"Jag är svartsjuk på min vackra dotter"

Fråga:

Jag skäms över mig själv, hur småaktig och patetisk får man bli? Men jag tror att jag är svartsjuk på min egen 16-åriga dotter… Hon är väldigt vacker, har verkligen blommat ut – och det unnar jag henne förstås. Samtidigt kan jag inte låta bli att jämföra med mig själv: Jag är 51 år, i klimakteriet, och åren börjar synas rejält. Jag tror att jag känner sorg. Min man, hennes pappa, talar ofta om för henne hur fin och bra hon är. Samtidigt som det gör mig glad, känner jag en tagg i bröstet. För mig säger han aldrig så till… Hur ska jag hantera det här?           

Sanna

Svar:

Tack för att du sätter ord på något som känns så skamligt för dig. Och jag tror att många som läser det här drar en lättnadens suck över att inte vara ensamma med tankar och känslor som liknar dina. Känslor är lite som vädret, man kan inte alltid bestämma över dem. Och ibland är de både ologiska och motstridiga. Det är ingenting konstigt med det. Att du känner avund gentemot din dotter är inte samma sak som missunnsamhet. Så länge som du samtidigt vill din dotters bästa behöver du inte känna skam. Vi är ofta avundsjuka på andra och önskar att vi hade det som de har. Det är om vi börjar göra saker för att minska andras lycka som det blir problematiskt.

Att känna sig hängig i klimakteriet, och ha tankar om att tiden sätter sina spår, är också naturligt – men kan samtidigt vara jobbigt. Vad kan du göra för att må lite bättre i det? Kan du berätta för din man att du känner dig låg och behöver mer uppskattning i er vardag? Kan du prata med någon väninna, som kanske känner likadant? Ibland är socialt, emotionellt stöd ovärderligt för att få in nya, goda tankar och känslor.

Anna Karlstedt, MåBra:s psykolog

BILD Thinkstock