Ann Wilson om panikångesten och utmattningen
Ann Wilson hittade dansen när hon var en 11-årig tjej som älskade att tävla. Inte nog med att det fanns ett tävlingsmoment, det var roligt – och hon fick närkontakt med snygga killar.
– Det var unikt. Jag slog till direkt, säger hon och skrattar.
Sedan dess har dansen format hennes liv. Och inte bara på så sätt att hon blev tävlingsdansare och domare i Let’s Dance – den har också hjälpt henne bygga upp en inre styrka.
– Jag var ganska blyg, inte den som tog för mig och dansen gav mig självförtroende. Plötsligt vågade jag stå framför en massa människor och uppträda. Det var nog lättare när jag inte behövde prata, säger hon.
Att dans gör gott, har hon också märkt när livet varit tungt. Då har musiken, rörelserna, och allt de kickat igång i kroppen, varit en viktig del av återhämtningen.
Ann Wilson om panikångesten
Första gången det stod klart för henne var när hon bodde i Australien i början av sin karriär. Hon var bara drygt 20, hade flyttat utomlands på egen hand flera år tidigare och satsade allt på tävlingsdansen.
– Som tävlingsmänniska ville jag alltid göra bra ifrån mig, och hade enormt höga krav på mig själv. Dessutom skulle jag överleva i ett främmande land och skapa en tillvaro som var hållbar. Det var jättetufft, både personligt och tävlingsmässigt.
En dag blev det för mycket. Hon stod i sitt kök och diskade när allt svartnade.
– Jag föll ihop, miste kontrollen – från huvudet till lemmarna – och hjärtat rusade. Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.
Hon hade fått en svår panikattack, den första av många. Attackerna kom från ingenstans och blev en återkommande plåga.
– De kunde slå ut mig helt. Det är ganska skrämmande att leva med, säger hon.
”Inte farligt med panikångest”
Två saker hjälpte: Ett, hon sökte hjälp och hade turen att träffa en fantastisk läkare:
– Han förklarade att panikattacker inte är något farligt och att de flesta som pressar sig och uppnår saker drabbas någon gång. Han fick det att låta som något som var positivt – det var bara att lära sig att hantera det.
Det andra som hjälpte var dansen.
– Man kan säga att jag dansade och tränade bort de här perioderna, säger hon.
Hon lärde sig också att dämpa kraven, stressen och sin starka vilja att alltid göra mer – och det hade effekt. Attackerna kom alltmer sällan och hon klarade av dem.
– Men det var som att gå en boxningsmatch med sig själv många gånger, säger hon.
Med tiden fick hon balans i tillvaron. Men ibland är livet så roligt att det är svårt för en nyfiken och passionerad person att välja bort något.
Kraschade i tv-sändning
Det hände för några år sedan. Ann hade sedan länge slutat tävla och bosatt sig i Helsingborg. Men det var ändå mycket: Hon jobbade med Let’s Dance, startade en dansskola, tog hand om sin son och försökte finna sig till rätta som singel, efter 25 år i ett förhållande.
Symtomen smög sig på. Hon hade svårt att sova – det blev bara 3-4 timmar per natt – och paniken gav sig tillkänna igen.
– Jag hade så mycket tankar och känslor som flög omkring, säger hon.
– Det fanns för mycket saker. Det blev fel–koppling.
Plötsligt under direktsändning med Let’s Dance kraschade Ann. Hon kände hur en panikattack var på väg och kunde inte göra någonting annat än att hålla ihop så gott det gick. Självklart klarade hon det, proffs som hon är.
– De som jobbade med mig var fullt medvetna om det, och min närmaste familj såg det i TV-rutan, men för övriga syntes det inte.
– Men jag är en tävlingsmänniska och inte den som ger upp. Jag gjorde mitt bästa för att mentalt sänka intensiteten i attacken.
Ann Wilson drabbades av utmattning
Hon tog två veckors ledigt från TV-sändningarna, sedan var hon tillbaka, men efter det sade det stopp. Ann strök allt, nåja nästan allt, i kalendern resten av året. Hon hade drabbats av utmattningssyndrom.
– Jag trodde att jag skulle kunna allt, klara allt. Det var en form av egoism. Men sånt är det bara släppa – och då visar det sig att allt fungerar ändå.
Sedan började vägen tillbaka. Först sov hon 17 timmar om dygnet. Men så fort hon orkade började hon dansa.
– All musik som skapar styrka letade jag fram, körde i lurarna och så dansade jag.
Hon dansade när hon lagade mat, när hon städade, när hon var glad, när hon var ledsen.
– Jag dansade överallt och det skapade en sådan styrka i mig! Mest latinamerikanskt: rumba om jag ville ta det lite lugnare, då kan man sträcka ut kroppen och arbeta med att få in luft i bindväven, precis som i yoga.
– Och samba eller cha-cha när jag ville få upp pulsen och energinivån i kroppen.
Nu har det gått sex år sedan krisen och Ann är tillbaka, med lika stark kärlek till dansen som alltid.
– Många har svårt att återfinna passionen i livet efter ha varit utmattade, men det finns alltid en väg. För mig var det dans, musik…
– Det handlar om att hitta nyckeln till sitt eget välbefinnande – och det har jag gjort.
Foto: Eero Hannukainen/TT
LÄS MER:
Ann Wilson: Så fuldansar du dig till bättre hälsa