Har din man svårt att prata känslor? Så hanterar du det

Förälskelse, barn, hus, ett liv tillsammans – och så plötsligt en dag sitter ni där i soffan, tysta bredvid varandra. Åtminstone är han tyst. Det är knappt att du får ur honom hur hans dag har varit.

Är det verkligen så det ska vara?

– Jag kommer från Latinamerika och kvinnorna där klagar över samma saker. ”Män pratar inte känslor, de pratar inte över huvud taget.” Det verkar vara ganska universellt, säger leg psykolog Liria Ortiz.

Hon tror det beror på att pojkar traditionellt inte fått träna sig på att prata och skapa kontakt. Ofta påverkar det hur de visar sin kärlek som vuxna – med handling i stället för i ord.

Läs också: Det här borde du och din partner prata om varje dag

– Att prata är ingen garanti för äkta kärlek, titta hellre på beteenden. Är det en person som har lagat mat när du kommer från jobbet och är trött, så är det kärlek. Sedan är frågan om det räcker för dig eller inte?

En tystlåten man kommer knappast att börja prata mer med tiden. För en del är det outhärdligt – andra tycker rentav att det är mysigt att sitta där i soffan tillsammans.

Det kan ge lika mycket vi-känsla som djupa samtal eller spännande gemensamma intressen.

– Det kan vara så relationen har utvecklats. Man har landat där och man kan gilla det eller inte. Till och med i par-förhållanden när kommunikationen inte alls fungerar kan det finnas en vi-känsla. Frågan är om det finns något det är nödvändigt att prata om för att få en bra relation.

Ja, tycker Liria Ortiz, man måste kunna prata om två saker:

1. Vad man kan kompromissa om i relationen och på vilket sätt.

– Man måste utgå från att man inte kan få 100 procent av det man behöver från den andra. Då gäller det att reda ut hur man vill ha det.

2. Pengar.

– Ofta när det finns konflikter handlar det om pengar. Jag tror det är sunt att redan från början komma överens om hur man ska förhålla sig till pengar. Ofta finns en ekonomisk obalans och då är det viktigt att veta vem som ska betala vad

och på vilket sätt.

Läs också: 10 viktiga steg till en lycklig relation

Min man bestämmer – utan att prata med mig!

”Min man är handlingskraftig och får saker gjorda, men glömmer tyvärr ofta att berätta om det för mig med förvirring, missförstånd och ilska som följd. Värst är kanske när han bestämmer saker med andra: Bjuder in till middag, stämmer möte med en av barnens lärare, utan att berätta eftersom det gör att jag framstår som avog och trist när jag säger: ”Men det där funkar inte!” Han förstår helt enkelt inte att han måste stämma av med mig, utan tror att vi alltid tänker likadant.” /Eva, 52

Vad beror det på?

Det finns en myt som säger att den andra vet vad jag känner, vad jag tycker – så sådant behöver man inte prata om när man älskar varandra. Det är skitsnack. Varför skulle kärleken vara mindre autentisk om man pratar? Att bara köra på kan också vara ett sätt att förenkla för sig själv, att undvika ”tjafs”.

Hur kan man hantera det?

Sätt gränser! Be honom fråga mer och försöka tänka på när han tar saker för givet. Säg att du vill att han frågar: ”Vill du, kan du?” i stället för att ta för givet att du vill och kan.

Problemet är att vi inte har några garantier för att den andra gör det vi ber om. Och då måste vi förbereda oss och fundera ut en konsekvens. Det är väldigt individuellt vad det kan vara. Men ett exempel är: ”Du frågade inte mig, alltså hänger jag inte med.” Eller så säger man: ”Okej för den här gången, men nästa gång följer jag inte med.”

Det finns också en föreställning om att man ska göra allt tillsammans som par. I stället kan man komma överens om att göra saker på var sitt håll. Det ger väldigt mycket frihet.

Hur får jag honom att prata mer?

”Hjälp vad jag får prata. Under släktmiddagar, med föräldrar i skolan, med bekanta som vi stöter ihop med på stan. Jag pratar så jag blir alldeles torr i munnen – och min sambo säger ingenting. Hummar lite ibland, skrattar till lite då och då. Men ofta är han bara tyst och verkar nästan frånvarande. Jag tycker det är påfrestande att vara den som drar hela lasset och rätt ohyfsat mot andra. Även när vi är ensamma är det mest jag som håller låda. Ibland undrar jag om han över huvud taget har något inre liv.” / Karin, 50

Vad beror det på?

Det handlar framför allt om träning, kvinnor har blivit socialiserade i att prata och samtidigt är det vi som tar hand om relationen. Män har blivit socialiserade i annat, att de måste ta hand om saker. Det kan också bero på att han är blyg och inte vill ta plats.

Hur kan man hantera det?

Vad skulle hända om du pratade mindre? Han känner kanske att han inte behöver prata för det sköter du. Man vänjer sig snabbt och rollerna i en relation etableras väldigt tidigt och sedan kan det vara svårt att ta sig ur dem.

Det kan också vara så att han inte gillar småprat. Om någon har svårt att småprata kan samtal om ett intresse vara ett sätt att få igång den personen.

Läs också: Att sova separat kan hjälpa er relation

Men för det mesta handlar det om färdigheter. Ju mer man tränar på något, desto bättre blir man. Och om man är van vid att hon tar hand om pratet, varför anstränga sig?

Tänk också på hur det var första gången du presenterade honom för dina väninnor – sa han väldigt lite är sannolikheten liten att han kommer att ändra sig och börja prata mer med tiden.

Hur kan jag få honom att prata om känslor?

”Det slår aldrig fel. Varje gång jag frågar min man hur han känner får jag ytliga, enstaviga svar. Är han glad för sitt nya jobb, hur mår han efter mammas begravning? Jo, det känns bra. Ja, det var jobbigt. Han klarar inte av att utveckla och berätta mer. Ibland när han är arg och irriterad misstänker jag att det är för att han egentligen är stressad och ledsen. För han säger ju inget när han mår dåligt. Men det är som om han inte klarar av att sätta ord på känslorna.” /Pia, 45

Vad beror det på?

Det är fortfarande så att de flesta killar inte får lära sig att prata om sina känslor. Samtidigt övervärderar man nästan pratande i vår kultur. Alla behöver inte prata om vad de känner.

Hur kan man hantera det?

Tänk på att det kanske räcker att svara jag mår okej, när man förlorat sin mamma. Det som är viktigt är att lämna dörrarna öppna, vi kan prata när du vill, om du vill. Det allra viktigaste är att den som varit med om något svårt upplever ett stöd från andra. Vi har alla något som gör ont, som ger smärta, vissa har lärt sig leva med det.

Att tvinga personer att prata om svåra saker är nästan som övergrepp. Man får acceptera om de inte vill.

Men fråga gärna. Om personen vill prata gör det. Men om inte, låt personen vara ifred. Livet är inte perfekt, man måste inte alltid rensa luften. Och ska man göra det måste man veta hur man gör, annars riskerar man att konflikter förvärras.

Av: Anki Sydegård Foto: Thomas Johansson/IBL