Vanliga tecken på blodpropp – så ska du agera

Plötsligt gör det ont i vaden. Lite röd och svullen är den också. Du måste ha trampat snett på senaste promenaden, lika bra att ta det lugnt ett tag. Eller? Borde du kanske ana oråd?

– Folk förstår väldigt sällan vad som hänt när de fått en blodpropp i benet. Oftast tror man att man trampat snett eller råkat ut för en muskelsträckning eller bristning. Har man ingen i släkten som haft någon propp tidigare så dröjer det ett tag innan man förstår vad det rör sig om, säger Julieta Bomfim, överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset.

Enkelt uttryckt så kan man säga att en blodpropp är en klump av levrat blod, som i värsta fall stoppar flödet i ett blodkärl. Men faktum är att vi alla har haft blodproppar. Oftast reder kroppen ut dem själv utan att vi märker någonting.

– Vi får faktiskt små proppar varje dag. I blodet finns det en jämvikt med faktorer som både bildar och löser upp proppar. Om den balansen rubbas blir det en propp som inte löses upp, säger hon.

Efter reklamen: Experten slår hål på 4 myter om klimakteriet

Symtom att notera

Det brukar ta ungefär en vecka av smärta innan vi förstår att det är någonting annat än en muskelsträckning, konstaterar Julieta Bomfim. För när det gäller blodproppar som inte löses upp så går symtomen inte över, som vid en muskelskada.

– Framför allt om svullnaden ökar gradvis, och sedan minskar på natten när gravitationen inte påverkar kroppen lika starkt, så bör du misstänka en blodpropp. När du står upp och går tilltar också värken. Mitt tips är: Har du en ensidig svullnad av ett ben så ta kontakt med vården. När du sätter in behandling så kommer blodproppen att lösa upp sig. Och ju tidigare du gör det, desto mindre är sannolikheten för komplikationer.

Hit hör bland annat så kallat posttrombotiskt syndrom. Det är ett tillstånd som ger smärtor i benet och är förenat med en risk för infektioner och svårläkt bensår. Obehaget är ofta så stort att den drabbade sover och äter dåligt.

Kan vandra vidare

Blodproppar kan inträffa lite var som helst i kroppen, och vi alla kan få dem. Risken stiger med åldern, om det finns underliggande sjukdom, vid graviditet, övervikt, ärftlighet och av vissa läkemedel.

Det är vanligast i benen, där sätter sig cirka 70 procent av alla blodproppar. 20–25 procent sätter sig i lungorna och 3–5 procent i arm, buk eller hjärna.

En blodpropp i benet kan dessvärre vandra vidare till lungan. Så det är viktigt att om möjligt uppmärksamma den i tid.

– En stor propp i lungan kan hindra syresättningen och hota livet, säger Julieta Bomfim.

Hur vet jag om jag fått en propp i lungan?

– Har du plötsligt fått nedsatt kondition utan anledning så kan det bero på en propp, och du bör ta kontakt med vården. Sitter proppen långt ut i lungans kärlträd så kan man känna en intensiv smärta, som många liknar vid njurstenssmärta eller tandvärk. Den slår då till som en blixt från en klar himmel.

Symtomen för blodproppar är desamma för alla, oavsett kön och ålder. Blodpropp i en arm har liknande symtom som blodpropp i ett ben. Om stoppet i stället sitter i buken kan magsmärta, illamående, kräkningar och diarré – utöver svullnad – vara symtom.

Enklare behandling

Behandlingen av blodproppar är oftast inte så komplicerad. Det kan räcka med att behandla små proppar med så kallade blodförtunnande läkemedel i 3–6 månader och därefter profylaktiskt, alltså förebyggande i samband med flygresor i några år. Det kan exempelvis innefatta stödstrumpor och/eller läkemedel.

Blodförtunnande läkemedel hjälper kroppen att lösa upp proppar, och gör även att blodet inte bildar dem lika lätt. Sedan 2012 finns en blodförtunnande läkemedelsgrupp under samlingsnamnet DOAC, Direct Oral AntiCoagulants, eller direkta orala antikoagulantia. När blodet levrar sig kallas det för att det koagulerar.

De här läkemedlen kan skräddarsys efter patientens behov på ett annat sätt än de äldre läkemedlen.

– Före DOAC fanns bara sprutor eller Waran, som kräver mer vårdkontakter under behandlingen. En del patienter, beroende på vad som orsakat proppen, kan behöva behandlas livet ut, säger Julieta Bomfim.

Hur länge ska jag behöva leva med sviterna efter stroken?

Experten svarar

Stroke: När blodproppen sker i hjärnan

Ett olyckligt ställe där blodpropp kan slå till är i hjärnan. Det kallas stroke och är livsfarligt.

– Vid minsta misstanke om stroke ska man ringa ambulans, säger Mia von Euler, professor i neurologi vid Örebro universitet.

Det är inte så lätt att vara klartänkt om man drabbas av en stroke. Egentligen bör ambulans tillkallas omedelbums. Men tyvärr går en del i stället och lägger sig och vilar en stund.

– Stroke är speciellt. Den kommer som ett ”pang” från ingenstans. Allt är som vanligt och helt plötsligt kan du inte prata, eller röra ena armen eller benet. När det händer förstår människor ofta inte att det är stroke, utan man väntar på att det ska bli bättre av sig självt. Det är ett mycket stort problem, för vi kan hjälpa patienterna bättre om de snabbt får vård, säger Mia von Euler.

Amelia Adamo drabbad av mini-stroke: “Uppförde mig som om jag var full”

I hjärnans artärer förs syrerikt blod till hjärnan. När en blodpropp stoppar upp flödet i ett blodkärl så får det området i hjärnan som skulle ha försörjts med blodet syrebrist.

– Hjärnans celler är mer känsliga än celler i andra organ. De klarar inte mer än ett par minuter utan syre. Är det stopp i blodflödet börjar hjärnvävnaden dö.

Märks inte lika tydligt

Jämfört med blodproppar i andra delar av kroppen så känns en stroke oftast inte, konstaterar Mia von Euler.

– Får du en propp i hjärtat, en hjärtinfarkt, känns det ju eftersom du får ont. Det som händer vid stroke är att en kroppsdel plötsligt domnar eller att man tappar någon funktion. Man kan tro att armen domnar för att man legat konstigt eller något sådant. Och man blir dessutom ofta lite förvirrad av en stroke och är inte sitt mest klartänkta jag. Man fattar lätt fel beslut.

Av alla som drabbas av stroke, cirka 25 000 varje år, dör 17 procent inom tre månader. Cirka hälften av de drabbade klarar sig hyggligt i livet efter stroken, men man kan få till exempel talsvårigheter, kvarvarande förlamning, kognitiv nedsättning eller ökad uttröttbarhet, så kallad hjärntrötthet.

– Om fler åkte in tidigt så skulle det öka chanserna för att fler skulle klara sig bättre. Även om man inte blir helt bra kan man klara sig mer själv, om man tidigt fått vård. Varje liten förbättring vi kan åstadkomma är värt oerhört mycket för livskvaliteten. Så ring ALLTID ambulans så snabbt som möjligt! säger Mia von Euler.

Foto: Shutterstock/TT, Jesper Mattsson, Privat