Han vill ha andra – ska jag stanna? Psykologen svarar

Fråga: Jag är frånskild med två barn och är sambo varannan vecka med en 50-årig man som levt ett liv med många lösa sexuella kontakter. Han säger att han behöver någon han inte har i vardagen för att känna sig tänd. Alltså har han haft en kvinna vid sidan om och jag har gått med på det. Hon är ingen han vill ha en relation med, men han måste ge henne tillräckligt för att hon ska gå med på att han ”utnyttjar” henne för sex. Så han föder henne med tomma löften och falska kärleksförklaringar och hon mår inte heller bra.

Jag känner mig till viss del också manipulerad trots att han behandlar mig väldigt väl och är oerhört omtänksam. Jag undrar om jag stannar kvar för att jag är rädd att bli ensam, för att jag inte ska hitta någon att älska igen och inte orkar träffa någon ny. Jag mår såklart inte alltid så bra, har ofta en sten i magen när jag är med mina barn. Han är inte delaktig alls i mina barns liv. Hur mycket ska man ta, är det normalt att ett förhållande är en bergochdalbana mellan himmel och helvete? Ska jag gå med på hans ”sjukdom”, hans mörker som han själv uttrycker det?

Jag förstår att han inte kommer att ändra på sig. Ska jag ta mig ur detta och ta sorgen eller ska jag stanna och ändå ha kvar allt det fina vi faktiskt har? Eller lurar jag bara mig själv?

/Camilla

”Sorg och saknad går oftast över med tiden”

Svar: Tack för ditt brev, du sätter fingret på något som många brottas med i sina relationer; när det känns övervägande bra men det också finns en del som skaver. Inga relationer är perfekta såklart, lite trassel får vi helt enkelt stå ut med om vi vill leva tillsammans länge med en annan person. En del par bråkar rätt mycket om både det ena och det andra men problemen är ändå inte så avgörande. Andra gånger känns nästan allt underbart, men den lilla del som är svår är så tongivande att det inte går att leva ihop i slutändan.

Utifrån det här funderar jag över stenen i din mage. Dels, hur stor del av tiden uppfattar du att den finns där och gör ont, men också hur pass obehaglig den känns när den väl gör sig påmind? Att gå runt med skavande stenar i kroppen är inte alls bra för hälsan, särskilt när utsikterna att få bort den inte ser så goda ut.

Din partner tycks vara tydlig gentemot dig, han gillar sitt ”mörker” och det kommer inte att förändras. Jag förstår din rädsla, både för att vara ensam och för att förlora något som känns bra på många sätt. Men det känns inte hållbart att du ska ha en sten i magen varannan vecka (minst) och lära dig ”stå ut” med den. Jag vet inte om du funderat på att göra dig mindre beroende du också, det vill säga att även du kan ge dig ut och träffa någon annan ibland? Det skulle ju ge förhållandet lite mer balans. Å andra sidan, när ska du hinna det, med barn den veckan han träffar andra kvinnor (dessa kan ju bytas ut genom åren)?

En varningssignal ringer starkt när jag läser ditt brev. Han berättar för dig att ”är tvungen” att ljuga för den andra kvinnan om hur han känner för henne, ge tomma löften och osanna kärleksförklaringar för att kunna utnyttja henne för sex. Det låter långt ifrån omtänksamt! Faktiskt riktigt kallt och beräknande. Om en person har möjligheten att bete sig så emot en annan människa för att se till sina egna intressen, då är det sannolikt att han kan bete sig så emot flera i sin omgivning.

Du skriver att du känner dig till viss del manipulerad, trots att han är omtänksam och snäll oftast. Kanske ligger det något i den känslan?

Jag förstår att det är svårt att lämna någon man har starka känslor för. Om stenen är för tung inuti dig kan bara du svara på. Bra att påminna sig om i svåra beslutslägen som det här, är att ett avslut kommer innebära en tung period av sorg och saknad. Men sorg och saknad går oftast över med tiden. Frågan är om stenen och den smärta det ändå innebär att vara i relationen, gör det? Jag känner mig tveksam till det dessvärre.

/Anna Bennich

Foto: TT

…

Läs mer:

Psykologfrågan: Ska jag nöja mig med att vara älskarinna?

Min man gör mig galen – vad kan jag göra?

Min man vill inte ha sex – kan jag ta en älskare? Psykologen svarar