Malin lever med postcovid: ”Snuvad på min tillvaro”
– Det är ju barnens verklighet nu att mamma inte jobbar, mamma är bara hemma, säger hon till MåBra.
Tvåbarnsmamman Malin Åslund levde ett aktivt liv fyllt av familj, vänner och ett jobb hon älskade att gå till. Men i januari 2021 blev hon liggande hemma med hög feber 34 dagar i sträck.
Sedan dess har ingenting varit detsamma.
– Jag hade plötsligt svårt att koncentrera mig på saker, jag var jättekänslig för ljud och orkade inte med ljuden hemma. Det blev väldigt påtagligt att jag blev hjärntrött. Jag var så otroligt trött, jag kände inte igen mig själv alls.
Malin fick sin postcovid-diagnos tidigt.
– Där och då tror jag att jag tänkte: ”Det här kommer att gå över”. Jag var nog inte särskilt orolig att jag inte skulle bli frisk då, de tankarna fanns inte då…
”Snuvad på hela min tillvaro”
Febern håller i sig konstant, ibland sex dagar på raken. Efter två år med sjukdomen är det tungt psykiskt, säger Malin och berättar att hon dippade rejält i höstas och fick ”mörka tankar”. Där vill hon inte hamna igen.
– Man har ställt om sitt liv vilket i mitt fall också gjort mig deprimerad. Jag känner att jag är snuvad på hela min tillvaro på något vis, säger hon och berättar att hon har en läkare på vårdcentralen, psykolog och arbetsterapeut som ger henne stöd och verktyg. Hon är också inskriven på postcovidmottagningen sedan ett år.
Malin Åslund
....
Ålder: 36.
Familj: Maken Per, barnen Greta, 8, och Lo, 5.
Bor: Karlstad.
Yrke: Legitimerad djursjukskötare.
”Det är barnens verklighet nu”
Det är hemma, där Malin tillbringat i stort sett all sin tid de senaste två åren, som ”murarna faller”. Det är också här hennes dåliga samvete finns.
– Det är ju barnens verklighet nu att mamma inte jobbar, mamma är bara hemma. Att mamma sover mycket, vilar och är inte så delaktig längre. De har ju också lärt sig att de går till sin pappa när de vill saker, vilket också gör jätteont.
Malin, som är legitimerad djursjukskötare, levde ett socialt liv och älskade att jobba på smådjurskliniken.
– Jag träffade mycket vänner, jag red mycket och hade häst. Jag var aktiv med mina barn. Sen hinner man inte supermycket mer än vardag med att jobba och fixa med aktiviteter till barnen. Absolut ett mer fartfyllt liv.
Foto: Tommy Andersson
Djurens betydelse för psykiska hälsan
Eftersom postcovidsymtomen inte har satt sig på andningsvägarna har hon kunnat röra på sig försiktigt.
– Det är jag väldigt glad för, att jag fortfarande kan rida då och då. Jag tränar med mina hundar, och det är nog räddningen för mig att jag har haft dem. Djur betyder supermycket för mig, det har varit en jättestor hjälp i mitt psykiska mående.
I framtiden drömmer Malin om att vakna upp frisk. Om inte, säger hon, hoppas hon i alla fall på att kunna nå någons slags acceptans och leva ett så bra liv som möjligt.
– Även om vi inte har en pandemi längre på samma sätt, är man rädd att det här ska glömmas bort, och att det faktiskt finns de som inte har kunnat återgå till sina liv som förut, som inte önskar något hellre än att få göra det.
– Det är som att livet är satt på paus, och man vill gärna trycka på play igen.