Katarina Althin: "Jag har grym respekt för alla distanser"

Hallå där, Stilexperten Katarina Althin! Varför bestämde du dig för att göra en ”svensk klassiker”?

– Förra året utmanades jag att cykla hela vägen till Paris till förmån för cancersjuka barn. Tyvärr tog resan ett hastigt slut när jag kraschade på cykeln och fick avbryta en bit före den franska gränsen. Det kändes som ett misslyckande att inte kunna fullfölja utmaningen som jag hade tränat så hårt inför. I takt med att jag tillfrisknade växte tanken på att ta sig an en ny utmaning och när maken föreslog en svensk klassiker var saken klar.

Gör du den ensam eller tillsammans med någon?

– Det är jag och maken plus två andra par som försöker oss klassikern. Jag tror att det är lättare att ta sig an utmaningar tillsammans med ett team, dessutom får chans att lära sig av varandra. Någon är bra på skidåkning medan någon annan är bättre på löpning och så vidare. Jag är novisen i gänget så jag försöker istället se till så att vi håller stilen i spåren! Skämt åsido, det blir många skratt och vi peppar varandra att träna.

Du har hittills klarat av Vasaloppet, hur var den upplevelsen?

– Ömsom regn, ömsom snöfall med gassande sol och hårda vindar mellan varven. Svårvallat enligt experterna, men desto mer lättsamt och skojigt med folkfesten längs med spåret. Hade jag inte haft maken där som ”farthållare” och ”blåbärssoppa-langare” vete tusan om jag hade klarat det hela vägen. Det var en utmaning som hette duga och som dessutom bjöd på en rejäl träningsvärk och ett par blå tånaglar. Det är sant som det är sagt – stoltheten växer med utmaningens storlek.

Finns det någon gren som du tror kommer att bli extra utmanande?

– Lidingöloppet, men ska jag vara ärlig så har jag grym respekt för alla distanser. Jag är till exempel rädd för att det ska regna när vi cyklar Vätternrundan. Det regn och var rejält blött den dagen jag kraschade med cykeln så det är ett litet orosmoment. Sen är det långt i från samma sak som att simma ett par längder i badhuset som att simma i mörkt vatten i en kall älv.

Har du några särskilda tidsmål förutom att ta dig igenom de respektive loppen?

– Nej, verkligen inte. Jag vill bara ta mig runt och klara eventuella reptider som finns längs med banorna. Kompisar har tävlat inom olika sporter på elitnivå och är mycket mer taggade när det gäller tävlingar. Själv är jag mest nervös för att inte ha den fysik som behövs för att klara klassikern.

Hur och hur mycket tränar du för att förbereda dig?

– Bra veckor så tränar jag 3-4 dagar och då försöker jag varva styrka med kondition. Men helt ärligt, i vintras var det supersvårt att få ihop träningen med envisa förkylningar och krämpor som avlöste varandra. Det har hjälp att kunna träna hemma, fick ett skräddarsytt styrketräningsprogram av en PT och det har verkligen gjort skillnad. Försöker att träna olika saker för att minimera skador. Fast nu gäller fokus på cykligen inför Vättern på samma sätt som jag fick öva extra på rullskidor inför Vasaloppet.

Hur gör du för att hålla motivationen uppe?

– Böcker! Jag slukar allt om kostråd och träningstips. Jag älskar att läsa andra människors sportsliga utmaningar och upplevelser. Kan de så kan jag, tänker jag.

Vad har du för råd till andra som vill testa Klassikern eller andra motionstävlingar?

– Omge dig med rutinerade teamkamrater som har gjort både loppen och träningen förut. Vänner som vet hur de reagerar under extrema förhållanden, som kan ge det lilla extra när orken tryter och som ändå har peppande ord till övers när energin är låg.

Heja, heja och lycka till, Katarina, önskar vi på MåBra!