Hur talar jag om att han luktar illa? Psykologen svarar
Fråga: Min man har alltid haft kontorsarbete där skjorta och kavaj varit självklart. Men så fort han varit ledig har han dragit på sig flanellskjorta och jeans och – om vi ska vara ärliga – kanske inte tvättat sig själv eller kläderna särskilt ofta. Det har jag stått ut med, eftersom han ändå skött sig under arbetsveckorna. Men nu när han närmar sig 60 har han trappat ner och börjat arbeta mer hemifrån. Det innebär att han är i mysläge nästan jämt – och i det ingår att slippa duscha.
Han luktar mer och mer som en snuskgubbe. Dels är det oerhört avtändande, dels skäms jag för honom. Han är ganska snarstucken så jag är rädd för att ta upp det här med honom. Hur kan jag göra? Och varför gör en del män så här? Eller är jag fördomsfull som tror att det är ovanligt att kvinnor struntar i hygienen?
/Caroline
”Blir han arg kan du fråga honom hur han skulle ha gjort om situationen var den omvända”
Svar: Ja, just dålig lukt är ju en av de sakerna som brukar vara allra svårast att ta upp med medmänniskor. Jag förstår att du känner ett visst motstånd inför det, och din första fråga, hur du kan göra i den här situationen, är begriplig. Men jag ser inget annat rimligt sätt att hantera problemet på än att prata med honom om det. Du skulle vilja att han berättade för dig!
Det snarstuckna kan du med stor sannolikhet räkna med även nu, eftersom dessa känsligare ämnen ofta väcker skam, och i förlängningen ilska och behov att gå i försvar. Men du behöver adressera problemet, för bådas skull. Det påverkar er relation, din önskan att vara nära honom. Men det riskerar även att bli ett större socialt problem för honom. Om du märker det så påtagligt så kommer andra också att göra det. Ingen vill vara den som andra pratar om bakom ryggen som illaluktande snuskgubbe. Du behöver hjälpa honom med det.
Ta snacket någon gång när ni inte redan är trötta, hungriga eller stressade. Var tydlig men så vänlig du kan – agera utifrån omtanke. Lyft det som också är bra, och det du vill uppnå med samtalet. Berätta hur du uppskattar hans doft under jobbveckorna. Men att hans uteblivna hygien och alltför välanvända kläder blivit ett problem. Att han uppenbarligen inte känner det själv, men att den närmaste omgivningen gör det. Blir han arg kan du fråga honom hur han skulle ha gjort om situationen var den omvända. Skulle han vara tyst, dra sig undan och låta dig gå omkring och lukta illa bland folk? Nej, det hade varit långt värre.
Din andra fråga handlar om huruvida det finns skillnader mellan könen. Det verkar så. Undersökningar visar att kvinnor lägger ner mer tid på personlig hygien än män. De lägger också mer av sina pengar på hygienartiklar. En sak som kan vara styrande i det är samhällets ”krav” på kvinnan som väldoftande, len och med glansigt hår. Det finns mycket mer reklam kring doft och renlighet riktad till kvinnor. Även om dessa skillnader har minskat över tid så bedöms fortfarande inte män på samma sätt när det handlar om renlighet. En svettig man kommer lindrigare undan än en svettig kvinna vill jag påstå. Men på individplanet finns förstås många exempel det motsatta.
Svåra samtal är ofta svårast precis innan man har dem. Ibland är de riktigt svåra under samtalet också. Men de brukar kunna leda till förändring. När ämnet väl är på bordet så kan det ofta avdramatiseras lite. Då kommer du också lättare att kunna puffa på honom om han glömmer eller blir för lat igen. ”Du, byt tröja” eller ”duscha i dag” kan vara vänliga påminnelser till någon som själv inte har en särskilt samarbetsvillig näsa.
/Anna Bennich Karlstedt
…
Läs mer: