Är du rädd att ditt barn har en ätstörning? Här är första varningstecknen!
Det pratas allt mer om ätstörningar. Bland annat i dokumentären Djävulsdansen om psykisk ohälsa, med Sanna Lundell och Ann Söderlund på SvT. Men hur vet man om ens barn är i riskzonen? När blir godisstopp eller ett nyfunnet intresse för träning ett tecken på att något är fel?
Enligt Thor Rutgersson på riksföreningen mot ätstörningar, Frisk & Fri, ska man främst vara uppmärksam på om ens barn börjar bete sig på ett nytt sätt och inte riktigt är sig själv.
– Man ser om det gått över styr om barnet försvinner in i det tvångsmässiga beteendet och slutar göra saker som den brukade tycka vara roligt, inte vill vara med sina vänner och bara pratar om mat, för att ta några exempel.
Men det finns även tidiga varningssignaler, när det gäller ätande och kroppsfixering. Var på din vakt om ditt barn:
1. Drar ner på, eller utesluter, fett och socker.
2. Tackar nej till sin favoritmat.
3. Visar ett ökat intresse för matlagning.
4. Vill utesluta kött från kosten.
5. Börjar träna mer och mer.
Ätstörningar kan drabba vem som helst och när som helst, men tonåren är en speciellt kritisk tid. Men kroppsfixeringen går ner allt mer i åldrarna, ända ner till 10-11-årsåldern.
– Och varningstecken kan märkas ännu tidigare. Bland riktigt unga behöver det inte handla om utseendet, utan det kan börja som en fixering. Till exempel att man känner ett tvång att äta mat med en viss färg. Det kan utvecklas till en ätstörning längre fram, säger Thor Rutgersson.
Som förälder är det viktigt att man visar att man bryr dig, att man frågar ”hur mår du?” och säger ”jag märker att du inte vill göra det brukade tycka var roligt”. Börja inte prata mat, det leder ofta till låsningar.
– Var beredd på att det förmodligen blir en konflikt – men den skulle bli ännu värre om du fokuserade på maten. Då tycker ditt barn att du förstör, att du vill ta bort det som den nya självbilden bygger på, säger Thor Rutgersson.
Och var medveten om att alla som drabbas inte blir supersmala.
– Ätstörningar är ju inte bara att svälta, det kan också vara precis tvärtom.
Mammans hjärtskärande brev till sin anorektiska dotter: ”Om du ändå förstod hur fin du är”
”Tänk om hon kunde se sig själv genom mina ögon, denna vackra och allt igenom goda människa. Tänk om min dotter kunde förstå att man inte är tjock när man väger 41 kilo.” Läs hela brevet här!