trots att jag var flygrädd, hade jobbigt att lämna familjen och dessutom var urdålig på engelska så åkte jag iväg. Och när jag fem dagar senare flög hem hade jag ett certifikat i min hand på att jag var certifierad dog listener.
Plötsligt förstod hon att allting handlade om henne själv. Det var inte Kenzos fel, utan hennes eget.
– Jag insåg att om jag är i stress eller obalans så blir hunden det också. Det som jag tidigare trodde var olydnad handlade om mig. Mitt ledarskap var svagt och minst sagt förvirrat, säger Mervi.
Inför varje promenad började hon nu fråga sig själv hur hon mådde.
– Jag snackade med mig själv. Hur mår du i dag? Är du i balans? Och var jag inte det gick jag in och satte mig i soffan, andades och hämtade tillbaka mig själv. Sedan gick vi ut. Och det funkade varenda gång! Sambandet var så tydligt mellan hur jag mådde och hur Kenzo betedde sig. Det var en wow-upplevelse att Kenzo var en termometer på mitt sinnestillstånd.
– Det var som om han sa: ”Jag skiter i vad du jobbar med, vilka du umgås med. Det enda jag vill ha är en stabil ledare. Och är du inte det så kommer du att märka det på mig.”
Mervi menar att det i dag är så förvirrat kring begreppet ledarskap i hundträning, där dominans och tvång ofta ingår.
– Jag vill guida min hund och sätta regler som är viktiga för honom. Hunden förtjänar aldrig en dålig ledare därute för det finns alldeles för många faror som hunden annars tar hand om själv, vilket bland annat resulterar i utfall och ilska mot andra hundar. Men ilskan är sällan aggressivitet, utan stress eller rädsla.
Jag ville lära andra det jag lärt mig
Nästa steg var att möta människor och tro på sin egen förmåga att kunna lära ut det hon kunde.
– Jag ville lära andra det jag hade lärt mig. Så jag började fråga vänner och bekanta om jag fick komma hem till dem och berätta hur de skulle kunna lösa problembeteenden med sina hundar.
Ordet spred sig och med tiden fick Mervi allt fler att hjälpa.
– Jag tog inte betalt då, utan använde det i utbildningssyfte. Jag behövde öva på att stå för den jag var och att jag hade rätt att synas. Hela tiden var det Kenzo som ”tvingade” mig in i olika mer eller mindre obehagliga situationer.
Tack vare Kenzos vägledning började Mervi så småningom att föreläsa och göra hemkonsultationer. Självkänslan återvände sakta och var inte alls lika kopplad till prestation längre.
– Jag behöver inte vara perfekt, jag får vara mänsklig. Och jag är inte längre rädd för att folk ska döma mig. Jag får göra misstag. Visst har jag också mina dåliga dagar, men även dem accepterar jag. Kenzo har även lärt mig att man kan vila med gott samvete, att man inte behöver prestera hela sin vakna tid, skrattar Mervi.
Kenzo hjälpte mig tillbaka till livet
Hon beskriver relationen mellan henne och Kenzo som väldigt djup.
– Ibland har jag dåligt samvete över sådant jag gjort mot honom på lydnadskurserna som jag gick när jag inte förstod honom. Men jag har jobbat med att förlåta mig själv. Och jag har via signaler sagt till honom att han är trygg och kan lita på mig. Och han ger tillbaka: den mjuka blicken och den gungande svansen. Jag är så tacksam mot honom för att han hjälpte mig att komma tillbaka till livet. För det var faktiskt så det var.
AV ANNE HAAVISTO
Bli stressfri med våra filmer!
Som en del i vår stresskampanj Den Dolda Stressen har vi skapat ett gäng korta och praktiska filmer, där vår psykolog Anna Bennich Karlstedt delar med sig av metoder och knep för att hantera din stress.
Om du vill kan du se fler filmer – helt gratis! Anmäl dig till vårt nyhetsbrev här nedan, så kommer du kunna ta del av alla filmerna, och även intressanta artiklar om stress och utmattningssyndrom.