"Hjälp, varför känner jag mig så utanför?"

Fråga: För en vecka sedan var jag på en mingelfest med många som jag inte kände. Redan när jag kom dit kände jag mig så fel, de andra var mycket sportigare klädda än jag – som hade valt klänning, skor med klack och uppsatt hår. Och jag kände mig så fel och malplacerad! När jag åkte hem kände jag mig så himla ledsen. Och jag kan inte sluta älta varför jag hade håret så där eller varför jag inte tog ett par sportigare skor. Då hade jag säkert vågat prata lite mer med folk. Känner mig fortfarande ledsen och utanför. Samtidigt tycker jag själv att det är en löjlig reaktion för det var ju inte så farligt. Varför kan jag inte släppa det?
Clara

Svar: Det är verkligen jobbigt att känna sig alldeles fel klädd i sådana situationer. Man vill krypa ur sitt skinn i de lägena. Och det är en naturlig reaktion. Vi människor har ett stort behov av att känna att vi passar in i de olika grupper vi rör oss i. Och vi är generellt känsliga inför att sticka ut, bli kritiskt granskade och hårt bedömda. Även om vi förstår på ett intellektuellt plan att ingen annan tänker på min klänning eller mina skor efteråt, utom jag.

Att du kände så där på festen är alltså inte konstigt. Inte heller att du kan känna lite skam eller obehag om tanken på festen dyker upp vid några tillfällen. Men om det nu gått lite tid och ältandet tar för stor plats så blir det problematiskt för dig.

Varför du ältar kan jag inte svara på utifrån den information jag har. Hos en del människor fastnar negativa tankar lättare och att älta dem blir ett sätt att försöka ta kontroll över de negativa känslorna. Men det är på sikt en fruktlös strategi.

Du kan fråga dig: Har det faktum att jag tänkt på det här mycket lett till någon lösning? Om svaret är nej, bestäm dig för att det får vara nog nu. Sen, när tankar dyker upp, bryt dem genom att göra något annat. Försöka inte enbart tänka på något annat, utan res dig upp (om du sitter), byt rum eller miljö och gör något konkret som kidnappar uppmärksamheten.

Anna