Lotta upptäckte bröstcancern själv – två gånger
– Det räddade livet på mig, det är jag övertygad om, säger hon.
När vi ringer upp Lotta Westergren ligger hon och vilar. Efter att hon fick bröstcancer för tredje gången fick hon också väldigt jobbiga och kvarvarande biverkningar efter behandlingarna med cytostatika.
– Nu sista gången fick jag alla biverkningar som man kan tänkas få. Jag har fått cellgifter två gånger tidigare och visst fick jag biverkningar då också men inte alls som denna gång, säger Lotta.
Hon lider nu av trötthet, lymfödem och nervsmärtor i både händer och fötter. Men förhoppningen är att det ska försvinna med tiden eftersom det hittills i alla fall har gått åt rätt håll.
– I vissa faser av livet kan man inte längre göra saker så som man alltid gjort dem. Men i stället för att tänka ”det här kan jag inte göra” försöker jag att tänka ”vad kan jag göra?”. Det är många praktiska saker jag hittat nya strategier för, säger Lotta.
Att våga skratta har varit viktigt
Lotta skrattar när hon berättar om hur hon trilskas med byten av påslakan och att få på sig och av sig vinterjackan. Kläder är en av alla saker som blivit krångligt, men hon tycker att man måste kunna skämta även om det som är jobbigt.
– Skratt och humor har varit viktigt för mig under alla omgångar. Man mår lite bättre då, även om jag inte ska sticka under stol med att det är och har varit jobbigt. Jag måste göra det som känns rätt för mig och jag blir mer sjuk av oro än av att försöka skratta. Mycket annat farligt kan hända så ibland måste oron över bröstcancern få ge plats åt annat, säger Lotta.
”Skulle hem och skriva min dödsannons”
Första gången som Lotta upptäckte bröstcancer var i november 1996. Då var hon 37 år gammal. Hon stod i duschen och kände i vanlig ordning igenom brösten.
– Det var fredag och jag skulle ut med några vänner. Jag kände direkt att det här inte är bra. Jag bara visste att det var cancer av intuition. Det var en känsla i mig. Direkt på måndagen ringde jag och fick komma ganska omgående på mammografi, säger Lotta.
Samma dag som hon hade gjort mammografi och fått lämna en biopsi fick hon det fruktade beskedet. Även om Lotta redan hade känslan i kroppen blev det givetvis omtumlande.
– Jag skulle direkt hem och skriva min dödsannons, det var den instinktiva reaktionen. Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.
Bröstcancern återkom precis innan friskförklaring
Lotta sattes direkt på cytostatikabehandling för att krympa knölen i det vänstra bröstet innan en operation skulle genomföras. Det blev en så kallad tårtbitsoperation, där en bit av bröstet tas bort, som efterföljdes av fler behandlingar med cytostatika och strålning.
– Jag skulle genomgå tio cellgiftsbehandlingar men var tvungen att avbryta efter nio gånger. På den tiden fick man ingen medicinering alls mot biverkningarna och jag mådde riktigt illa och kräktes jättemycket. Det gick inte, säger Lotta.
Bröstcancern höll sig borta i några år, men bara en månad innan Lotta skulle ha räknats som friskförklarad kom den tillbaka. Hon upptäckte återigen en knöl i oktober 2001.
Denna gång satt knölen i det högra bröstet och det blev tårtbitsoperation, cytostatika och strålning även den här gången.
– Det är så viktigt att klämma och känna igenom brösten. Jag gjorde det inte jätteofta men ändå då och då. Jag är övertygad om att det har räddat livet på mig, säger Lotta.
”Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få bröstcancer en tredje gång”
Tredje gången hon diagnostiserades med bröstcancer upptäcktes den under en mammografi i november 2018. Den här gången hade hon inte känt knölen själv innan, troligtvis för att brösten blivit väldigt knöliga i sig efter operationerna.
– Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få bröstcancer en tredje gång. Första åren ligger oron alltid där och skvalpar, så är det ju bara. Men ju längre tiden går desto mer klarar man av att koppla bort den, säger Lotta.
När hon efter biopsin fick en kallelse till bröstcentrum och en tid till kirurg rämnade marken återigen för Lotta. Den här gången tog de bort hela det högra bröstet och följde upp med cytostatikabehandlingar.
– Jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva gå igenom det en gång till. Men tyvärr så blev det ju så. Det låter hemskt att säga så, men man är ändå mer van nu gång nummer tre. Man vet vad det handlar om och vad som ska hända med operation och behandlingar, säger Lotta.
Stress verkar ha varit en bidragande faktor
Alla gånger Lotta haft bröstcancer har det varit en form som kallas för trippelnegativ bröstcancer. Var tionde bröstcancertumör är trippelnegativ och de som drabbas är förhållandevis unga.
– ”Att du tordes ringa, det hade inte jag gjort”, sa en vän till mig första gången jag upptäckte en knöl. Men hade jag inte ringt mammografin hade jag inte funnits i dag. Även om man inte vill ha ett sådant besked så är det alltid viktigt att undersöka och att kolla upp. Jag är väldigt tacksam över att jag lever, det är mycket jag ser framemot att göra, säger Lotta.
Lotta driver eget företag och jobbar som konstnär och skribent. Hon har under åren hållit i flera utställningar och ställt ut sina egna verk. Vid sidan av har hon ofta haft ett extrajobb. Under flera perioder har det inte riktigt gått ihop och hon har en teori om att stressen kan ha bidragit till bröstcancern.
– Alla gånger som jag har haft bröstcancer har jag stressat otroligt mycket något år eller ett par år innan så jag tror verkligen att det har ett samband, även om det inte finns belagt med forskning, säger Lotta.
Bröstcancerdiagnoserna har gett en ny syn på livet
För två år sedan fick hon den sista cytostatikabehandlingen. Nu är Lotta sjukskriven på 75 procent eftersom orken inte riktigt finns där än.
I dag går hälsan alltid först och hon berättar att man verkligen får ett annat perspektiv på livet när man oroar sig för att dö gång på gång. Innan låg fokus precis som för många andra på materiella saker som ekonomi, boende och jobb.
– Hälsan är nummer ett nu. Ingenting annat spelar någon roll för har man inte hälsan har man ingenting ändå, säger Lotta.
Hon har också lärt sig att uppskatta allt här i livet, stort som smått. Varje dag skriver Lotta i en bok som är en tacksamhetsdagbok. På morgonen inleder hon alltid med att hon är tacksam för att hon har vaknat.
– Jag skriver också saker som att jag är tacksam över samtal med barn och vänner eller att jag är tacksam över att jag orkade åka in till sjukgymnasten. Man blir så tacksam för det lilla i vardagen. Det lilla i vardagen är stort för mig, säger Lotta.
Viktigt att undersöka brösten – kan rädda liv
En annan av alla lärdomar hon fått längs vägen är vikten av att undersöka sina bröst.
– Jag vill uppmana alla att undersöka brösten, fler behöver göra det, det kan rädda liv. Jag kan tänka mig att en del inte vill undersöka brösten av rädsla. Men risken är då att ju längre man låter det gå desto värre kan det bli. Det är bättre att ta mod till sig och bara göra det, säger Lotta.
Om man fortfarande har mens tipsar hon om att undersöka brösten efter mensen, då kan det vara lättare att komma ihåg. Hon föreslår också att man gör det i duschen eftersom hon själv upplever att det är lättare att undersöka när brösten är intvålade.
– Eller varför inte göra det till en fin procedur om man drar sig? Tänd lite ljus, häll upp ett glas vin och ta fram någon god choklad. Gör det till en trevlig stund även om det är allvar i botten. Det är ju faktiskt för sin egen skull man gör det, säger Lotta.
Alla människor och sjukdomar är unika
Om man är det minsta orolig tycker hon att man ska höra av sig till mammografin då det är svårt att veta vad som är någonting och inte.
– Det är bättre att få ett besked oavsett vad det är. Hellre kolla en gång för mycket än en gång för lite. Man ska inte tänka att man ligger vården till last och att det kanske inte är någonting, för det vet du inte, säger Lotta.
Om det skulle visa sig att man har drabbats av bröstcancer är Lottas råd att aldrig jämföra sin sjukdom med andra som fått bröstcancer. Det gjorde hon ofta tills hennes läkare kom med den kloka inrådan att sluta med det. Alla är ju faktiskt olika och varje sjukdom är väldigt individuell.
”Du är du och här och nu”
Det allra viktigaste är att fokusera på sig själv.
– Man får också alltid massor av ”goda råd” från folk som aldrig har varit i samma situation. Men det är bara att kasta i soptunnan. Ta hand om dig själv. Även om det är jobbigt så är det viktigt att försöka tänka positivt och göra roliga saker, säger Lotta och fortsätter:
– Du är du och här och nu brukar jag tänka. Det kan vara så att man faktiskt mår bra i just den här tusendels sekunden och då får man se positivt på och hålla fast vid det.
Hoppas kunna inge hopp hos andra
Lottas strategi när hon har dåliga dagar är att dra täcket över huvudet och sova.
– Vissa dagar har jag sovit dygnet runt. Men sömnen är jätteviktig och också läkande, precis som gråt. Det är omvälvande att få en diagnos, men det är värre att låtsas som att det regnar. Släpp ut känslorna, säger hon.
Lotta hoppas att andra ska kunna känna hopp av hennes historia.
– Jag vill bidra med att hur jobbigt det än är så är inte allt negativt. Jag ser positivt på att jag lever och är jättetacksam för livet, säger hon.
Undersök dina bröst varje månad som ett komplement till mammografin. Det är viktigt och kan rädda liv. Läs mer i vår kampanj #klämdag.