Ny studie: Dödsreceptorer visar på risk för diabetes
Syftet med studien har varit att hitta ett sätt att förutspå vilka som riskerar att utveckla hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes. Vi vet sedan tidigare att högt blodsocker och blodfetter ökar riskerna för att drabbas av sjukdomarna, men nu tror sig forskarna ha hittat andra tecken.
Vid långvarig stress skadas cellerna i kroppen vilket kan leda till att så kallade dödsreceptorer på cellytan aktiverar ett självmordsprogram i cellen. Ökad celldöd kan i sin tur leda till både 2-diabetes och åderförkalkning.
Läs också: Diabetes botas med ny diet: ”Den räddade mitt liv!”
Totalt har forskarna tittat på blodprover från 4 742 personer som ingår i befolkningsstudien Malmö Kost Cancer. Genom proverna kunde forskarna följa personerna under 20 år för att jämföra deras risker att drabbas av diabetes, hjärtinfarkt och stroke.
Höga nivåer av dödsreceptorer
Resultatet var tydligt.
Hos diabetiker var det vanligt med höga halter av dödsreceptorer. Hos icke-diabetiker var höga nivåer av dödsreceptorer kopplade till ökad risk att utveckla diabetes men också att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom.
Läs också: 10 vanliga symptom vid diabetes
– Däremot kunde vi inte se att nivån av dödsreceptorer är kopplat till risk att utveckla hjärt- och kärlsjukdom hos diabetiker, vilket är en paradox. Vi förstår ännu inte riktigt varför, men det skulle kunna vara så att nivån av biomarkörerna, det vill säga dödsreceptorerna, hos diabetikerna redan slagit i taket, säger Jan Nilsson, professor vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Förutsäga riskerna för diabetes
Forskarna tror nu att mängden dödsreceptorer i blodet skulle kunna användas som ett mått på en pågående vävnadsskada. Det skulle därmed kunna användas för att förutsäga risken att utveckla typ 2-diabetes och hjärt- kärlsjukdom.
Genom att följa nivån av dödsreceptorerna tror forskarna att det går att motverka den negativa utvecklingen.
Läs också: Prediabetes – så vet du om du drabbad
– Vi hoppas att man ska kunna använda sig av markören i kliniska studier i framtiden eller när man utvecklar nya läkemedel, säger Ingrid Yao Mattisson, doktorand och den som huvudsakligen utfört studien.
Artikeln publicerades först på Året Runt.