Sexbarnsmamman Anna: "Hur berättar man för sina barn att man inte orkar leva?"

Anna Voltaires vägg var som gjord av glas – hon såg inte att den var där innan hon hade gått in i den.

– Jag har alltid varit en sån som har hög energi och försöker göra allt samtidigt: Vara en bra mamma, laga bra mat, ha det snyggt hemma. Det skulle vara hela paketet, fullt ös hela tiden. Jag har höga krav på livet – och mig själv, berättar hon när MåBra träffar henne.

Läs också: Varningslistan: 15 vanliga kroppsbesvär vid stress

Anna studerade till läkare och var mamma till sex barn, varav tre små. Bara det kan tyckas tillräckligt för att bränna ut vem som helst – men Anna kämpade på. Ända tills hon mötte ett bakslag i karriären.

– Att jag inte fick min AT-plats som jag blivit lovad var utlösande för mig, det var väldigt stressande. Då blev jag PANG – jättesjuk, säger hon.

Under den här tiden var hennes yngsta bara drygt ett år, samtidigt som hon hade en tre- och en fyra-åring att se efter.

– Det blev en akut kris för mig, den uteblivna AT-tjänsten i kombination med dålig sömn, noll vila, stort hus. Det gick överstyr. Så jag blev supersjuk och jättetrött, ville inte vara med längre.

Anna drabbades av bältros. Bältros är en latent infektion som ger smärta och blåsor på huden, och som man kan få om man haft vattkoppor. Det kan bryta ut om immunförsvaret pressas tillbaka – vilket det till exempel gör av mycket stress.

Glömde alla kortkoder

Hon blev tvungen att sluta ta ansvar för allting hemma, och lade istället över mer uppgifter på sin man.

– Jag sa ”Jag kan inte”, jag vägrade hålla datum i huvudet, jag kunde inte komma ihåg tider, inte handla. Kunde inte komma på maträtter – jag som en gång i tiden skrev en kokbok, liksom! Det var jävligt ansträngande.

Läs också: Psykologens 5 bästa övningar mot stress

Skulle hon steka köttbullar och koka makaroner glömde hon makaronerna. Hon glömde koden till Icakortet när hon var i affären och fick handla flera gånger på en dag för att hon glömde vad hon skulle köpa.

– Jag tror jag spärrade bankkortet tre gånger på en vecka. Det var vansinnigt!

Även Annas humör påverkades och hon kände inte alltid igen sig själv. Hon var arg på allting, minsta ljud gjorde henne förbannad. Och sex barn kan göra rätt mycket oväsen i ett kök!

– Till slut kunde jag nästan inte vara med dem, utan fick gå ifrån. Och jag var så arg på min man, arg över tvätten och allt hemma!

Och kanske argast blev Anna på alla hon mötte som sa ”Du måste vila!”. När det inte gick att vila.

Men blogga orkade hon alltid göra, kanske för att det inte var ett måste. På sin blogg har hon pratat öppet om familjen och utbrändheten, hon har hängt ut sin man en hel del – men alltid med glimten i ögat.

Läs också: Nära att bli utbränd? Här är 9 varningstecken!

I ett av blogginläggen skrev Anna att det enda sättet hon kände att hon kunde få vila var om hon kastade sig ut för en trappa och bröt alla ben. Då skulle hon behöva gipsas och läggas in på sjukhus och hon skulle få vara i fred. Och hon har mött flera patienter som känt likadant. Att vara mitt i röran som kallas livet, och få höra att man ska vila – det kan kännas som det största hånet av alla.

– Jag har redan idag fått fyra mejl från dagis och skolan! Man kan inte processa allt som kommer till en. Till slut vill man bara ta den där telefonen och kasta den åt helvete!

”Brukar kunna vända”

Att hon blev utbränd tror hon beror på att hon inte lyssnade på sin kropp, eller sin omgivning. Hennes man var till en början lyckligt ovetandes om hur hon mådde innan hon bröt samman, men Annas mamma (som själv jobbar inom psykiatrin) såg vad som var på väg att hända och försökte få Anna att ta det lugnare.

– Nu när jag tittar tillbaka har jag nog varit illa däran av stress flera gånger tidigare, men alltid hämtat mig ganska snabbt. 13 år tidigare, när jag pluggade mycket och hade en ettåring var jag där och nafsade också.

Läs också: Trött, utbränd eller sjuk – vad säger din kropp?

Anna berättar att hon alltid varit bra på att vända det negativa till något positivt.

– Men när du får tillräckligt många stötar nöts du ner, och då känns känns inte som att det finns någon väg ur det…

Efter sammanbrottet ringde hon till sin mammas kompis, som är läkare och som sjukskrev henne direkt. Hon ville skicka Anna till Ersta sjukhus, som specialiserar sig på sjukhuspersonal som mår dåligt.

– Men jag kände inte att jag behövde det. Jag förstod ju vad det rörde sig om. Jag gick till husläkaren, som fortsatte sjukskriva mig, och som började prata om KBT och psykologer.

Läs också: Utbränd – 6 tips till dig som är anhörig

Men istället började Anna läsa på. Hon tänkte ”vad är det de kan som inte jag kan?” Som läkare var hon ju van vid att lära sig om kroppen och behandlingar.

– Jag lärde mig hur man skulle göra, ur ett läkarperspektiv. Och sen gjorde jag… kanske inte riktigt så, men försökte göra det utifrån mitt eget liv och hur det såg ut just då.

Skrev en bok för att hjälpa

Mitt i utbrändheten bestämde sig Anna för att skriva en bok, vilket också blev ett sätt för henne att konfrontera sin sjukdom och läka.

– Den bara blev! Problemet med läkargrejer är att de är så komplicerat skrivna, vanliga människor har ofta svårt att ta till sig vad som står. Men det står ju egentligen PRECIS hur man ska göra! Så efter att jag hade läst Socialstyrelsens rekommendationer och lite till så tänkte jag ”Det här skriver vi om så att folk förstår”.

Hon säger att till skillnad från kirurgi är utbrändhet något som alla kan behandla.

– Du kan äta, du kan andas, du kan sova. Det är inte rymdvetenskap, liksom.

Hennes förhoppning är att kunna hjälpa människor i samma sits som hon själv, genom att skriva en lättsam bok om det allra jobbigaste.

Läs också: Krönika: 8 saker jag lärde mig av att vara utbränd

– Det är nog en yrkesskada, man vill hjälpa. Och är det något jag är bra på så är det att översätta ”doktorspråk” till vanligt språk. Så jag tyckte att det var lite roligt – att göra det som ingen vill prata om mer tillgängligt, mindre tabu.

Hur gjorde du för att komma tillbaka igen?

– Motion har varit jätteviktigt. Jag är inte typen som älskar att springa, men jag går ut. När vi till exempel ska ha gäster hemma och jag är jättestressad – maten ska lagas och det ska vara så jävla kul. Då kan jag plötsligt börja skrika – på allt och alla och är vidrig mot min familj. Men då går jag ut, ut i naturen. Sen tar det inte lång stund innan jag är lugnare igen.

En annan sak Anna gjorde var att hon bestämde sig för att sova.

– Min man fick flytta ut ur sovrummet så att jag fick sova. Innan dess väckte barnen mig varje natt, det var fruktansvärt. Jag behöver mer än fyra timmar per natt för att orka!

Sist men absolut inte minst lärde hon sig att varva ner och att tänka mer på sig själv, att sluta driva på sig själv och hela tiden bita ihop.

– För mig var räddningen att jag visste hur jag skulle göra för att ta mig ur utbrändheten, många famlar ju i mörkret och har ingen aning. Eller får ett piller utskrivet, som kanske inte hjälper (för det finns ju inget piller mot stress) och det kan vara både förvirrande och frustrerande.

Läs också: Tidiga tecken på utbrändhet – ta dem på allvar!

Tror du att din utbrändhet har påverkat din familj?

– Det tror jag. De är mer observanta på hur jag mår nu. Min äldsta var 18 då, och då sa jag inte så mycket. Hur berättar man för sina barn att man inte vill leva längre? Det vill man ju inte oroa dem med. Men det var nog tydligt att något var fel: Jag var hemma, gick långsamt, var inte så glad, var tjurig och irriterad. Jag försökte bara överleva dagen. Jag har pratat med de äldre barnen nu i efterhand, men inte de yngre som gick på dagis då.

Anna minns inte mycket från den här tiden, något som är väldigt vanligt för den som blir utmattad.

Svårt att bli hörd

Hon säger att alla fattar att den som har ett stort, blödande sår behöver hjälp och vård – men med psykisk ohälsa är det svårare. Särskilt om man ser ”frisk” ut.

– Om man blev blå av värk, då skulle nog folk ta en på allvar. Ibland önskade jag att någon kunde krypa in i min kropp och bara känna. För det är så uttröttande att behöva förklara för folk hur man mår hela tiden, när man inte ens orkar prata.

Att hålla på med Försäkringskassan i det läget är inte heller det mest optimala. När hjärnan inte hänger med vill man inte hålla på med en massa papper man inte ens förstår när allt funkar som den ska, förklarar Anna.

Läs också: 11 saker du INTE ska säga till någon som är utbränd

– Vid ett benbrott säger läkaren ”Du kan jobba igen om x veckor”, men vad säger man vid utbrändhet? Det är ju så individuellt. Det finns de som är borta i 15 år!

Själv var Anna sjukskriven i tre månader – hon upplevde inte att hon hade så mycket till val när hon då började jobba inom psykiatrin, inte om hon ville fortsätta arbeta som läkare och få sin AT-tjänst. Där mötte hon patienter som var hos henne just på grund av utmattning.

– Jag tror att det var väldigt bra för dem, men mindre bra för mig, säger hon.

Hon syftar på att det är en del pyssel med utbrända patienter, eftersom det är en så mångfasetterad sjukdom.

– De kan behöva psykolog eller kuratorsamtal, ha värk, ångest, behöva motiveras till att röra på sig med mera… Det är en jätteapparat att komma tillbaka ut i livet efteråt.

Sedan fick hon äntligen sin efterlängtade AT-tjänt. Då slutade hon jobba, för att få en chans till återhämtning innan tjänsten började.

Läs också: Personlighetsdragen som ökar risken för utbrändhet

Men så ringde en läkarvän som jobbade på en vårdcentral och frågade om hon ville jobba med psykisk ohälsa där. Anna tackade ja, men bara till tre dagar i veckan, för att ge sig själv en chans till vila. I tre månader jobbade hon med psykisk ohälsa i primärvården, de som inte husläkarna hann med.

– Det kräver väldigt mycket tid. Du kan inte avfärda en utbränd kvinna på 5–10 minuter som du kan med många andra. Det kanske behövs en timme, och den tiden har inte läkarna inte, tyvärr, säger hon.

Svårt att få vård

Anna berättar att det är skillnad på vårdcentralen och psykiatrin – där finns tiden kvinnorna skulle behöva. Men för att komma dit måste man redan vara väldigt sjuk.

– Då är det inte längre bara utmattning, utan ofta en djup depression. Du måste nästan vara suicidal för att få komma dit.

Själv skriver Anna sällan ut mediciner till utmattade, annat än sömnhjälpmedel eller milt orosdämpade.

Det finns vissa saker Anna tycker borde förändras på samhällsnivå för att motverka stressen som göra att så många kvinnor blir utbrända. Det första är att se över arbetsplatserna.

– Jag ser många som har en helt vidrig arbetssituation. I jobbannonser söker man alltid stresståliga personer, man ska kunna ha ”många bollar i luften”, vara ”spindeln i nätet”, en projektledartyp och vilja prestera. Och det är klart man vill prestera på jobbet, vem vill inte det? Men man måste ha en balans mellan hur mycket man ger och hur mycket man får tillbaka.

Särskilt unga människor har det hårt på arbetsmarknaden, tycker Anna. De ska ha allt som en senior har i erfarenhet och utbildning, men göra det för en dålig lön och kan få en orimligt stor arbetsbörda.

Läs också: Malin blev utbränd: ”Måstena tog aldrig slut”

– Att vi har så många sjukskriva av den här anledningen tyder ju på att något är fel. Det är ett vanligt problem med stora organisationer och företag – de tar inte sitt ansvar mot sina anställda, tycker jag.

Att det framförallt är kvinnor som drabbas är inte konstigt, säger Anna. De har mycket både hemma och på jobbet.

– Det är en jämställdhetsfråga egentligen. Kvinnor borde avlastas mer. Vi har blivit så jämställda på arbetsmarknaden, med det har vi fortfarande inte blivit hemma. Det är en stor fråga.

Hur mår du idag?

– Just precis nu är det ju jättestressigt i och med boken och jobbet och snart ny ST-tjänst och allt. Det kanske inte var så smart, men det blev så. Men jag har varit öppen med förlaget om att jag har fullt upp och kan göra en del – men inte allt.

Ett stort problem för Anna är att hon har svårt att säga nej, hon säger alltid ”ja!” till nya saker.

– Jag måste gå på nej-kurs! Man blir ju inte helt frisk från det här. Nu tänker jag ju alltid efter, ”jag har väl inte glömt” och har stenkoll på sina listor. Jag är mer observant, tänker inte att jag fixar allt hela tiden utan måste ta hand om mig själv.

Läs också: Hjärnforskaren: Så skadas din hjärna av utbrändhet

Hur gör man för att inte hamna där du har varit?

– Det är svårt. Är man en person som kan bli utbränd ser man oftast inte varningstecknen, man ignorerar att man inte sover eller har värk. Man låter många röda flaggor vifta ett tag innan man tar tag i det. Men lyssna på din kropp! Hjärtklappning när du ska kolla jobbmejlen till exempel ÄR inte normalt, eller att minnet sviktar. Ställ frågan till dig själv. Varför sover jag dåligt? Varför har jag ont i nacke och rygg?

För Anna har huvudvärk varit ett tydligt tecken på för mycket stress.

– Jag hade aldrig huvudvärk eller migrän – och plötligt fick jag det fyra gånger i veckan. Det var så konstigt. Och när jag blev bra gick jag tillbaka till att aldrig ha huvudvärk. Idag är huvudvärk en riktig varningsklocka för mig.

Läs också: På väg att bli utbränd? Här är 3 tips som minskar stressen

Hon rekommenderar också motion för den som är stressad. Och det måste inte vara på gymmet eller i löpspåret. Själv brukar hon ta lunchpromenader istället för att äta i personalmatsalen, eller så sitter hon inne på sitt rum där det är lugnare.

Att jobba hemma tror Anna är en dåligt idé för den som är på väg att bli eller har varit utbränd. Det är extra viktigt då att kunna skilja på jobb och fritid.

Måste vara ”aktivt sjuk”

Det är till slut balansen mellan belastning och återhämtning är det viktigaste.

– Det är viktigt att den som fallit ner snabbt bestämmer sig för att komma upp igen. Man kan inte vänta sig att bara bli frisk, utan man måste vara ”aktivt sjuk”. I början, i den akuta fasen, kanske du behöver bara lägga dig och sova i tre dagar, men efter det kan man inte vila sig i form, man måste jobba för det. Man måste ha en doktor som bryr sig och man måste kanske göra en förändring i sitt liv. Man måste börja röra på sig, eller ändra negativa vanor, kanske lära sig att säga nej.

Många tror först att de drabbats av en fysisk sjukdom, en förkylning eller förlamning.

– Tack vare att jag var läkare så förstod jag, men en del tror ju faktiskt att de ska dö. De har total ångest och katastroftankar. Det är så läskigt. Och när jag sen säger ”nej, du behöver bara sova” – det låter lite töntigt.

Läs också: Isabel Boltenstern: ”10 saker jag lärt mig av min utbrändhet”

Många hon möter vill absolut inte bli sjukskrivna. Det är vanligtvis duktiga människor som blir helt panikslagna av tanken på sjukskrivning. För det har de inte tid med, och det skulle kännas som ett misslyckande.

– De flesta utbrända vill verkligen inte sluta jobba. Det är ganska typisk för de här personerna.

Och när Anna väl har fått en person att gå med på sjukskrivning blir det ofta värre.

– Det går knappt att få kontakt med dem, de blir nästan ännu sjukare. Det är som att man drar ut proppen. Och jag kan känna igen det. Ibland om jag sätter mig är det som om jag aldrig kommer orka resa mig igen. När man väl får en chans att vila är det som att man blir så sjukt jättetrött att man bara sover och sover och sover. Men sen blir det bättre.

Anna Voltaire

Ålder: 47 år.

Bor: Ekerö utanför Stockholm.

Jobb: Snart klar med AT-tjänst på Danderyds sjukhus.

Aktuell: Med boken ”Innan väggen”, Ordberoende förlag.

Familj: Make och sex barn, 20, 18, 16, 8, 7 och 4 år gamla.