Thomas blev svårt sjuk i covid-19: Familjen fick ta farväl
Från hemmet på Värmdö utanför Stockholm delar 45-åriga Thomas Ekholm med sig av en historia som går rätt in i hjärtat. Han har upplevt hur det är att bli svårt sjuk i covid-19 – så sjuk att hans familj fick ta farväl av honom.
I dag är han tacksam för livet och vill berätta hur hårt drabbad man kan bli av coronaviruset.
Hade 40 graders feber i två veckor
Allt började i mars. Thomas fick hög feber som vägrade ge med sig, runt 40 grader under två veckors tid. Coronaviruset hade vid den här tiden nått Värmdö, men det var inte tal om någon större spridning.
En allt tröttare Thomas tog sig in till Södersjukhuset, där proverna inte visade på covid-19. Han blev hemskickad, men började må allt sämre.
– Jag hade fortsatt feber, hostade och var så andfådd att jag knappt orkade gå till toaletten, berättar han.
Thomas, som äter immundämpande mediciner efter en njurtransplantation förra året, sökte återigen vård – och då insåg även läkarna att han var svårt sjuk. Trots att fyra olika tester visade negativt för covid-19 valde de att lägga in honom.
– Då var det så illa att jag knappt kunde gå. Min syresättning var så dålig att jag behövde syrgas, säger han.
Respirator blev enda räddningen
Men syrgasbehandlingen gav ingen effekt – och läget blev allt mer akut. Till slut kom beskedet: Thomas skulle sövas ner och läggas i respirator.
– De sa ”Du måste sättas i respirator. Du har inget val, det är din enda chans att överleva”. Det var en väldigt märklig känsla, man märkte att de var uppstressade, säger han.
Thomas hann skicka några meddelanden till vänner och familj om vad som skulle ske – sen gick allt väldigt snabbt. Och det som skulle bli en vecka i respirator blev två.
Trodde att han skulle bli blind
Tiden i respirator blev dramatisk. Ett tag blev det så illa att hustrun Anna och barnen William och Isa fick komma och ta farväl av Thomas.
– Förstå att få det samtalet. Familjen fick komma in i rummet med full skyddsutrustning, de klappade mig försiktigt på huvudet. Det var väldigt allvarligt. Jag hade legat länge bukläge, vilket ledde till att jag fick lungsvikt, jag slutade andas.
Dessutom hade tiden i bukläge lett till att hans ansikte hade blivit deformerat.
– Läkarna trodde att jag skulle bli blind och att jag hade drabbats av en hjärnblödning, men det hade jag som tur var inte. De fick röntga mig nedsövd i respirator.
Vändningen kom när läkarna vände Thomas från bukläget, efter det blev han långsamt bättre.
Jobbiga mardrömmar under nedsövningen
När han vaknade upp på IVA hade han fruktansvärda hallucinationer.
– Jag trodde att läkarna skulle ha ihjäl mig, att de skulle skära upp mitt huvud. Jag drog ur alla slangar och allting. Till slut fick de proppa i mig en massa lugnande.
Det enda Thomas kommer ihåg från själva nedsövningen är mardrömmarna.
– De var så hemska och mörka. En återkommande dröm var att min familj bar in mig i en urna i kyrkan på min begravning. Det var fruktansvärt. När jag hade vaknat blev jag livrädd att somna igen.
”Jag ville inte veta hur nära det var att jag dog”
Sakta men säkert blev Thomas allt piggare – och hans tillfrisknande blev en solskenshistoria för personalen på sjukhuset.
– De behövde den här positiva historien, att jag som varit så dålig klarade mig. De jobbar så hårt och är helt fantastiska.
Efter en månad på sjukhus fick Thomas komma hem igen – och idag rehabtränar han för fullt.
– Jag fick i stort sätt lära mig att gå igen, jag hade förlorat fruktansvärt mycket muskler. Men nu kan jag gå och flåset börjar bli bättre också.
I början vill inte Thomas veta vad han hade varit med om. Men nu har han långsamt fått det berättat för sig.
– Först ville jag inte veta hur nära det var att jag dog, men nu har det blivit ett sätt för mig att bearbeta allt. Jag inser att jag har haft en enorm tur i det här.
Hur känner du nu när du tänker tillbaka på allt?
– Jag tänker att jag valde livet. Jag minns de mörka drömmarna, men även när de började ljusna. Det var nog då jag bestämde mig för att jag skulle klara det här. Jag känner mig också så glad och tacksam, vi har fått ett enormt stöd av familj och vänner under den här tiden. Det gör mig rörd ända in i själen.
LÄS MER:
Julias coronasmittade pappa svävade mellan liv och död: ”Vi sa hej då till varandra”