6 situationer du känner igen om du är en person som alltid går fort
Det finns två typer av människor: De som går snabbt och de som går långsamt. Det finns inget däremellan, oavsett vilken sida du frågar. Men alla tycker själva att de går ”lagom” fort.
Och alla får självklart hålla det tempo som passar bäst – men när dessa olika typer möts kan de uppstå en del…besvär.
Här är några situationer du antagligen varit med om i fall du är en person som alltid går snabbt.
Läs också: Visste du det här om promenader? 10 fantastiska hälsoeffekter!
1. Anpassningen
När du hamnar bakom någon som går bara lite långsammare än du och du VET att du inte har bråttom så du anpassar ditt tempo efter den framför, för ”det kan ju vara skönt att ta det lite lugnt”.
Men snart märker du att du inte alls tycker att det är skönt utan bara jobbigt, för det känns som att du måste gå långsammare hela tiden för att inte komma ikapp och flåsa den framför i nacken. Och när du väl bestämt dig för att gå om krockar du antagligen med den bakom dig, som gjort precis samma sak.
Anpassning gäller också om du är ute och går med någon – som visar sig vara en segis. Och om ni inte har en tid att passa finns ju ingen anledning att speeda upp hastigheten, alltså kan du inte kräva att den andre ska gå snabbare. Suck.
2. Frustrationen
På vissa platser passar det inte att gå om en person hur som helst. På en smal trottoar när ni får möte hela tiden exempelvis. Eller om personen som är för långsam är en gammal dam med rollator som blir svår att passera innan vägen breddar, eller kanske en barnvagnsmaffia där alla går i bredd.
Läs också: Så mycket måste du promenera för att få bättre hälsa
Plötsligt måste du gå riktigt, riktigt långsamt och det är som bekant INTE din grej. Sannolikt resulterar situationen i att du tränger dig förbi vid första bästa möjlighet och framstår som en riktig surtant eller stresspelle – trots att du segat efter personen de senaste tio minuterna…
3. Tävlandet
Ibland kan man stöta på den tävlingsinriktade promeneraren. Den som i ena stunden går liiiite för långsamt – men när du tänker passera ökar takten helt plötsligt och det blir ett chicken race där någon av er måste avbryta innan en lyktstolpe dyker upp.
4. Den tysta samvaron
Kanske det jobbigaste av alla gå snabbt-situationer. Någon framför dig går lite för sakta, så du bestämmer dig att att gå om, men du har missbedömt hur sakta personen går och under några sekunder måste ni gå bredvid varandra tills du har hunnit om. De sekunderna känns ofta vansinnigt mycket längre än de egentligen är, och risken är att den du passerar tror att du vill få kontakt och vänder huvudet för att se om du är någon hen känner.
Läs också: Överläkaren: Därför är promenader bästa medicinen!
Stelt, minst sagt.
5. Omkörningarna
Omkörningar på gångbanan är något som kräver mer planering och precision än vad någon långsamgångare kan ana. Det måste ske på rätt plats och vid rätt tillfälle och du måste hela tiden vara beredd på oförutsedda händelser, som att den framför plötsligt stannar eller svänger in åt den sidan du tänkt gå om på.
Och ett återkommande problem är när du ska gå om någon som håller i stort sätt samma tempo som du, men som du ändå vill om (kanske går du bakom en rökare eller vill verkligen hinna över gatan framför medan det är grönt). Då har du antagligen upplevt situationen när du måste öka din egen takt till den gräns där du skulle kunna tävla i gång i OS – och det varken känns bekvämt eller ser naturligt ut.
6. Flåsandet och svettandet
Att du går snabbt behöver inte ha något med din fysiska kondition att göra, och precis som alla andra som gått i maxhastighet en kvart kommer du att vara både flåsig och svettig när du kommer fram – inte minst om du fått avsluta med några trappor upp till kontoret.
Läs också: Promenadtricket som bränner bort bukfettet!
Dina kollegor tror nog att du försover dig varje morgon – varför skulle du annars vara så uppvarvad, helröd och svettglansig när du stormar in om morgnarna?
PS. Du är antagligen likadan på cykeln, vilket gör dig till en av anledningarna till att andra inte vill cykla i stan. DS.
Foto: IBL