Karoline fick en septisk chock: ”Jag hade en extrem tur som överlevde”

Karoline minns att hon kände sig lite hängig den där fredagsmorgonen 2018. Hon frös och fick inte upp värmen trots ett träningspass på morgonen.

– Jag tänkte att jag nog behövde vila lite så jag gick hem och lade mig. På eftermiddagen kände jag mig rätt okej med Alvedon i kroppen, så jag gick på teater med mina vänner på kvällen. De tyckte att jag såg blank ut på ögonen.

Trots att hon satt med vinterjackan på sig i salongen frös hon. Hemma fortsatte frossan. Karoline frös så att hon hackade tänder.

– Nu fick jag även ont i nacken och ryggen. Som tur är var min sambo envis och stod på sig att vi skulle åka till sjukhus. Själv ville jag bara lägga mig och sova, berättar hon.

Efter reklamen: Sjukdomarna som du kan upptäcka i hud, hår och ögon

Antibiotikan sattes in för sent

Sambons envishet kan ha räddat Karolines liv. Väl på sjukhuset svimmade hon för att blodtrycket var så lågt. Sedan minns hon inte mer.

– När jag vaknade upp hade jag slangar och infarter överallt i kroppen. ”Vad har jag gjort?” tänkte jag.

Trots intensivvård blev Karoline bara sämre och sämre. Exakt hur dålig hon var har hon fått veta först efteråt.

– Mina föräldrar blev uppmanade att komma till sjukhuset på lördagen, så kritiskt var det. Jag trodde att jag ”bara” hade en lunginflammation. När det var som värst hade jag både hjärtsvikt och leversvikt. Mina njurar slutade att fungera och jag fick dialys. Lungorna fungerade bara till 30 procent.

Att organen stänger ner på det här sättet kallas multiorgansvikt och är en följd av den septiska chocken. Immunförsvaret angriper helt enkelt den egna kroppen, som får svårt att transportera syre till alla organ. Problemet var dock att man ännu inte förstod att det var en septisk chock Karoline hade drabbats av.

Först på tisdagen satte man in en antibiotika som bet på just hennes infektion. Men Karoline blev sämre, sannolikt för att antibiotikan sattes in för sent när hon kom till akuten. På vårdavdelningen valde de att Lex Maria-anmäla sig själva, för att man var för långsamma med att sätta in behandlingen.

LÄS OCKSÅ: Annika, 54, fick en hjärtinfarkt: ”Trodde bara jag sträckt en muskel”

Fick lära sig att gå igen

Karoline var fortsatt dålig och pendlade mellan medvetslöshet och vakenhet.

– Enligt den dagbok personalen skrev när jag låg på IVA hallucinerade jag en del. Det var först efter en dryg vecka på intensiven som jag överhuvudtaget orkade sätta mig upp i sängen. Bara det var en utmaning. Sedan bad jag om popcorn, vilket var ett friskhetstecken.

Därifrån gick vägen mot ett tillfrisknande åt rätt håll. Men det gick långsamt. Karoline fick ligga kvar på sjukhuset ytterligare fyra veckor. Hon fick dialys varje dag och tappades på en liter vätska ur ena lungan.

Jag har förlikat mig med att jag nog aldrig får veta varför jag blev sjuk

Karoline Pettersson

– Jag fick en massa komplikationer, bland annat blödde jag kraftigt från de ställen där man hade tagit blodprover. Jag blödde också näsblod. Personalen fick börja dagen med att ge mig en blodtransfusion till frukost varje dag. Jag var fortfarande så kraftlös att det var en utmaning att sitta upp.

Av läkarna fick Karoline höra att det skulle ta minst ett år att bli återställd – ett tufft besked för en aktiv person som hon. Bland annat skulle hon tvingas lära sig att gå igen.

Karoline Pettersson
_

Ålder: 30 år.
Bor: Göteborg.
Familj: Sambo.
Yrke: Legitimerad dietist, hälsoprofil.

– Jag var redo att åka hem hela tiden på sjukhuset. Drivkraften att vilja åka hem var nog en av orsakerna till att jag klarade mig så bra, trots allt. Plus att jag var ung och vältränad, säger hon.

Lider fortfarande av njursvikt

I början fick Karoline inte ens gå en kort promenad utan ledsagare, så svag var hon. Promenaderna förlängdes lite i taget. Sjukdomstiden hade också gett henne en hjärntrötthet som inte gick att sova bort. Än i dag lider hon av njursvikt men hon behöver inte längre dialys.

– Njursvikten innebär att jag inte får dricka för stora mängder vätska och att jag måste ta ett tiotal mediciner livet ut. Den gör också att jag känner av huvudvärk ofta men bortsett från det lever jag ett normalt liv idag, säger Karoline.

Hon säger att hon har omvärderat mycket i livet efter att ha varit och vänt på andra sidan. Hon har fått en ny, sundare syn på hälsa och träning. Idag är den framförallt ett redskap för att vara frisk och stark, och få ett så långt liv som möjligt.

– Jag visste inte ens vad en septisk chock var innan jag drabbades. Jag förstår nu att jag hade en extrem tur som överlevde men det tog mig säkert ett halvår att förstå och bearbeta allt jag hade gått igenom. Livet kan vara så skört.

Varför just hon drabbades av en septisk chock vet inte läkarna. För många börjar det med att man blir sjuk i till exempel lunginflammation eller urinvägsinfektion. Infektionen feltolkas dock av immunförsvaret – som sedan angriper och skadar den egna kroppen. Så vitt Karoline vet hade hon ingen infektion innan hon blev sjuk.

– Jag har förlikat mig med att jag nog aldrig får veta varför jag blev sjuk. Jag hade bara otur, helt enkelt.

Mer tur hade hon dock när det gäller återhämtningen efter sjuktiden. Tack vare sin envishet klarade hon av att springa Göteborgsvarvet bara ett halvår efter sjukhusvistelsen.

– Med tanke på att jag nästa tvingades amputera händer och fötter, och att jag knappt fick gå promenader i början, är jag stolt över att jag tog mig i mål!