Mjölk, tuggmotionsbröd och glass – här är hälsomaten vi åt förr
Brukar barnens mormor förorda glass när barnen är sjuka? Tjatar hon om hur viktigt det är att dricka mjölk till alla måltider? Envisas hon med att servera pain riche och räkcocktail som "lördagsgott"?
I dag är det svårt att inte småle åt de svenska mat- och hälsotrenderna från förr –som ibland gör sig påminda än i dag. Forskaren och måltidshistorikern Richard Tellström har skrivit flera böcker om svenskarnas förhållande till mat och hälsa, den senaste heter Varje tugga är en tanke, och han berättar att mjölken länge var en en stor friskhetssymbol i Sverige. Barnen skulle dricka färsk, kall mjölk ur folkhälsosynpunkt.
– På 1930-tal blir den vita och rena mjölken en livsmedelssymbol för det nya folkhemmet och satsningen på barnen, men också den moderna människan. Tidigare var mjölk en råvara för ost och smör, inte för att dricka. Skolbarnen tränades i att dricka mjölk till maten, men också mjölkchoklad till frukost, säger Richard Tellström.
Råa grönsaker och exotisk frukt
På 1950-talet, efter beredskapstiden, tog grönsaks- och fruktätandet ordentlig fart.
– Det är just råa grönsaker som anses hälsosamma och inte de tillagade som man hade ätit förut. Den stora ökningen av frukt drar i gång på 1980-talet och då är det mer exotiska frukter som gäller och vi äter allt mindre inhemska äpplen och päron. Och så blir salladen av isbergssallat, gurka och tomat en svensk standardsallad.
Vilket årtionde lyckades vi bäst med att äta hälsosamt – enligt dagens mått?
– Det är nog på 1980-talet då vi fortfarande lagade mycket mat från grunden och inte åt så mycket hel- och halvfabrikat. Då började vi äta mycket varierat av frukt och grönt. Då hade vi också ännu fasta måltidstillfällen och åt inte småmål som vi gör i dag, säger Richard Tellström.
Hälsomaten från 1930- till 2000-tal
1930-talet: Mjölk ger kraft
På 1930-talet pratades det vitt och brett om sund kost och sunda vanor. Smörgås och mjölk ansågs vara kraftalstrande föda och råkost och otillagade grönsaker var ett nytt ideal. Råa sallader, kål, spenat, frukt, bär och kruskakli skulle vi äta mycket av och kött, fisk, ägg, salt och socker skulle vi hålla oss borta från, enligt kostreformatorn Are Waerland.
”Skräpfisk” blev ett ord och fisksorter som brax, id och mört fick snällt simma vidare till förmån för vita fiskfiléer av havsfångad fisk. ”Frilufta” blev ett nytt verb och nu skulle vi stärka kroppen med kallbad, skogsbad och solbad.
Produkter som kvickvurst, favoritkorv, konsumfalu och gogovurst kom och senapspanerad falukorvsring i ugn var en poppis vardagsrätt.
1940-talet: Hackad spenat gör entré
Nu ska även vuxna dricka mjölk till maten, i stället för svagdricka eller öl. Kommunerna håller hälsoveckor och en ny vegetarisk våg startade. Djupfrysta varor kom till Sverige och matvanorna kunde nu lättare styras av lust än tillgång. Hackad spenat lanserades och kunde nu serveras året om. Sedan kom snabbt även djupfryst blomkål, bär, ärter och slanggurka (den sista blev inte så långvarig på marknaden då man insåg att den blev soggig som upptinad).
Längtan efter feta produkter var stor och gräddfilen lanserades, samtidigt som kaffebjudningar med sju sorters kakor och tårta fick ett uppsving.
1950-talet: Glass blir nyttigt
Glass gick från att enbart vara gott till att bli nyttigt. Den kalla glassen kunde hålla nere febern och samtidigt upprätthålla kalciumintaget hos ett sjukt barn. Nu skulle vi äta mer protein och kyckling var populärt – liksom grillspett och hamburgare som slog ner som en bomb från USA (tillsammans med den pikanta torkade örten oregano). Samtidigt gick svenskarna från att vara smör- och isterätare till att bli konsumenter av vegetabiliska margarin- och bordsfetter. Sallad blev en året runt-gröda och vi knaprade mycket råkostsallad. Med hel- och halvfabrikat fick vi (läs: kvinnorna) mer tid, bland annat till individuell utveckling, som att läsa en studiecirkel eller promenera i naturen.
Slankhetsidealet blev viktigt för hur vilken mat man valde att äta. Den ”bantningsintresserade” åt rödbetsbiff eller ugnsfiskpaket i aluminiumfolie och det vetenskapligt framtagna och politiskt understödda ”tuggmotionsbrödet”, som inte var så sötat och inte fastnade i tänderna, introducerades. Nu blev "lördagsgodis" ett begrepp.
Systembolaget förde kampanjen Operation vin i syfte att få människor att gå över från brännvin till vin.
1960-talet: "Fettsnål" blir ett nyord
Fett och socker identifierades som ett särskilt hälsoproblem och år 1966 blev ”fettsnål” ett nyord.
Mellan 1939 och 1960 fördubblades grönsaks- och fruktätandet i Sverige och de svenska äpplena och päronen blev omsprungna av de exotiska frukterna apelsin och citron.
Den "kalla basilikasåsen" pesto introducerades och som ”lördagsgott” åt man rostbiff med potatissallad, frysta räkor med pain riche och chips med dipp.
1970-talet: Skräpmat och grönt julbord
Den kalla, färska salladen med isbergssallat, gurka och tomat eller rårivna rotsaker ersatte sidotillbehören som pressgurka, inlagda rödbetor och saltgurka. Matkostnaderna skulle hållas nere genom att anpassa recepten efter råvaror som var i säsong. Nötköttsförbrukningen sjönk och den gröna vågen svepte in. Matskribenter uppmanade till ett grönt julbord med grönkålssallad, rotfruktsgratäng, löklåda, grönsaksaladåb, vegetabilisk pastej och spenatpaté.
"Skräpmat” blev ett nyord och där ingick godis, läsk, chips och färdigrätter. Ordet snabbmat, som tidigare syftat till att maten gick att laga på sisådär 20 minuter, blev nu synonymt med skräpmat. Nu hade de allra flesta både egen frysbox och elektrisk ugn och ugnsgratinerade vardagsrätter ställdes på borden.
1974 kom bordsmargarinet Lätt och lagom och vid 1970-talets slut talade man om att satsa på sig själv med hjälp av identitetsskapande mat- och dryckesvaror.
1980-talet: "En fräääsch sallad, tack!"
Mjölken var fortfarande en stark symbol för sundhet och kampanjen Mjölk ger starka ben kom 1987. Skolorna satsade på salladsbord med råkost och kalla grönsaker och nu togs kostråd ur Nordiska näringsrekommendationer fram för skola och offentlig verksamhet.
Krämig konsistens var en ren njutning och creme fraiche lanserades efter en fransk förlaga 1981. Den matchade tidens fettsnåla ideal och gjorde majonnäsen mer ovanlig. Den blev också vanlig i kalla röror och varma såser och ersatte de gamla mjölstuvningarna och redda såserna.
Creme fräääsch satte en trend och nu skulle det ätas "fräscha sallader", "fräscha grönsaker" och "fräsch blåbärssorbet". Fräschhetsidealet ökade också konsumtionen av färska grönsallader och en god hälsa skulle uppnås genom färska grönsaker som isbergssallat, gurka och tomat. Inälvsrätter som lever, njure och rimmad ox- eller svintunga ströks från veckomatsedeln och köksön blev en möbelnyhet för middagsgästerna att samlas kring.
1990-talet: Quinoan manövrerar ut potatisen
Den hederliga kokta potatisen blev utmanövrerad av jasminris, pasta, bulgur, couscous och quinoa. Gojibär från Kina eller acai- och guaranabär från Brasilien ansågs vara ren hälsokraft. Fläskkött blev ohälsosamt och rött kött skulle man inte äta för mycket av. Samtidigt tog kycklingen större plats i vardagsmaten.
Woken blev årets julklapp och vi åt bitigare al dente-grönsaker. Nu etablerade sig även fredagsmyset – med bland annat tacos. Den sockrade yoghurten får kliva åt sidan till förmån för den äldre filmjölken. Abonnemang på fruktkorgar började ersätta fikastunderna på arbetsplatsen.
2000-talet: Nyttiga bakterier och hälsoshots
Industrisammansatta köttsubstitut som quorn gjorde sitt intåg på marknaden. Produkter med probiotika och "nyttiga bakterier" förespråkades och alg- och ingefärsshots fanns i var och varannan hand.
Tacon fortsätter sitt segertåg och nu i sann crossover-stil – i skolorna åts tacofiskgratäng, taco-pytt och pastagratäng med tacosmak.
Källa: Richard Tellströms bok Varje tugga är en tanke
Foto: TT/Shutterstock, privat
LÄS OCKSÅ: Har frukt och grönsaker blivit mindre nyttiga? Experten reder ut