"Jag fantiserar om andra män – beror det på klimakteriet?"

FRÅGA: Jag är en drygt 50-årig kvinna som undrar om det är vanligt att man blir karltokig i klimakteriet? Jag är sedan många år gift med en fin man, men jag kan inte låta bli att spana in andra – så har det alltid varit, men det har blivit värre de senaste åren.

Gympaledaren, nya kollegan, husläkaren… Jag kollar in alla som jag tycker är attraktiva och funderar: Tänk om det skulle kunna bli han och jag? Det är som om jag är lite missnöjd med mannen som jag har där hemma, som om han inte duger. Samtidigt har jag om jag rannsakar mig själv ingen större lust att börja om på nytt.

Jag älskar min man – om än på ett stillsamt sätt – och vi har det bra tillsammans. Möjligen skulle det kanske behövas lite mer omväxling i vårt liv. Det jag undrar är om det här är vanligt och vad det beror på? Varför kan min hjärna inte nöja sig med det jag har?

/Pia

SVAR: Först och främst vill jag säga att du är alldeles normal. Det är mer vanligt än ovanligt att vi funderar och fantiserar om hur livet skulle kunna vara med andra partners eller livskamrater. Attraktiva människor försvinner ju inte från jordskorpan så fort vi sätter en ring på fingret.

Vi har nog alltid att förhålla oss till att andra personer än den (oftast enda) vi har därhemma kommer väcka vårt intresse. Det blir ju så orättvisa jämförelser också! Att tänka sig sin gamla partner som man känner så väl, där man vet vad hen kommer säga innan det är sagt och harklar sig eller suckar irriterande, och jämföra det med när gympaledaren kysser en passionerat mot skåpet i omklädningsrummet, inga olater, ingen tristess, ingen förutsägbarhet. Det är bara spännande och levande.

Spänning hänger tätt samman med attraktion. Det är väl den monogama relationens största utmaning egentligen.

När det kommer till klimakteriet så vet man inte säkert, det tycks vara så att några få känner ökad lust, men för de flesta innebär minskade östrogennivåer ofta det motsatta. En förklaring till att det här har tilltagit hos dig kanske snarare handlar om att många av oss funderar lite extra över livet i den ålder du befinner dig i.

Den är ju en påminnelse om att ungefär halva livet passerat, vi gör ett slags halvtidsbokslut. Frågor vi ställer oss är ofta ”var det inte mer än så här”, ”är detta allt”, ”lever jag mitt liv som jag vill”? Tristess och tvivel ökar också uppmärksamheten utåt, mot ”det andra”, det man kanske missat men som fortfarande finns där som en möjlighet. Som de där männen som går omkring som vackra äpplen i lustgården och lockar med nytändning, liv, lust.

Eftersom du berättar att ni ändå har det bra, kärlek finns, och du inte intensivt funderar på separation så är en bra fråga: Hur kan du plöja in attraktionen och fantasierna du har i din befintliga relation? Jag tycker absolut att du kan tillåta dig att ha dem, kan de användas som lite bränsle? Vi ska ju inte (om man inte har andra överenskommelser) ligga med andra, men man får tänka på precis vad man vill. Kan energin som kommer av att titta och tänka på andra – om du tillåter det istället för att se det som ett missnöje – användas hemma?

Lyft frågan med din man också; hur kan vi öka spänning eller få in lite ”nytt” i äktenskapet efter alla åren tillsammans, såväl sexuellt, som på andra plan? En del par pratar om att öppna upp relationen på lite olika sätt, även om det passar långt ifrån alla. Men hursomhelst, fantisera och flirta lite får vi ju göra när livet står och stampar en smula.

/Anna Bennich, psykolog

Foto: TT

…

Läs mer:

Bara i juli: Läs ”Alla hjärtans mirakel” – erotisk novell av Simona Ahrnstedt!

Psykologen: Så löser ni vanligaste bråken på semestern

Jag blir galen hemma med min man! Psykologens bästa råd

Fråga till psykologen: Min man lämnar all stress till mig

…