"Hjälp, allt jag gör blir till en prestation..."

Fråga: Jag har alltid haft enormt höga krav på mig själv. Försöker jobba bort det, men allteftersom jag tar fler steg in i vuxen- och arbetslivet så höjs kraven. De rusar runt i mitt huvud och jag vill prestera mer och mer, bättre och bättre.

Mår väldigt dåligt av det här, och logiken lyckas inte vinna över känslan. Jag behöver nog en fritidsaktivitet som jag inte förknippar med prestation, men jag kan inte komma på vad det skulle kunna vara. Allt jag gjort hittills har blivit kravfyllt: Att hinna i tid, orka gå dit och göra bra ifrån mig när jag väl är där gör mig trött. Har du några förslag på vad jag kan göra för att få en paus från att värdera och prestera?

/Anna

Svar: Hej Anna!

Det låter som att du har hamnat i en ond cirkel. Även fritiden, som ju helst ska utgöra en balanserande motpol till yrkeslivet, har blivit förenad med krav och stress.

Så bra att du vill bryta ditt mönster. Det kommer du också att kunna göra om du vågar utmana din ”inre presterare”, den del av dig som har fått ta så stor plats. Ofta hamnar vi i det där hamsterhjulet – då vi jagar genom livet – för att få bekräftelse och känna att vi duger. Att kliva ur det kan därför kännas skrämmande: Är jag tillräckligt bra då, kommer jag att bli omtyckt i alla fall?

Jag tar fasta på ordet ”paus” i ditt brev, det vill säga att inte göra utan bara vara. Det låter som att du behöver skicka hjärnan på regelbundna mikrosemestrar och låta tankarna stilla sig.

Kanske har du hjälp av att fundera över när du kunnat vara riktigt slö tidigare i livet? Vad var det för situationer? Vad hände då? Hur kändes det?

Genom att föra in mer ”slötid” i ditt liv får du en bättre balans och kan lättare välja när du behöver lägga in en högre växel och när du helt ska frikoppla.

Du behöver alltså skapa utrymme för pauser. Skriv gärna in i din almanacka när, var och hur det ska ske. Jag vet en mycket upptagen chef som varje vecka skrev in i sin almanacka: ”USA”. Det var inte till Amerika han åkte tre timmar varje vecka utan förkortningen var en påminnelse om att ta sig en välbehövlig vila – ”Utan Särskild Anledning”.

Sträva efter lugna aktiviteter till en början, allt som går långsamt och får dig att varva ner, som promenader, massage, simning eller bad. Att göra något med händerna som inte kräver alltför stor tankemöda – som att måla, dreja, baka eller sy kan också vara till hjälp.

Träna även mindfulness, medveten närvaro, och medveten andning. Det hjälper dig att vara här och nu, vilket i sig har en lugnande effekt och sätter presteraren på paus.

/Christel