Jag känner mig utanför – fast jag inte vill vara med

Fråga: Jag har några grannar som ofta umgås med varandra. Jag vill inte ens hänga med dem. Ändå känner jag mig utanför och lite avundsjuk när jag märker att de ska ha middag ihop, eller något annat. Varför?

/ Madde, 39

Läs också: Fråga till psykologen: ”Är jag farligt stressad?”

Svar: Att känslor av utanförskap väcks även

i situationer man inte vill delta i är inte särskilt konstigt. Vi är flockdjur till vår natur. Minsta signal att stå utanför en gemen–skap i vår närhet ger oss en automatisk, snabb och ibland stark reaktion.

Avundsjukan handlar alltså inte om att du vill umgås med de här personerna, utan snarare om själva frånvaron av gemenskap med det här gänget. Uppenbarligen får de ut något

av att umgås med varandra, du får inte det.

Läs också: Psykologen: Så slipper du reagera på varenda känsla

Detta är vad som väcker de här negativa känslorna hos dig, gissar jag. Det kan leda

till olika tankar, som varför du inte vill vara med, och varför de funnit ett intresse för umgänge, men inte du. Avundsjukan är

gissningsvis alltså riktad mot det som dessa personer har tillsammans, inte mot personerna i sig.

Nästa gång du ser att de umgås eller hör om någon middag, lägg märke till det där lilla ”sticket” som kommer. Ge dig själv förståelse för att det känns så: ”Javisst ja, nu är jag lite avundsjuk på gemenskapen de har, men som jag inte känner intresse för egentligen.” Rikta sedan uppmärksamheten mot något annat. Gör något du tycker känns meningsfullt. Ring kanske en vän som du känner dig nära.

Psykologen: Att multitaska gör oss bara dummare

Läs också: Psykologen: Att multitaska gör oss bara dummare