"Min man oroar sig för mycket"

Fråga:

Under de senaste sju åren har min man trott att han ska få sparken, trots att han varit 25 år på företaget. Varje dag får jag höra ”ja du gumman, nu är det nära, nu får vi gå från hus och hem snart, nu vänder turen”. Detta leder till att han sover dåligt, somnar sent och vaknar tidigt.

Att det är jobbigt för honom både ser och hör jag, men det är inte helt lätt för mig heller… Och när jag ibland säger det till honom blir det ännu jobbigare för honom. Jag försöker peppa honom att söka andra jobb men då kommer ju det här med ”jag vet vad jag har, men inte vad jag får”. Och tyvärr så skulle han väl oroa sig även om han bytte jobb, för ”tänk om han inte får vara kvar”.

Orolig fru

Svar:

Det finns inget som är så svårt som att försöka hjälpa anhöriga när de mår dåligt. Man försöker trösta, bli arg, säga emot och hålla med, men inget leder till en bestående förändring. Du säger att han troligen skulle vara orolig även om han bytte jobb, och jag håller med dig. Oron har blivit ett mönster, hans ältande går in i återvändsgränder och han blir säkert tillfälligt lugn – men bara för en kort stund. Han tror också att orsaken till att det som han är rädd för inte händer är tur. Och tur vet man ju kan ändras när som helst…

Vad gör man då? Vi kan i alla fall konstatera att dina insatser inte leder till förändring hur kärleksfulla de än är. Det allra bästa är om han eller ni tillsammans kan prata med tredje part om oron. En terapeut kan hjälpa honom möta tankarna på ett annat sätt. Kanske skulle medicinering också vara ett alternativ? Men det gäller ju att han själv vill förändra sig och det är ju ofta det som är det svåra. Börja med att berätta att hans oro får dig att bli ledsen. Att du älskar honom och blir ledsen eftersom du inte vet hur du ska kunna hjälpa honom. Du kan säga att du gärna lyssnar på honom men att ni måste tala om andra saker också. Kanske kan ni begränsa orospratet till en stund varje dag och sedan bestämma att ni inte pratar jobb eller annat som oroar. Oro går att lära sig hantera, inte ta bort – men reducera.

Kerstin