Kemikalierna omkring dig: Därför ska du undvika PFAS?

Efter reklamen: 3 tips för att ta hand om både hud och miljö

PFAS, högfluorerade ämnen, är kemikalier som bland annat kan stöta bort fett, smuts och vatten. Det finns i dag omkring tio tusen olika varianter av PFAS, som kan finnas i bland annat köksredskap, funktionskläder, matförpackningar och skönhetsprodukter.

– Vi gillar ju den här typen av produkter, men får inte all information. Om riskerna framgick hade man nog tänkt ett extra varv, säger Christina Rudén, professor i regulatorisk toxikologi vid Stockholms universitet.

Baksidan av de här åtråvärda tekniska egenskaperna är att kemikalierna som används för att åstadkomma dem inte bryts ner, annat än till andra PFAS. Det som släpps ut under produktion, användning och som avfall ansamlas i naturen, och når in i våra kroppar via dricksvatten, livsmedel och konsumentprodukter. Om vi fortsätter att pumpa ut tusentals ton i miljön varje år så kommer koncentrationerna att byggas upp, och vi kommer att se hälsoeffekter i högre grad.

Studier på djur och människor har visat på kopplingar mellan exponering för vissa PFAS-ämnen och exempelvis leverskador, njurskador, högre blodfetter, tarmsjukdom, sköldkörtelproblem och påverkan på immunförsvaret samt fosters utveckling. Även en koppling med ökad risk för vissa cancersorter, som testikel- och njurcancer, har gjorts.

– Att få i sig PFAS innebär inga akuta risker. Det är den långsiktiga exponeringen under många år och att det stannar i våra kroppar som är oroande, säger Christina.

Fick i sig PFAS via dricksvatten

Man har redan sett konsekvenser. Ett svenskt exempel är att boende i Kallinge under många år fick i sig stora mängder PFAS via dricksvattnet. Boven var brandskum som läckt ut i vattnet under Försvarsmaktens övningar. Förra året meddelade Högsta domstolen att de höga halter PFAS som de boende fått i blodet kan anses vara en personskada. 2013, när föroreningen upptäcktes, undersökte våra reningsverk inte PFAS och det fanns inga gränsvärden för hur mycket dricksvattnet får innehålla. På senare tid har ett gränsvärde på 90 nanogram per liter satts, som från och med 2026 sänks till 4 nanogram per liter.

– På flera håll i Sverige är halterna högre än vad som anses långsiktigt säkert ur ett hälsoperspektiv. Det nya gränsvärdet ska säkerställa att det inte fortgår. Nu har flera kommuner ett stort arbete framför sig med att mäta och rena vattnet. Man måste också fundera över hur man ska göra med exempelvis privata brunnar, säger Therese Börjesson, chef för avdelningen hav, vatten och miljögifter vid Naturskyddsföreningen.

Nu finns också gränsvärden för PFAS i livsmedel, som ägg, kött, fisk och skaldjur. Naturskyddsföreningen har analyserat PFAS i livsmedel.

– Vi hittar det i nästan allt. Det är bekymmersamt även om det oftast handlar om låga nivåer. I vissa insjöar är det så höga halter att man inte borde äta fisk eller skaldjur därifrån. Man kan höra av sig till sin kommun om man är osäker.I butiken ska allt man handlar vara säkert att äta, men då man inte pratat om PFAS i livsmedel så länge kan det finnas producenter som inte uppmärksammat regelverken ännu, enligt Therese.

– Jag tycker inte att man ska vara rädd när man köper mat. Producenterna är ansvariga för sina produkter och du ska kunna handla i god tro. Men det kan vara bra att vara medveten, ställa frågor och hålla sig uppdaterad på Livsmedelsverkets hemsida för att se om något flaggas.

Har förbjudits inom EU

I och med att kemikaliegruppen är så stor har man inte kartlagt alla tio tusen ämnen. Men man vet att högfluorerade ämnen inte är önskvärda i naturen.

– Att testa och riskbedöma var och en i taget är inte görbart. De här ämnena är extremt stabila, vilket betyder att de kommer finnas kvar i miljön under lång tid. Användning av långlivade ämnen har länge ansetts oacceptabel enligt lagstiftningen, ändå har denna miljökatastrof kunnat fortgå, säger Christina.

En del PFAS-ämnen har redan förbjudits inom EU. Nu tittar man på om man skulle kunna angripa hela gruppen på en gång. Fem europeiska myndigheter, däribland Kemikalieinspektionen i Sverige, har lämnat in ett förslag om att förbjuda användningen av alla PFAS-ämnen som inte är nödvändiga för samhället. Om förbudet går igenom beräknas det träda i kraft 2026–2027.

Kroppen älskar matrester – så tar du tillvara på överbliven mat

– Det är det bredaste förslaget på en begränsning i EU:s historia, och man hade inte gått fram med det om man inte ansett att det här är ett problem som måste hanteras, säger Christina.

Men hur hamnade vi då här? PFAS ­började att tillverkas under 50-talet, och läckta dokument avslöjar att producenterna tidigt fick vetskap om att kemikalierna kunde vara farliga – men att de fortsatt använda dem ändå.

– Det är tillverkarna av kemikalier som ska göra riskbedömningar och säkerställa att deras ämnen kan användas på ett sätt som inte orsakar skador på miljön och människors hälsa. Men vi ser gång på gång att industrin inte alltid tar det här ansvaret. Ofta vill man beskylla myndigheterna, men som lagstiftningen ser ut i dag är övervakningen och kontrollen av industrins arbete begränsade, säger Christina.

Det är i stället främst den fria akademiska forskningen som legat till grund för den kunskap vi har om PFAS i dag.

– För 20 år sedan fanns det ganska få vetenskapliga artiklar om PFAS, men på bara några år kom en lavin av nya. Då växte kunskapen snabbt, säger Therese.

Hur ska vi komma till bukt med PFAS?

– Det handlar om politiska beslut, en industri som måste ta sitt ansvar och att vi får lära oss leva med att vissa saker rent tekniskt blir lite sämre. Vår hälsa och miljön måste få mer makt i beslutsprocesserna och industrin mindre helt enkelt, säger Christina.

Hon betonar att vi som privatpersoner absolut kan påverka, men att vårt ansvar är minimalt. Många produkter innehåller PFAS utan att vi har en aning om det.

– Det vi kan göra för att påverka är att delta vid demokratiska val och prata med politiker och beslutsfattare. Att lära oss mer och engagera oss, säger Christina.

Fortsätt fråga och bli en medveten konsument

Även Therese lyfter vikten av att vara en aktiv medborgare. Exempelvis kan man fråga sin kommun hur det går med dricksvattnet och uppmana dem att så snart som möjligt nå ner till gränsvärdet.

– Eller ställ frågan: ”Är det PFAS i den här?” när du ska köpa något. Alla som frågar och säger nej till produkter med PFAS är med och påverkar, säger hon.

Även om det yttersta ansvaret inte ska ligga på konsumenten så kan den som vill alltså vara med och bidra, både till minskad spridning av ämnena i miljön och en minskning av den egna exponeringen.

Skulle man vilja rensa ut hemma så är det svårare än att tänka till vid inköp. Men man kan alltid fundera kring saker som har någon slags ytbehandling, och fråga tillverkaren om de innehåller PFAS.

– Personligen skulle jag passa på att byta ut en gammal teflonpanna mot en ny utan PFAS. Jag skulle även fundera över friluftskläder, impregneringsspray, köksutrustning av typen ”non-stick” och kontrollera eventuellt brandskum. På kosmetika hade jag slagit ett öga på innehållsförteckningen, säger Therese.

Hon är övertygad om att framtiden ser ljus ut då det i dag finns en stark rörelse bland företag, beslutsfattare och allmänhet som efterfrågar PFAS-fria alternativ.

– Fortsätter vi agera så kommer det att ordna sig på sikt. Det är lång tid innan vi är i hamn, vi behöver fortsätta och öka takten, men det kommer att gå, säger Therese.

Experten reder ut: Hur reko är ekomaten egentligen?

Christina och Therese ger några tips för att undvika oönskade ämnen:

• Håll utkik efter miljömärkningar som Bra miljöval och Svanen.
• Välj gärna ekologiska produkter.
• Undvik UV-filter i ansiktskräm under vintern.
• Barnolja fungerar till mycket.
• Undvik bekämpningsmedel.
• Fundera över parfymfria alternativ.
• Tvålar behöver inte ha färg och byt gärna till en hård tvål.
• Använd kläder i stället för solkräm.
• Undvik solkräm i sprayform.
• Fundera över om du verkligen behöver allt du vill ha.
• Köp second hand och återbruka.
• Lägg en filt i möbeln eller använd avtagbar klädsel.